Stort hopp sätts till gullgossen
Inte på länge har ett ordförandeskap inom EU väckt så stora förväntningar och internationellt intresse som när Italien i morgon tar över klubban efter Grekland. Förklaringen heter Matteo Renzi som på kort tid nått rekordpopularitet.
ROM Italiens ordförandeskap har två huvudpunkter som bottnar i nationella problem: Att försöka stoppa eller åtminstone förändra EU:s åtstramningspolitik och i stället prioritera ekonomisk tillväxt. Den andra är att få till stånd en gemensam politik för migration och asyl inom EU. Det blev en halv framgång på båda dessa punkter på förra veckans EU-toppmöte i Bryssel.
Som vänsterledare och sittande premiärminister är Matteo Renzi i dag ensam om att ha en färsk jordskredsseger i bagaget. Hans socialdemokratiska parti, kallat Demokraterna, fick i EU-valet i maj hela 40,8 procent. En siffra som den italienska vänstern aldrig tidigare har varit i närheten av.
– Renzi är respekterad och har ett enormt förtroendekapital att spendera under ordförandeskapet. I förhandlingarna med Angela Merkel har han varit bra, även om jag tycker att han hittills saknat en tydlig strategi, säger Mattia Guidi, statsvetare med EU-politik som specialitet vid Roms LUISS-universitet.
Ogillar sparivern
Renzi gick ut hårt inför EU-mötet för att få till stånd undantag från den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten. För Italiens fall gäller att den enorma statsskulden måste minska, vilket i praktiken betyder att landet redan nästa år måste spara nio miljarder euro.
En ekonomisk nystart kräver reformer och stora investeringar för att skapa jobb och konsumtion. Italien vill inte att dessa utgifter ska omfattas av EU:s stabilitetsregler. Denna kniviga fråga kunde förstås endast resultera i en typisk kompromiss: "en optimal användning av den flexi-bilitet som redan finns inom stabilitets- och tillväxtpakten".
Vad detta i praktiken betyder återstår att se på EU:s ekonomiska och finansiella råd Ekofins kommande möten. Italien kommer med stor sannolikhet att hävda ett tolkningsföreträde.
Den ökande invandringen har sedan flera år satt Italien hårt på prov. Under första halvåret 2014 har det kommit över 50 000 båtflyktingar till Italien, vilket är mer än under hela 2013.
Svårknäckt flyktingfråga
Statssekreteraren Sandro Gozi jobbar i kanslihuset, är direkt underställd Renzi och har ansvar för EU-frågor. HBL träffar honom någon dag före EU-mötet. Gozi konstaterar att Italien genom sin marina operation Mare Nostrum har räddat tusentals flyktingar från att drunkna. En massiv insats som varje månad kostar landets skattebetalare nio miljoner euro.
– Tidigare var Medelhavet en kyrkogård baserad på varje medlemslands egoism. 90 procent av flyktingarna vill till Nordeuropa. Migrantfrågan ger extra bränsle åt de populistiska främlingsfientliga partier som nu finns och som vill förstöra den europeiska gemenskapen. Därför måste vi alla samarbeta i denna fråga, betonar Sandro Gozi.
På den punkten utlovade EU mer pengar till sin egen övervakningsorganisation Frontex. Det talas på sikt om ett Frontex 2 som permanent skall övervaka EU:s yttre gränser, vilket också omfattar Medelhavet.
Detta är en halv seger, menar statsvetaren Mattia Guidi:
– Flyktingarna befinner sig ju på italienskt vatten. Det blir italienska förläggningar som måste ta hand om dem. Jag kan slå vad om att Renzi inte får igenom någon annan lösning. Det finns inget land i Europa som vill ta hand om andra länders flyktingar.
De höga förväntningarna på Italiens ordförandeskap kan lätt gå över i besvikelse. Guidi påpekar att en stor del av ordförandeskapet kommer att rinna ut i semestrar och arbetet med att nominera och utse en helt ny EU-kommission. Det kan bli en utdragen process, fruktar han.
– Det vore det värsta som kan hända. I så fall visar EU ännu en gång att man prioriterar interna problem och inte bryr sig ett dugg om hur det går för dess 500 miljoner invånare, säger statssekreterare Gozi skarpt.