SFP hade klarat sig utan Åland och Donner
Hotet mot svenskan, en jämnstark kandidatlista och Nils Torvalds. Så kan SFP:s framgång i EU-valet förklaras.
Svenska folkpartiet fick 6,7 procent av rösterna i EU-valet. Förra gången partiet fått en lika hög andel i ett val var i riksdagsvalet 1954.
Professor Göran Djupsund vid Åbo Akademi tror att framgången beror på en jämnstark kandidatlista.
– Det fanns tre jättestarka kvinnor som alla tog över 10 000 röster: Christina Gestrin, Wivan Nygård-Fagerudd och Britt Lundberg på Åland.
Utöver Nils Torvalds, som slutligen fick nästan 30 000 röster, och de tre kvinnorna hade även Marcus Rantalas och Björn Månssons stödtrupper stark tro på sin kandidat.
Jussi Halla-aho (Sannf) uppmanade finländarna att rösta på vilket parti som helst förutom SFP. Kan det ha mobiliserat SFP-väljarna?
– Det där håller alla på och nojsar om. Jag tror att de svenskspråkiga röstade som de skulle ha gjort oavsett. SFP kan ha fått lite ströröster från en mer liberal och öppen finskspråkig allmänhet. Men jag skulle absolut inte tala om någon Halla-aho-effekt, den är på marginalens marginal.
Däremot tror han att det upplevda hotet mot svenskan i Finland har ökat med Sannfinländarnas framgång och medborgarinitiativet mot den obligatoriska svenskan. Det kan spela SFP i händerna.
Inom SFP drar man samma slutsatser och gläds åt att antalet röster ökade med cirka 15 000 jämfört med EU-valet 2009.
På söndag kväll sade Ålands kandidat Britt Lundberg att Åland än en gång räddat det svenska mandatet.
SFP fick nästan 11 000 röster på Åland – men till skillnad från 2009 var rösterna inte avgörande.
På pappret hade partiet klarat att behålla mandatet både utan de åländska rösterna och utan Jörn Donners cirka 8 500 röster, varav många räknas komma från rörliga väljare.
– Men SFP ska vara nöjt över den massiva mobiliseringen på Åland, med ett valdeltagande 17 procentenheter över det nationella genomsnittet, säger Göran Djupsund.
Valdeltagandet i Svenskfinland ökade mer än i landet i genomsnitt. Utöver framgångarna i de egna starka områdena fick SFP små framsteg i finskspråkiga kommuner.
Glömmer språket?
Att den sittande EU-parlamentarikern Nils Torvalds slutligen knep en så stor andel av rösterna var en överraskning för alla.
Stödet för honom förklaras inom partiet av hans starka arbete i Bryssel, samtidigt som han behållit kontakten med gräsrötterna, framför allt i Österbotten.
Johan Ekman sade på valvakan i går att valresultatet, med Torvalds och Gestrin i topp, tyder på socialliberalismens seger över högerflanken inom partiet.
Torvalds själv vill helst inte placeras i ett fack.
– Jag har nästan en tredjedel av SFP:s röster och där finns alla riktningar med.
Har du blivit mainstream inom SFP?
– Jag är fortfarande Torvalds och Torvalds kan inte bli mainstream.
Österbottens Wivan Nygård-Fagerudd fick nästan 11 000 röster, men besegrades av Torvalds också i Österbotten.
Hon tiger om nästa års riksdagsval, men säger att många SFP-politiker engagerar sig inom ekonomi och miljö, medan få talar om minoritetsspråksfrågor.
Anser du att SFP har glömt sin viktigaste fråga?
– Det säger jag inte. Jag noterar bara att trängseln kring de här frågorna, som jag gärna jobbar med, inte är särskilt stor.