Torvalds vill visa framfötterna i Bryssel
Nils Torvalds är beredd att ta för sig i Europaparlamentet. Att han har ett eget mandat med trettiotusen röster i ryggen ger känslan av att bära ett större ansvar än tidigare.
För två år sedan ärvde han Carl Haglunds mandat i Europaparlamentet. För två veckor sedan blev Nils Torvalds SFP:s röstmagnet i EU-valet.
Känns det annorlunda att åka till Bryssel på eget mandat?
– Ja, fast jag har svårt att sätta fingret på vad som skiljer. Det låter ju lite patetiskt men ur ett demokratiperspektiv står jag till svars för trettiotusen väljare. Det skapar ett alldeles fruktansvärt ansvar, jag ska kunna leva upp till förväntningarna. Det är ganska mycket.
Å andra sidan har du hunnit bli varm i kläderna?
– Ja, jag tror att jag kan det här nu, och jag tar mig an ansvaret med glädje. Jag är inte nervös, men jag märker att jag funderar på min position.
- Ålder: 68.
- Familj: Hustrun Sinikka och fem barn.
- Bor: I Helsingfors och Bryssel, sommarboende i Åbolands skärgård.
- Bakgrund: Tidigare journalist vid Yle, SFP:are sedan 2006, partiets vice ordförande sedan 2008, EU-parlamentsledamot sedan 2012. Stadsfullmäktigeledamot sedan 2008. Har skrivit böcker om Ryssland, världspolitiken, ekonomikrisen och skatter
- Resultat i EU-valet: 29 355 röster (10:e högsta jämförelsetal, 17:e flest röster).
- Roligast och tråkigast i EU: Roligast att våga ge ifrån sig och delegera, jag har blivit en bättre chef. Tråkigast är Strasbourgveckorna, de är slöseri med tid, pengar och mänskliga resurser.
Som ersättare tyckte Torvalds inte att det var läge att ställa stora krav, det var snarare att hoppa in och göra sitt bästa för liberaldemokraterna (ALDE).
– Nu funderar vi inom teamet på vilken min roll i gruppen kunde vara.
Och den kunde vara mer framträdande?
– Titta bara på en så liten sak som att gruppen dominerades av britter och tyskar förra perioden, de hade tolv mandat var. Nu är de två största nationerna nästan bortsopade. Vi får en helt annan dynamik, ett nytt spelfält. I ALDE är Finland plötsligt lika stort som Tyskland, och Centern och SFP kommer in som segrare, många andra kommer som förlorare.
Förhandlingarna om utskottsplatser pågår. Torvalds räknar upp tre eftertraktade utskott: ekonomi, industri och miljö.
– Här avgörs hur vi ska kontrollera bankunionen demokratiskt, hur vi ska förbättra industrins konkurrenskraft och hur vi ska lösa klimatfrågan. De här utskotten är centrala, men har jag kunnat räkna ut det har de 750 andra också gjort det. Ingenting kommer gratis, säger han.
Närvaron avgörande
Platsen i Bryssel – ”det svenska mandatet” – kom inte heller gratis, men nog med rejäl marginal. Torvalds bedömer att hans stora röstetal berodde på fördelen av att vara sittande EU-parlamentariker, en professionell kampanj och ständiga nedslag i svenskbygderna.
– Om du inte har visat dig på fältet förrän det återstår fyra veckor till valet säger folk jaha, det tycks bli val när också du har kommit ut. Jag hade ett förtroende för att jag faktiskt hade jobbat på helgerna och skött mitt uppdrag.
Europakritikernas frammarsch, i synnerhet i Storbritannien och Frankrike, väcker tankar.
– Det är lindrigt uttryckt en ganska kraftig signal när UKIP och Front National får 25 procent. Jämför man den holländska utvecklingen med den brittiska och den franska antyder det att någon inte har tagit fajten riktigt på allvar.
Skarv och konkurrenskraft
EU-politikernas arbete kretsar kring makroekonomi, konkurrenskraft och globalisering. Torvalds väljare går däremot i gång på skarv och snus.
Ska du driva de stora och abstrakta eller de små och konkreta frågorna?
– Skarven blev en jättesymbolisk fråga som handlar om den fundamentala närhetsprincipen. Var ska besluten fattas? Förr symboliserade den krokiga gurkan EU:s överreglering, men skarven är ett bättre exempel på dålig regleringspolitik. I den meningen finns ingen bjärt kontrast mellan det lilla konkreta och de stora globala målsättningarna.
Hur skulle du lösa skarvfrågan?
– Det är inte svårt, vi kunde följa Sveriges exempel och tillåta äggprickning och jakt, men vi är mera Bryssel än Bryssel självt.
Har Sverige löst skarvproblemet?
– Nej, jag hävdar inte att vi kan bli kvitt hela problemet, men i Oravaisfjärden har skarven ätit upp fiskbeståndet så att man inte ens kan fiska för husbehov.
Snuset då, har det varit värt att trotsa hälsoargumenten i den offentliga debatten?
– Jag rekommenderar inga nikotinprodukter, men tillåter man en produkt som bevisligen är farligare än snus förstår jag inte lagstiftningen. Jag försökte föra den debatten, men det blev en debatt om enbart snus. Här har vi åter regleringsmoralen i bakgrunden, vi vågar inte röra tobaks- och spritpolitiken fastän människor dör, för tobak och sprit har stor betydelse
för statskassan.
HBL INTERVJUAR några av de finländare som blev invalda i Europaparlamentet i maj.