Eurokrisen skiljer vänner och familjer åt
Matematikern Ivan Blanco Chacon är en av hundratusentals utbildade människor som tvingats lämna Spanien efter eurokrisen. Flytten till Finland gav honom ett jobb men kostade ett äktenskap.
Den 22 augusti 2012 kom han till Finland för att jobba som forskare vid Aalto-universitetet. Den 20 mars 2014 gjorde han slut med sin spanska flickvän. De hade planerat att gifta sig, men distansen tärde för mycket på förhållandet.
Ivan Blanco Chacon, 36, minns alla viktiga datum i sitt liv. Han är doktor i matematik och en av de hundratusentals högutbildade spanjorer som lämnat landet efter att eurokrisen slog till 2010. Problemet har döpts till "brain drain", kompetensflykt.
– Min situation i Spanien var katastrofal, säger Chacon när vi träffas på campuset i Otnäs.
Efter att ha doktorerat hade han fått ett jobb som föreläsare på universitetet i Barcelona. I praktiken ansvarade han för en hel klass, men på pappret var jobbet bara några timmar i veckan, och gav 540 euro i månaden.
Hyran för lägenheten var 600 euro.
Med hjälp från hans mamma och flickvännens lön från en mataffär gick det att överleva, men Ivan Blanco Chacon såg ingen professionell framtid i sitt hemland.
– De flesta jag känner som doktorerat i tekniska ämnen har lämnat Spanien. De har flyttat till Storbritannien eller USA, en bekant har också kommit till Finland. Alla försöker hitta ett ställe där de kan få rätt lön för sin kompetens.
Sju gånger högre lön
I dag tjänar Ivan Blanco Chacon 3 750 euro i månaden och är mycket nöjd med sitt jobb på Aalto-universitetet. Han jobbar med både teoretisk matematik och praktiska lösningar för trådlös kommunikation, och berömmer sin chef som ger honom mycket frihet. Han säger att flytten till Finland var en av de bästa sakerna som hänt honom.
Samtidigt saknar han sina vänner, sitt land och framför allt familjen.
– Min mamma är sjuk och jag är hela tiden orolig för hennes hälsa. Och i Finland jobbar jag bara, jag känner nästan ingen. Det är helt okej eftersom jag inte är en så social person, och det är en av anledningarna till att jag gillar Finland. Men ibland skulle jag bara vilja gå ut och ta en öl med någon.
I hans ögon är Finland ett effektivt land med tysta och artiga människor. Spaniens problem är korruption, inkompetenta politiker och att folket fortsätter att rösta på de gamla partierna.
– Däremot har Spanien haft ett av de bästa utbildningssystemen i Europa. Man måste titta på Oxford eller Cambridge för att hitta jämförbara universitetsutbildningar.
Omöjligt för unga
Enligt byråchef Samu Kurri på Finlands bank har den spanska arbetsmarknaden delats i två grupper med helt olika villkor: äldre människor med fast jobb som är nästan omöjliga att säga upp, och yngre människor som har nästan omöjligt att få ett fast jobb. Arbetslöshetsstatistiken blir lite snyggare när unga utbildade människor flyttar utomlands, men på lång sikt är det Spanien som drabbas.
Chacon säger att framför allt hans mer praktiskt inriktade forskning inom trådlös kommunikation skulle vara till nytta för det spanska samhället. Nu stannar innovationerna i Finland. I Spanien har de privata företagen enligt honom slutat satsa på forskning och utveckling, och på universiteten är villkoren usla.
– Jag skulle vilja bo i Spanien, men inte med det nuvarande politiska och ekonomiska läget. Om situationen blir bättre flyttar jag tillbaka. Spanien är mitt land och jag har mina vänner och familj där.
Lägenheten blev fotboja
I en stor lägenhet i utkanten av Madrid bor en av Ivan Blanco Chacons vänner, dataanalytikern José Antonio Sánchez. År 2010 betalade han 250 000 euro för lägenheten, som ännu inte var färdig. För två år sedan fick han flytta in.
– Alla små lägenheter var sålda, så jag köpte en stor. Jag vill inte tänka på vad den är värd nu, men säkert mindre än då.
Vi tar en promenad runt bostadsområdet i den varma majkvällen.
Även Sánchez har funderat på att flytta utomlands, men lägenheten håller honom kvar. Han har varit och besökt sin vän i Finland, och Chacon har halvt på skämt försökt locka honom hit. Men det är svårt att få jobb utanför universitetet om man inte kan finska.
José Antonio Sánchez är ändå lyckligt lottad: när han i fjol fick lämna sitt jobb som programmerare på det nationella lotteriet tog det bara två månader att hitta ett nytt jobb på en bank.
– Jag är rädd för att företaget jag jobbar på håller på att krascha. För några år sedan hade de 500 anställda, nu är de färre än 100. Men jag litar på att jag kan få ett nytt jobb om de går i konkurs.
Om Spaniens situation i övrigt har han inte mycket gott att säga. För ett par år sedan var han ofta med och demonstrerade mot landets ledning.
– På en demonstration kan du bli av med ett öga eller bli sparkad på. Senast jag var på en demonstration började polisen slå på människor som inte hade gjort något. Jag har inte varit och demonstrerat på ett år och tänker inte göra det mera, det är för farligt.
Tillbaka i Otnäs vill Ivan Blanco Chacon understryka en sak innan vi avslutar intervjun. Han är upprörd över den spanska arbetsministerns uttalande att unga lämnar landet därför att de söker äventyr.
– I Spanien finns en grupp som heter "Vi åker inte för att vi vill, utan för att ni tvingar oss". Men ministern vill inte inse problemen med brain drain. Jag blir så arg när jag hör det.