Svårt att övervaka fast boende i sommarstugor
Att göra sommarstugan till sin stadigvarande adress är olagligt, om man inte har de nödvändiga tillstånden. Men i praktiken har kommunerna få möjligheter att ingripa.
Ingenting hindrar sommarstugeägaren från att använda sin fritidsbostad under alla fyra årstiderna. Men för att formellt kunna flytta ut till sommarstället behövs tillstånd för att omvandla semesterhuset till fast boende. Oftast krävs det stora ombyggnader, som samtidigt måste stämma överens med områdets generalplan och detaljplaner.
Nyligen skrev Savon Sanomat att många finländare glatt hoppar över de här processerna och gör stugan till sin ordinarie bostad via en enkel flyttanmälan till magistraten. Mikael Wikström, byggnadstillsynschef i sommarstugetäta Ingå, säger att kommunens möjligheter att övervaka boendet på sommarstugorna är begränsade.
– Vi har inte resurser för att kolla upp om fritidsbostäder används som fast boende utan tillstånd. Ryktesvägen hör man att sådant förekommer, men vi har inte möjlighet att göra den typen av detektivarbete, säger Wikström.
Ulf Blomberg, teknisk direktör i Lovisa, gör en liknande bedömning.
– Sådana här fall granskas egentligen bara om någon anmäler saken, det vill säga de närmaste grannarna eller magistraten, säger Blomberg.
I Raseborg håller byggnadsinspektör Fredrik Wasström med om att övervakningen är problematisk, men han har ändå sett en liten ljusning de senaste åren.
– Magistraten har blivit mer aktiv med att kontakta oss när folk vill byta sin fasta adress till sommarstugan. De ringer och kollar byggnadens status oftare än förr, säger Wasström.
Stränga kriterier
Höga krav ställs på en sommarstuga innan den formellt duger som en ordinarie bostad. Det handlar bland annat om husets värmeisolering, energiförbrukning, ventilationsanläggningar och avloppssystem.
– I äldre och enklare sommarstugor behövs vanligen så stora och dyra ingrepp i den gamla byggnaden att många tycker det är lönlöst att ens försöka omvandla stugan så att den motsvarar kriterierna för en fast bostad, säger Mikael Wikström.
– Bygglovet förutsätter dessutom att kommunens generalplan tillåter ordinarie bostadshus i just det området. Om området är avsett enbart för fritidsboende krävs det undantagslov, så även om man skulle modernisera sin stuga är det inte sagt att man får tillstånd att använda den som fast bostad. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan överklaga och kräva att allt byggande och boende följer generalplanen, säger Wikström.
Kommunen har också rätt att vidta åtgärder mot den som bor olovligt på sin stuga, även om det är sällsynt. I fjol fick ett par som bodde i sin sommarstuga i Kangasala order om att flytta med hot om vite på 1 600 euro, efter beslut av Högsta förvaltningsdomstolen.
Frågan om vilka områden som reserveras för fritidsboende och vilka som kan byggas ut som ordinarie bostadsområden har en stor ekonomisk betydelse för kommunen.
– Det kan vara ett problem om man bor länge i sin stuga, blir äldre och behöver hjälp och hemsjukvård av kommunen i sådana områden där det inte är tänkt att det ska finnas bosättning. Eller så kan det handla om en barnfamilj som flyttar ut till en holme, bestämmer sig för att bo där året om, och börjar kräva skolskjuts av kommunen. I skärgården överväger man därför mycket noggrant var den fasta bosättningen placeras, säger Wikström.
Osynkroniserade paragrafer
Ulla Hurmeranta, ledande jurist på Kommunförbundet, beskriver lagstiftningen kring det fasta boendet i sommarstugor som en verklig snårskog av bestämmelser, där lagarna inte nödvändigtvis är samstämda. Hon nämner ett domstolsfall från 2007, då en barnfamilj som bodde i sin fritidsbostad i Haukipudas året om fick rätt till gratis skolskjuts för barnen av kommunen, trots att huset var registrerat som familjens sommarstuga. Den gången vägde lagen om grundläggande utbildning för barnen tyngre än markanvändnings- och bygglagen.
– Kommunens verktyg för att ingripa är långsamma och ineffektiva. Det finns ingen systematisk övervakning, och det är inte heller magistraternas uppgift att kontrollera om adresserna som folk flyttar till är avsedda för fast boende eller fritidsboende. Rent konkret kan det också vara svårt att dra gränsen mellan fast boende och fritidsanvändning året om, säger Hurmeranta.