Soltorkade tomater säljer bättre
Kvinnligt entreprenörskap är på frammarsch i Afrika. Men det som krävs för att kvinnorna ska lyckas är landreformer och satsningar på produktförädling, anser Phumzile Mlambo-Ngcuka, chef för FN:s kvinnoorgan UN Women.
En stark, framgångsrik kvinna som odlar tillräckligt med grödor för att kunna sälja överskottet. Hon är ekonomiskt oberoende och inte utsatt för våld inom äktenskapet. Så beskriver Phumzile Mlambo-Ngcuka, chef för FN:s kvinnoorganisation UN Women, sin framtidsvision för en kvinnlig småskalig jordbrukare i östra Afrika.
– Det är möjligt att uppnå, säger hon med beslutsamhet i rösten.
HBL träffade Mlambo-Ngcuka i Helsingfors där jämställdhetschefen deltog i ett seminarium om kvinnors rättigheter. Kvinnligt entreprenörskap är ett av de många områden som UN Women arbetar med, och en del i arbetet med att minska fattigdomen i utvecklings- länder.
– De största utmaningarna för kvinnliga jordbrukare i många afrikanska länder är rätten till land och tillgång till finansiering, säger Mlambo-Ngcuka.
I de flesta afrikanska länder försörjer sig cirka 80 procent av jordbrukarna på småskaligt jordbruk. Oftast är det kvinnan i hushållet som får stå för grovjobbet medan mannen tar ströjobb på andra håll. Landägarskap är en förutsättning för att kvinnor ska få ökat inflytande på gården. Utan det konkreta ägarbeviset kan det vara svårt för en kvinnlig jordbrukare att ta enkla beslut som till exempel om utomstående arbetskraft ska anlitas.
Rwanda går i bräschen
Ett av de länder som på senare tid infört reformer när det gäller kvinnors rätt att äga land är Rwanda.
Där har män och kvinnor enligt lagen lika rätt att äga land – och för några år sedan lanserade regeringen ett initiativ där markägare registreras för att kringgå den traditionella rätten till land som bygger på sedvana.
Lika rätt till land ger inte bara kvinnor rätt att ta egna beslut på gården – det öppnar också upp dörren för investeringar.
– I länder där banksystemen inte är så utvecklade är det extra svårt för kvinnor att ansöka om lån om de inte har bevis på att de äger marken, säger Mlambo-Ngcuka.
Låna pengar till grannen
Ett sätt att lösa problemet med bristande finansiering för kvinnor är genom mikrokrediter, där mikrofinansinstitut erbjuder lån till lägre ränta.
Men småskaliga jordbrukare kan också få tillgång till finansiering genom lokala spar- och lånegrupper, där grannar går samman för att kunna hjälpa varandra. Då är låneräntorna ännu lägre och bönderna kan själva bestämma sina lånevillkor.
Den ugandiska jordbrukaren Aidah Bawaali är nöjd med sin lokala spar- och lånegrupp.
– Tack vare spar- och lånegruppen har jag kunnat investera i en svampodling som genererar pengar till familjen. Nu har vi råd att låta alla barnen gå i skola, berättar Bawaali.
Aidah Bawaali öppnar dörren till ett mörkt och fuktigt rum där svarta, runda plastpåsar med jord hänger på rad. På dem växer vita ostronskivlingar som snart ska skördas.
– Jag har lärt mig att jag får mer pengar om jag torkar svamparna innan de går till försäljning. Och då håller de längre.
Produktförädling behövs
FN:s jämställdhetschef Mlambo-Ngcuka efterlyser satsningar på hur kvinnor ska förvandla sina småskaliga jordbruk till ekonomiskt lönsamma – och hon håller med om att produktförädling är ett mycket viktig steg i utvecklingen.
– Jag träffade nyligen en rwandisk tomatodlare som tänker satsa på att förädla sina tomater så att hon kan få ut mer av varorna. Det är den rätta vägen att gå – och det är här vi behöver stödja de afrikanska företagarkvinnorna, säger Mlambo- Ngcuka.