"Världen behöver inte se ut så här"
Bojkotta inte. Fortsätt i stället att kräva att företag som utnyttjar barnarbetskraft tar sitt samhällsansvar. Vi förändrar världen ett företag i sänder, säger John B. Trew på barnrättsorganisationen Plan.
Visst är det svårare och dyrare för pralintillverkare att säkerställa att deras konfekt inte har tillverkats av kakaobönor som skördats med barnarbetskraft under farliga omständigheter. Men det blir ännu svårare och ännu dyrare att putsa företagets rykte om det en gång solkas ner, och den risken växer när konsumenterna blir alltmer medvetna.
Det är amerikanen John B. Trews budskap till alla företag som köper råvaror via svårspårade leveranskedjor från tredje världen, om det så gäller kakaobönor från Ghana, kaffe från Honduras, kläder från Bangladesh eller skaldjur från Thailand. Trew har samarbetat med många storföretag under 15 år på barnrättsorganisationen Plan i Bangkok.
– Mycket har blivit bättre, men vi är allt annat än i mål. Alla företag förstår ännu inte att det går att hävda sig i konkurrensen och samtidigt värna om kvinnors och barns säkerhet och värdighet, säger han under ett Finlandsbesök.
- Barnarbete är utnyttjande av barn och ett människorättsbrott. Det finns 168 miljoner barnarbetare i världen. Det är en minskning från 246 miljoner år 2000.
- Flest arbetande barn, 78 miljoner, finns i Asien. Den relativa andelen är störst i Afrika söder om Sahara där 59 miljoner eller fler än vart femte barn tvingas arbeta.
- 85 miljoner barn jobbar som soldater, prostituerade, slavar eller utför annat jobb som skadar hälsan. Siffran minskar långsammare än ILO:s målsättning.
Han vill genast göra en sak klar: definitionen av barnarbete.
– Jag hör ofta äldre människor säga att de minsann arbetade som barn utan att ta skada. Nu talar vi om skilda saker. Jag talar om barn som aldrig får gå i skola för att de måste ta ett underbetalt och ofta farligt jobb som aldrig kan öppna en karriär.
John B. Trew är också självkritisk. Han medger att Plan har misstagit sig när man i bästa välmening "räddat" barn genom att frigöra dem från hårt arbete.
– I vissa fall har de hamnat ur askan i elden, från fabriksarbetare till prostituerade. Därför måste vi förstå hur hela lokalsamhället fungerar innan vi ingriper, säger han.
Det knepiga med barnarbete är att det är extremt utbrett och förekommer i alla slags kulturer och under väldigt olika omständigheter.
– Det finns ingen universalmedicin, men som regel gäller att utbildning är nyckeln till ett liv med fler alternativ.
Bara det att u-landsskolor bygger skilda toaletter åt pojkar och flickor gör att flickorna vågar gå längre i skolan. Ändå kan man inte tvinga föräldrar att sätta barn i skolan om den saknar lärare. Ska man komma åt komplexa problem måste frivillig- och biståndsorganisationer samarbeta med lokalsamhället och företagen.
– Företagen brukar ursäkta sig med att de är så små aktörer att de inte kan påverka någonting, men också utan större inflytande kan ett enskilt företag göra skillnad. Tillsammans kan vi få till en förändring, ett företag i sänder.
Vad kan den enskilda konsumenten göra, och vad ska hon inte göra?
– Sätt press på politiker och företag, håll kontakt och kräv mer. Men bojkotta inte, jag ser det som en absolut sista utväg.