Colombia har en chans till fred
I söndagens val i Colombia begär den sittande presidenten Juan Manuel Santos nytt mandat för att slutföra förhandlingarna med vänstergerillan Farc. Kriget som pågått i 50 år har trasat sönder landet och nu finns en historisk chans att nå fred. Men såren är djupa och kommer att ta lång tid att läkas.
Bogotá
– Jag var ett lyckligt barn med fem syskon ända till den där morgonen i maj 1995. Klockan fyra släpades vi alla ur huset av sju beväpnade män som tvingade oss titta på när de mördade min pappa.
Luisa Fernanda Cardenas berättar med stadig blick om ögonblicket som inledde en smått ofattbar resa rätt igenom Colombias tragiska realism.
-
Krig i femtio år
Inbördeskriget i Colombia har pågått i fem årtionden och krävt över 200 000 dödsoffer. - Gerillan Farc, Colombias väpnade revolutionära styrkor (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia), bildades 1964 som en revolutionär rörelse som förespråkade jordreformer.
- Som mest kontrollerade Farc en tredjedel av landet, men har på senare år trängts tillbaka av regeringsstyrkor och paramilitära styrkor.
- Latinamerikas mest långlivade vänsteruppror har alltmer kommit att förknippas med kidnappningar och knarkhandel, som gjort Farc till en av världens rikaste gerillagrupper.
- Konflikten omfattar förutom Farc den mindre gerillan ELN, Nationella befrielsearmén (Ejército de Liberación Nacional), regeringsarmén, flera paramilitära grupper och drogkarteller.
Colombia har det senaste decenniet gått från att vara pariastat till en av regionens stjärnor. Ekonomin tillhör de snabbast växande i Latinamerika och våldet har minskat. Parallellt med den positiva utvecklingen löper Luisa Fernandas livs historia.
Mordet på pappan utfördes av högermilisen AUC som rensade området på alla som protesterade mot deras framfart. Luisa tvingades fly med sin mamma till en annan del av landet. I det området var det Farc-gerillan som styrde och tvångsrekryterade ungdomar och barn.
– Jag var elva år när gerillan tvingade mig och några kompisar med. Jag var 13 när jag var med i min första direkta strid.
Dött lopp före valet
Konflikten i Colombia har pågått i 50 år, 200 000 har dödats i striderna och cirka fem miljoner har tvingats fly sina hem. I slutet av 2012 inledde regeringen fredsförhandlingar med Farc.
På agendan finns sex punkter varav parterna hittills har slutit avtal inom tre områden: landsbygdsutveckling, politiskt deltagande för gerillan och en plan för att minska narkotikaodlingen. De som återstår handlar om upprättelse och kompensation för konfliktens offer, villkoren kring avväpning samt den sista punkten som berör system för uppföljning och övervakning av avtalet.
Morgondagens val står mellan sittande presidenten Juan Manuel Santos och den konservativa kandidaten Óscar Iván Zuluaga, som har sagt att han omedelbart kommer att stoppa förhandlingarna tills Farc går med på en vapenvila. De senaste opinionsmätningarna visar på dött lopp mellan kandidaterna och vinner ingen mer än 50 procent av rösterna blir det en andra valomgång den 15 juni.
Ett liv på flykt
Efter att nästan ha dödats i en strid när hon var 15 år lyckades Luisa lämna gerillan. Hon flyttade till en ny stad och började arbeta, blev kär och fick sitt första barn när hon var 18 år. Hon visste att både gerillan och högermilisen jagade henne och när sonen var två år tvingades hon fly undan en grupp som kommit till byn för att mörda henne.
– Jag vet inte vilka de var, men tvingades lämna min son. Jag flydde till en avlägsen by och jobbade med att skörda kokablad.
Efter ett par år återförenades hon med sin son och flyttade till en annan region där ingen kände henne. Hon tog jobb på en palmodling och försökte organisera folk i facket för att förändra de brutala arbetsvillkoren.
– Jag har alltid stått upp mot orättvisor och vi behandlas som skit bara för att vi är fattiga.
Men bolaget ville inte se någon fackförening på plantagen och när det inte gick att muta Luisa Fernanda till tystnad kom hoten. En kväll överfölls hennes man på väg hem och sköts med åtta skott – men överlevde.
– Vi fick fly på nytt och lämna allt. Nu försöker vi gömma oss i mångmiljonstaden Bogotá och lever på att sälja kaffe och smågodis på gatan. Jag har ingenstans att ta vägen längre, säger Luisa Fernanda och bryter samman i tårar.
Få tror på löftena
Ett fredsavtal skulle vara den definitiva slutpunkten i ett blodigt kapitel i landets historia och en möjlighet att fokusera på de problem som till hamnat i skymundan av striderna. Fattigdomen, de djupa klyftorna mellan olika grupper i samhället, bristen på möjligheter till utbildning och sjukvård och den utbredda korruptionen tillhör bara några av de stora utmaningar Colombia har att lösa.
Men samtidigt som längtan efter fred är stark visar opinionsmätningar att folk tvivlar på att saker kommer att bli så mycket bättre. Misstron mot politikerna är utbredd och har spätts på av en valkampanj som dominerats av smutskastning snarare än debatt om sakfrågor.
– Jag mer än någon vill naturligtvis få slut på konflikten. Men avtalet handlar inte om att förändra de grundläggande orättvisorna och fattigdomen. Vi som har levt med konsekvenserna av konflikten får inte vara med och förhandla och jag litar inte på deras löften, säger Luisa Fernanda Cardenas.