Europa fångat i det förflutna

WARSZAWA

Efter Sovjetimperiets sammanbrott ställde sig de forna östblocksländerna i kö till Nato och EU. År 2004 öppnades EU-dörren för många av dem. Då blev bland andra de baltiska länderna, Tjeckien, Ungern och Polen medlemmar. 2007 antogs några till och det senaste tillskottet kom i fjol då Kroatien blev medlem.

– De här länderna har nått ett mål som de såg som väldigt viktigt, att komma med i en värdegemenskap som de ansåg sig höra till historiskt, förklarar Jari Vilén.

Vilén har på paradplats följt de forna östblocksländernas orientering västerut, först som Finlands ambassadör i Ungern och nu som vår representant i Polen. I september blir han EU-ambassadör i Europarå- det.

För alla de här länderna har EU-medlemskapet varit en ekonomisk framgångshistoria, poängterar Vilén.

– Det har haft en avgörande betydelse för det ekonomiska system som byggts upp. Via strukturfonderna har stöd kanaliserats så att levnadsstandarden snabbt har stigit.

På de politiska arenorna har det i alla fall varit turbulent.

– Varje land har sina särdrag beroende på historiska erfarenheter och traditioner men gemensamt är att det politiska systemet inte har stabiliserats på samma sätt som ekonomin.

Särskilt utvecklingen i Ungern, där det nyfascistiska partiet Jobbik har vind i seglen, oroar Vilén.

– Det här handlar inte bara om ett fenomen i Ungern, utan är en utmaning för hela Europa. Vad kan vi göra för att intolerans och rasism av det här slaget inte ska sprida sig?

Också det regerande partiet Fidesz egenmäktiga tag, med grundlagsändringar som befäster de egna positionerna, har diskuterats i EU. Mekanismer finns för att komma åt problemen, men frågan är när de ska sättas in.

– Det handlar om var gränsen går, när man kan ingripa. Vi har diskuterat det här och vi måste ta en ny diskussion när det nya parlamentet är valt.

De nationalistiska strömningarna för mångas tankar till 1930-talets Europa och farhågor finns för att historien ska upprepa sig. Vilén påpekar att det inte finns någon lagbundenhet.

– Men i Finland tycks vi ha svårt att förstå att vissa medlemsstater har åsikter som inte bygger på det som hände i går eller för ett år sedan utan på något som skedde för tiotals eller hundratals år sedan. Vi borde lära oss att Europa på gott och ont är sitt förflutnas fånge.

I Polen, det största av de forna östblocksländerna, skiljer sig den politiska utvecklingen markant från Ungerns. Ytterhögerns betydelse är marginell och det gamla uttrycket polsk riksdag, det vill säga ett stormigt möte utan resultat, passar bättre i andra parlament än i polska sejmen. Politiken har stabiliserat sig märkbart under de senaste åren, bedömer Vilén.

– Polen är i dag en mycket konstruktiv EU-medlem som vill vara med i alla sammanhang där besluten fattas.

Att Ukrainakrisen lett och leder till säkerhetspolitiska omvärderingar är enligt Vilén självklart, men han pekar också på andra följder.

– Energifrågorna blir allt viktigare. Också här har Polen insett att varje kris kan medföra något positivt. Polen har kraftigt drivit på en energiunion och nu kan Ukrainakrisen leda till att vi kanske snabbare än någon hade trott får en gemensam energimarknad.