Arbetsmarknaden långt ifrån rättvis
Trots ett annars relativt sett jämställt samhälle ligger Finland efter resten av EU när det gäller löneskillnader som inte går att förklara mellan män och kvinnor. Men HBL hittar en ljuspunkt.
Regeringen strävar efter att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, från 20 procent 2006 till högst 15 procent 2015. Nu tjänar finländska kvinnor 83 cent för varje euro som männen får i lön så målet kommer inte att nås. Dessutom stampar den oförklarade skillnaden på stället, det vill säga skillnaden som inte beror på faktorer som högre utbildning eller chefsansvar ligger stadigt på omkring åtta procent. Kvinnor har alltså tjänat en fjärdedel mindre än män när pensionsdagen kommer, då alla andra faktorer beaktas. Finland står långt från en rättvis arbetsmarknad med samma lön för samma arbete.
– Under en arbetskarriär motsvarar skillnaden ett egnahemshus, säger forskaren Petri Palmu vid tjänstemannaförbundet Pro.
Jämställdhetsombudsman Pirkko Mäkinen är långtifrån nöjd.
– Vad gäller löneskillnaderna ligger vi i medelskiktet i EU, till och med lite under, säger hon.
Olagligt
Lönediskriminering är olagligt både i Finland och i hela EU, men i praktiken finns det ingen övervakning av att lagen följs och heller ingen risk för straff. Arbetsplatser med fler än 30 anställda skall ha en jämställdhetsplan där lönerna är registrerade, men jämställdhetsombudsmannens byrå har inte resurser att följa upp om detta faktiskt finns.
Den oförklarade löneskillnaden ökar med åren och är cirka 10 procent vid 60 års ålder. En orsak är att kvinnorna kan vara borta från arbetslivet i flera år när de är 30–40 år för att vara hemma med barnen. De får en svagare ställning på arbetsmarknaden, jobbar oftare med tidsbestämda kontrakt där lönerna ligger 10 procent under nivån för motsvarande fasta jobb. På jobbet sköter de till exempel oftare rutinärenden och riskerar att bli arbetslösa när arbetsuppgifterna automatiseras, vilket många bankanställda redan fått uppleva. De är också sämre på att kräva högre lön medan männen är mer konkurrensinriktade och till exempel reser mer i jobbet, påpekar Petri Palmu.
– Lönen är viktigare för män. Om de får välja mellan fem dagar extra ledigt eller åtta procent högre lön väljer männen oftare än kvinnorna lönen, även om huvuddelen ändå väljer ledigt. Ändå har jag inte märkt att kvinnor skulle söka trygghet eller vara rädda för nya arbetsuppgifter, säger Palmu.
Enligt honom är det finländska arbetslivet fortfarande väldigt primitivt: samma grupper av män bestämmer om hur kompetens skall definieras. Arbetsgivarna drar till exempel inte nytta av kvinnors organisationsförmåga, lönepåläggen tillfaller oftast männen.
– Det arbete som män utför uppfattas som mer krävande än kvinnornas, säger Petri Palmu.
Inte omöjligt
Det görs väldigt lite för att få bort löneskillnader som inte går att förklara. Pros jämställdhetsexpert Tanja Lehtoranta säger att det inte finns någon översikt av arbetsplatser där systematiska åtgärder vidtagits. Och bara en tredjedel av de Pro-anslutnas arbetsgivare har kartlagt löneskillnaderna även om två av tre har en jämställdhetsplan. Pro förespråkar en större öppenhet i lönesättningen för att problemen ska kunna diskuteras. Eftersom förbundet har lika många män som kvinnor bland medlemmarna kan frågan diskuteras mer förutsättningslöst än i fackförbund med slagsida åt någotdera hållet.
Men det går att komma åt löneskillnaderna med långsiktigt och målmedvetet arbete. Fast det kräver att ledningen är med på noterna. På finanskoncernen Nets, som tog över Kreditlaget för ett par år sedan, har förtroendemännen tillsammans med ledningen jobbat med jämställdhet i mer än ett decennium. Huvudförtroendeman Päivi Palmu säger att arbetsplatsen de senaste tio åren systematiskt har kartlagt jämställdhet och löner.
– Vårt företag har förstått att detta till och med är en konkurrensfördel. Vi uppgraderar vår egen profil.
Att eliminera löneskillnader är en uppgift som aldrig tar slut. I snitt har den oförklarade löneskillnaden sjunkit från 17 procent till 2 procent eller 34 euro, men på experternas kravnivå är skillnaden mellan män och kvinnor bara 0,2 procent. Nu tittar ledningen och förtroendemännen närmare på varför löneskillnaden på tjänstemannanivå har ökat från 4 euro per månad till 150 euro, vilket kan bero på att vissa tillägg saknas i löneräkningen. Detta är alltså ett detaljarbete. Eftersom kvinnor är sämre på att löneförhandla än män kan det hända att skillnaden växer när folk kommer och går.
Mer öppenhet
Päivi Palmu anser också att hysch-hysch om löner är något som ligger i arbetsgivarens intresse, medan öppenhet skulle leda till mer jämställdhet, också för män.
– Arbetsgivarna inbillar sig att folk inte pratar om sina löner. Jag känner två kvinnor som satte sig ner och konstaterade att den ena får 800 euro mer för samma arbete. När jag frågade personaldirektören hur detta är möjligt undrade hon hur det är möjligt att de känner till varandras löner.
Trots att löneskillnaderna diskuterats i decennier går jämställdhetsarbetet trögt. En bidragande orsak till löneskillnaden är att kvinnor oftare jobbar i den offentliga sektorn där lönerna överlag är lägre än i den privata. Och i den privata sektorn, som inom bank och försäkring, är det kvinnorna som sköter de sämst betalda rutinuppgifterna medan män har positioner där lönerna är väldigt bra, som inom försäljning.
Segregationen på arbetsmarknaden är påtaglig.
– Vi värderar ingenjörer som ledare och den utbildningen är helt dominerad av män. Det finns kvinnor inom personaladministration och kommunikation, men inte inom de hårda affärsområdena, säger Pirkko Mäkinen.
I kommunerna är många av jobben kvinnodominerade, framför allt inom vårdsektorn och undervisningen. Finlands framgångar i mätningarna av elevernas kunskap syns inte i lönerna. Högskoleutbildning är inte vägen till hög lön trots att den krävs för formell kompetens.
– En bibliotekarie berättade att mannen som kör biblioteksbussen har högre lön än hon trots att hon är högskoleutbildad, säger Pirkko Mäkinen.
Inom den privata sektorn sitter jämställdheten hårt åt: enligt en undersökning beställd av tjänstemannaförbundet Pro har 37 procent av männen chefsjobb mot bara 8 procent av kvinnorna. Det är alltså fyra gånger vanligare att män har chefsuppgifter.