Nya invånare motar segregering
Mamsellkvarnsgatan kröker sig nästan Bullerbyaktigt flankerad av trähus i olika färger. I Kvarnbäcken har man piffat upp och byggt nytt, och lyckats mota den utveckling som är tydlig i hela huvudstadsregionen – en allt större socioekonomisk segregering.
Miia Björkqvist och hennes familj fick bokstavligen en lottovinst i och med tomten i Kvarnbäcken i Helsingfors. De deltog i stadens utlottning av hyrestomter, och för två år sedan kunde de flytta in i sitt nybyggda gula trähus precis i kröken vid Mamsellkvarnsgatan. Att det blev just Kvarnbäcken var närmast en slump.
– Visst hade jag lite fördomar mot Kvarnbäcken, men det här är ett helt nybyggt område. Vi trivs jättebra, det är en riktig drömplats för oss. Och det nya köpcentret var en positiv överraskning, det gamla var ganska trist och ruggigt, säger Björkqvist, som är på väg till parken precis invid med barnen Viivi, Senni och Siiri.
I Kvarnbäcken har man inte bara byggt nytt, utan också piffat upp de gamla höghusen och ersatt det gamla köpcentret med ett nytt. Här finns såväl hyresbostäder som ägarbostäder, höghus som småhus.
– Kvarnbäcken är ett bra exempel på att man faktiskt lyckats ändra på stadsdelens karaktär. För det krävs oftast både att man river gammalt och bygger nytt. Och de nya bostäderna har inte blivit osålda, säger specialforskaren Hannu Kytö på Konsumentforskningscentralen.
- Konsumentforskningscentralen har kartlagt bostadsområdena i huvudstadsregionen utifrån bland annat socioekonomiska resurser och förändringar i dem.
- De områden som hade den lägsta tillväxten i socioekonomiska resurser kan delas in i två grupper: områden som varit resursstarka redan tidigare och fortfarande är det, och områden som varit resurssvaga och fortfarande är det.
- Ett område med särskilt stark tillväxt i Helsingfors är Hermanstad-Vallgård-Arabiastranden, där man på ett anmärkningsvärt sätt lyckats vidga stadskärnan med ett nygammalt urbant område. Också i till exempel Månsas och Kvarnbäcken har tillväxten varit stor i relation till utgångspunkten. Områden med särskilt snabb tillväxt under början av 2000-talet är också Ladugården, Solvik, Viksstranden, Viksbacka och Domargård.
- I Esbo växer bland annat Mattby centrum, medan Sandkulla, Kivistö och Fastböle bildar tillväxtområden i Vanda.
Centralen gav nyligen ut en rapport om bostadsområdenas livscykler och hur de kan bli mer livskraftiga. I rapporten kartläggs bostadsområdena och deras tillväxt bland annat ur socioekonomisk synvinkel, och riktningen är klar: sedan 1990-talet har områdena i huvudstadsregionen blivit allt mer olika. Det vill säga – välfärden har samlats allt tydligare på vissa områden, medan den flytt andra.
– Under 1990-talet tog en selektiv flyttrörelse fart, då de som kunde välja flyttade till områden där det bodde andra resursstarka och de som inte hade samma möjlighet blev kvar. På det sättet har vissa områden stärkts medan andra har försvagats, säger Kytö.
Särskilt i östra Helsingfors och östra Vanda finns förorter där just ingenting hänt sedan 1960-talet.
– Här skulle definitivt behövas satsningar. Också bättre förbindelser hjälper – västmetron till exempel, är en förbättring som märks också i öst, eftersom den gör det möjligt att bo i öst men komma snabbt till jobbet i väst.
Vi blir urbanare
Det absolut effektivaste sättet att fräscha upp ett område är ändå att bygga nytt och komplettera gammalt.
– Nya invånare ökar efterfrågan på service, och bättre service ökar i sin tur attraktiviteten. Men att bygga fler hyreshus i resurssvaga områden fungerar inte, utan det ska vara andra typer av byggande, till exempel ägarbostäder och småhus, säger Kytö.
Att sälja nya bostäder är enligt Kytö inget problem.
– Så socioekonomiskt dåliga områden finns inte i regionen att nya bostäder inte skulle gå åt. Om det bara finns goda förbindelser till området fungerar det.
Officiellt är linjen i Helsingfors att man blandar olika sorters hus och bostäder. Man ska inte med vett och vilja skapa segregering.
– Men i gamla områden kan det onekligen vara svårt att blanda, om de redan är utbyggda.
Fler småhus är ändå inte alltid lösningen.
– Yngre generationer är mer urbana och vill inte ens nödvändigtvis bo i småhus. Så kanske det ändå är mot mer höghusbyggande som framtidens stadsbyggande går.
Den här trenden syns också i att utflyttningen till kranskommunerna halverades i fjol. Det beror delvis på försämrad ekonomi, men inte enbart.
– Städernas attraktionskraft har ökat. Man bor hellre trångt och centralt.
Å andra sidan beror utflyttningen också på att boendet är så dyrt i huvudstadsregionen. Två av tre utflyttare hade hellre stannat kvar.
– Det har redan blivit ett problem att många som jobbar inom servicesektorn inte har råd med hyran, för att nu inte tala om att köpa en bostad. Det här kan påverka tillväxten i hela regionen, varnar Kytö.