"Halla-aho räddade inte SFP"
Det var en stark kandidatlista, inte Jussi Halla-ahos (Sannf) uttalanden som gav SFP fortsatt mandat i EU-parlamentet, säger Göran Djupsund, professor vid Åbo Akademi.
– Vi har gjort det bästa valet sedan 1950-talet, sade Svenska folkpartiets ordförande Carl Haglund i går.
Det stämmer när man tittar på SFP:s andel av rösterna. I riksdagsvalet 1954 fick partiet 6,8 procent. Efter det har andelen minskat och under 2000-talet har partiets röstandel i riksdagsval börjat på fyra. I det förra EU-valet 2009 fick SFP 6,1 procent av rösterna.
– Man får ta partiledarnas uttalanden med en nypa salt. De hittar alltid en referenspunkt som gör att valet framstår som jättebra. Men nog har Haglund rätt i att det är deras bästa val. Det handlade inte bara om valdeltagande, utan de tog i absoluta tal fler röster än förra gången, säger Göran Djupsund.
SFP fick 116 423 röster när antalet för fem år sedan var 101 453.
Göran Djupsund tror att framgången beror på en jämnstark kandidatlista.
– Det fanns tre jättestarka kvinnor som alla tog över 10 000 röster: Christina Gestrin, Wivan Nygård-Fagerudd och Britt Lundberg på Åland.
Utöver Nils Torvalds, som slutligen fick nästan 30 000 röster, och de tre kvinnorna hade även Marcus Rantalas och Björn Månssons stödtrupper stark tro på sin kandidat.
– Det gjorde att det fanns sex grupper som jobbade häcken av sig under kampanjen.
Jussi Halla-aho (Sannf) uppmanade finländarna att rösta på vilket parti som helst förutom SFP. Kan det ha mobiliserat SFP-väljarna?
– Det där håller alla på och nojsar om. Jag tror att de svenskspråkiga röstade som de skulle ha gjort oavsett. SFP kan ha fått lite ströröster från en mer liberal och öppen finskspråkig allmänhet. Men jag skulle absolut inte tala om någon Halla-aho-effekt, den är på marginalens marginal.
Rättelse: Det stod tidigare SFP bakom Jussi Halla-ahos namn. Partibeteckningen är nu rättad till Sannfinländarna.