”Jag hoppas på en kall sommar”
Granbarkborren är ett evigt gissel för skogsägarna. En del markägare har fått se stora delar av sin skog förvandlas till skräpvirke. Oron finns att den kommande sommaren blir värre än på länge.
– Man upptäcker dem alltid lite för sent. Man måste vara mycket observant för att hitta barkborrarna på försommaren. I det här skedet håller vi ännu på att reda upp den skog som blev skadad under fjolåret, säger Rolf Wickström, revirinstruktör vid skogsvårdsföreningen södra skogsreviret. Han har tampats med granbarkborrarna i flera år.
Granbarkborren förökar sig bäst när vädret är varmt och torrt.
– Jag brukar säga att jag hoppas på en kall och regnig sommar, säger Wickström.
Granbarkborrarna angriper i första hand vindfällen och redan avverkat virke. Men om koncentrationen blir för hög angriper de även friska stående träd. Granarna torkar ut och dör, och virket blir så gott som värdelöst.
– Det enda man kan använda virket till är energived, och för det får man bara en bråkdel av de pengar friskt virke skulle ge, säger Wickström.
Årets invasion av granbarkborrar förväntas bli värre än på länge. I en färsk rapport från skogscentralen beräknar man att skalbaggen kan komma att orsaka förluster på närmare 10 miljoner euro för skogsägarna, fem gånger mer än i fjol. Men ännu är det för tidigt att säga vad den slutgiltiga prislappen landar på.
Nästan allt förstört
För privata skogsägare finns det klara regler för hur mycket angripet virke som får finnas kvar i skogarna. Men i skyddade skogsområden finns det inga begränsningar och där kan granbarkborren härja fritt. Många grannar till skyddade områden har fått stora mängder skog förstörd.
- Granbarkborren, ibland även kallad åttatandad barkborre, är en vanlig skadeinsekt i finska skogar.
- Den angriper främst kullfallna träd och gammalt virke, men om koncentrationen blir tillräckligt stor sprider den sig även till levande träd.
- Skalbaggen borrar sig in i barken. Ingångshålet är 2–3 millimeter i diameter. Honorna lägger sedan ägg under barken.
- Angripna granar kan inte ta upp vatten ordentligt och torkar ut.
- Många metoder används för att bekämpa granbarkborren. De vanligaste är feromonfällor, fångstvirkesfällor och att helt enkelt kapa angripna träd och frakta bort dem från skogen.
Hannu Ollikainen är en av skogsägarna som drabbats hårt av granbarkborren. Hans marker ligger granne med naturskyddsområdet Rörstrandsskogen i Paipis och han är säker på att det är orsaken till att han drabbats så hårt.
– Man ser tydligt att de områden som ligger närmast naturskyddssområdet är de som drabbades först. Sedan har det spridit sig vidare och nu har jag nästan ingen granskog kvar. Vi har blivit tvungna att hugga ner allting, säger Ollikainen.
Han är den enda som har försökt att få ersättning för sina skador. Men hans ansökningar har inte fått något gensvar.
– Det har varit en mycket lång process, men i slutändan ansåg statsmakterna att granbarkborrarna inte kan ha kommit från statlig skog. Det är konstigt eftersom de tydligen kan komma från privat skog och det finns stränga regler om skogsvård för den, säger Ollikainen.
Svårt att bedöma
Specialforskaren Antti Pouttu på skogsforskningsinstitutet Metla säger att det ännu är svårt att säga hur stort granbarkborrsbeståndet blir i år.
– Det beror mycket på temperaturen. Om det blir kallare än vanligt kommer det också färre granbarkborrar, säger Pouttu.
Under de varmaste somrarna hinner granbarkborren med två generationer under en sommar. Så gick det somrarna 2010 och 2011.
– Om det kommer en generation till blir det förstås genast värre. Ofta kommer ändå höstens kyla emot, vilket gör att den yngre generationen inte hinner bli fullvuxen och angripa granarna, säger Pouttu.
Lite man kan göra
Att få angripen granskog att återhämta sig är ett långsamt projekt. Hannu Ollikainen har ännu inte bestämt sig för vad han ska göra med de kalhyggen som finns där hans granskog en gång stod.
– Det enda man kan göra är väl att plantera blandskog, men det ser man inte resultatet av förrän om 60–70 år. En del andra skogsägare har valt att plantera tall i stället, men nyligen har det hittats en ny parasit som angriper också den. Det är svårt att veta vad man ska göra, säger Ollikainen.
– Jag tycker i alla fall att det kunde idkas like skogsvård även i statlig skog, åtminstone i gränsområdena.