Sommarjobbaren blev statsministerkandidat
Jan Vapaavuori har suttit i riksdagen i elva år och varit minister i sju år. Nu berättar han vem han är.
– Det var här jag fick mitt första sommarjobb. Jag diskade en hel sommar. Nästa sommar fick jag tillreda sallader och desserter och tredje sommaren vikarierade jag för kocken.
På en krog på Södra Esplanaden i hjärtat av Helsingfors minns Jan Vapaavuori hur han började klättra på den karriärstege som kan ta honom allra högst upp.
Han bjuder på kaffe och lite folklighet, modell citygrabben, men slipsen är onödigt välknuten. Fast han är ju för all del näringsminister och bara det där sista steget från den ultimata maktpositionen som Finlands statsminister och Samlingspartiets ordförande.
Vapaavuoris kampanj går in i spurtskedet.
– Min främsta uppgift är att närma mig Samlingspartiets fält och berätta vem jag är, vad jag står för.
Det gör han i en pamflett där läsaren möter den marknads-Vapaavuori vi lärt känna som näringsminister, men här finns också inslag av den miljö-Vapaavuori vi minns som bostadsminister i den förra regeringen (han som torpederade planer på ofantliga köpcentra mitt i ingenstans och som av klimatskäl vurmade för striktare energinormer för bostadsbyggen).
När kärnkraftsdebatten genererade några av sina mest strålande övertramp förra hösten och Ville Niinistö (Gröna) uppmanade kommunerna att dumpa Fennovoima anklagade Vapaavuori miljöministern för att "spy" på honom. I går, däremot, lät det för ett ögonblick som om Vapaavuori siktade på att bli De grönas ordförande:
– Jag tror på en ansvarsfull marknadsekonomi, vi kan inte tillåta vad som helst. Vi har ingen rätt att leva på kommande generationers bekostnad, det går mot mina värderingar. Detsamma gäller naturens mångfald och klimatförändringen. Varje generation ska lämna över världen i minst lika gott skick som den var, säger han åtta månader efter Niinistös verbala kräksjuka.
"Vi ska vara värda vårt rykte"
Men nu är det förstås i Samlingspartiet det vankas ordförandeval, och Vapaavuori orienterar snabbt tillbaka till det samtalsämne och det tonläge som gör att valet inte är "ett fundamentalt linjeval som det var hos SDP" utan "en kombination av linje- och personval".
– Det allra viktigaste på kort sikt är att förtroendet för Finlands förmåga att sköta sin ekonomi stärks, att vi är värda vårt goda rykte, säger han och broderar ut detaljerna i en färsk bloggtext som påminner om statsminister Jyrki Katainens världsbild.
– På längre sikt måste vi montera ner byråkrati som hindrar småföretagen att rekrytera folk. Då får vi mer sysselsättning och tillväxt, fortsätter han.
Vapaavuori slår fast att den som blir statsminister måste leda Samlingspartiet till seger i riksdagsvalet nästa vår.
– Jag tror jag har goda chanser.
Statsministerns eldprov blir miniregeringsförhandlingarna med SDP och Antti Rinnes förmodat tuffa kravlista.
– Det har varit pinsamt att se honom slingra sig ur det han krävde innan han blev partiordförande. Sossarnas krav får inte gå ut över en ansvarsfull hushållning med statsfinanserna.