Många frågor på vägen till det nya landet
Får man ta ut skilsmässa, var kan kvinnor klippa håret, hur får man vård och blir kvinnor trakasserade då samhället är så liberalt? Det är några av de frågor som sysselsätter de finländska kvotflyktingar som väntar på avfärd i Iran. Sedan i höstas ordnas introduktionskurser för att underlätta starten i det nya landet.
Sabina Bergholm, koordinator för det internationella frivilligarbetet vid Kyrkans Utlandshjälp, har kommit hem från Iran för några dagar sedan. Med sig har hon en stor väska på hjul som ska returneras till jobbet. Den är tom, men på vägen till Iran var den full med leksaker.
Bergholm är den som ansvarar för introduktionskurserna till det finländska samhället, som sedan i höstas ordnas för dem som valts ut till den finländska flyktingkvoten.
– Vi går igenom basinformation om det finländska samhället. Det handlar om allt från hur här ser ut, hur man bor och hurdant klimatet är till hur man handlar i butiker, sorterar sopor och bor i höghus. Meningen är att underlätta vardagen för dem som kommer.
Och det kan behövas. Allt kvotflyktingarna får ta med sig av sitt gamla liv är tjugo kilo, enligt vanliga flygregler, men det mentala bagaget kan vara betydligt tyngre. Om oron inför framtiden är stor kan livet innan ha präglats av ännu större rädsla.
– De som väljs till flyktingkvoten har på riktigt genomgått stora svårigheter, sedan har de bott på undantag i ett annat land och nu ska de vidare till ett okänt land kanske på andra sidan jorden. Därför är introduktionen så viktig. Den kan lugna, svara på frågor och påbörja flyttprocessen för flyktingarna, säger Bergholm.
I Iran har Bergholm precis varit med på introduktionskursen för afghanska flyktingar. Det är första gången hon är med, och nu börjar innehållet sitta som det ska. Det är Migrationsverket som beställer kurserna men Kyrkans Utlandshjälp som ordnar dem och lärarna kommer från yrkeshögskolan Diak.
Grönskan imponerar
Undervisningen bygger mycket på bilder. Och det är klart: man vill gärna se hur det ser ut i ens nya hemland.
– Många var imponerade av hur grönt det var.
Förutom undervisningen om det finska samhället och till och med lite grunder i finska ordnas också frågetimmar. Allt sker separat för kvinnor och män.
– Vi berättade till exempel om mänskliga rättigheter och kvinnornas ställning i Finland, och fick jättepositiva reaktioner. Många ställde frågor om våld mot kvinnor och möjligheterna att skilja sig. Flyktingarna är sällan vana vid att myndigheter och polis är några man kan vända sig till och lita på, säger Bergholm.
- Sedan hösten ordnas introduktionskurser för dem som blivit valda till den finländska flyktingkvoten innan de kommer till Finland.
- I juni ordnas en kurs i Egypten, i augusti en kurs i Jordanien och i slutet av året ytterligare en kurs på en plats som ännu inte är fastslagen.
- Kurserna anpassas enligt deltagarna, men i stort sett är innehållet detsamma.
- Finlands flyktingkvot är i år 1 050, varav 500 är syrier, 150 afghaner, 150 kongoleser och 150 sudaneser. Dessutom finns en nödkvot på 100 för brådskande fall.
En vanlig oro bland såväl kvinnor som män är hur det går då samhället ser så liberalt på umgänget mellan kvinnor och män. Om det leder till trakasserier, om kvinnor råkar illa ut.
– Det var en helt unik känsla i kvinnogruppen. Många av de afghanska flyktingarna är ensamstående mödrar som bott många år i Iran och har rätt stora barn, en del är redan till åren. Då en av lärarna nämnde att en 62-årig kvinnlig vän precis hade gift sig applåderade tanterna.
Men oron kan röra också små, vardagliga saker som kan växa sig stora. Till exempel: Hur ska man få håret klippt då man inte får visa det för en man? Då kan ett enkelt svar om att det är bara att välja en kvinnlig frisör räcka som lugnande besked.
Ett annat orosmoment är hälsan. Rätt många av flyktingarna har sjukdomar som behöver åtgärdas, kanske sådant som inte är särskilt svårt men som blivit obehandlat. Att gå igenom hur hälso- och sjukvården fungerar är därför en viktig del av introduktionen. Svårare saker som rättigheter och skyldigheter och olika bidrag lämnas till slutet.
– På den tredje och sista dagen kunde man tydligt se att ryggarna var lite rakare, oron lite skingrad.