Här rullar tandvården fram
Helsingfors stad har en tandvårdsmottagning på hjul och runtom i Finland finns flera olika mobila enheter som ger sjuk- och hälsovård. Experter tror att de kommer att bli fler. Närservice finns inte alltid inom fyra fasta väggar.
– Du har bara en mjölktand kvar i nedre käken. Dina tänder är fina och rena men snart ska jag visa hur du kan borsta ännu lite bättre precis invid tandköttet.
Tandhygienisten Jaana Autio undersöker trean Carina Landéns tänder assisterad av tandskötaren Berit Cederlöf.
Lite tandsten skrapas bort. En radio står på i bakgrunden – som den så ofta brukar hos tandläkaren – men ändå är det inte riktigt som vanligt.
Den här mottagningen är nämligen knappt åtta meter lång och två och en halv meter bred och rör sig på hjul.
Liisu är Helsingfors stads mobila tandvårdsenhet. Under terminerna kör den till skolor för att göra tandkontroller och lappa tänder.
Under loven besöker den lekparker där föräldrar eller daghemspersonal kan titta in med yngre barn. Också ålderdomshem och till exempel Sandudds serviceenhet för bostadslösa har fått besök.
Halv åtta i går morse satte sig Jaana Autio vid ratten i Gårdsbacka, där Liisus garage finns, och parkerade en stund senare vid Östersundom skola. Elektricitet får Liisu från ett elskåp på skolväggen. Vatten och utrustning har personalen med sig.
Avdramatiserar
Enligt SeppoTurunen, ledande tandöverläkare vid staden, är syftet med Liisu inte att ersätta traditionella tandvårdsmottagningar utan snarare att komma närmare befolkningsgrupper som annars kan vara svåra att nå. I det ingår att besöka skolor som finns längre bort från mottagningarna.
Läraren Lotta Yliaho-Lehtonen i Östersundom berömmer systemet.
– Det är jättepraktiskt. Eleverna kan delta i lektionen fram till besöket eftersom resorna till tandläkaren inte tar någon tid.
Hennes uppfattning är dessutom att tandvårdslastbilen avdramatiserat det hela. Det är ingen större grej att gå till tandhygienisten eller tandläkaren längre.
– Många barn vinkar åt oss då vi kommer körande, skrattar Berit Cederlöf.
Till mottagningen kommer de flesta utan sina föräldrar och det har personalen inget emot, inte heller Carina Landén. Innan Liisu fanns åkte hela familjen till Kvarnbäcken minns hon, ungefär femton kilometer bort.
Rörlig närservice
I Finland finns i dag ett tiotal fordon som erbjuder sjuk- och hälsovård och socialtjänster (se faktaruta).
Tarja Myllärinen är direktör för social- och hälsovård vid Kommunförbundet. Hon tror att de ambulerande enheterna kommer att bli vanligare. Ny teknik möjliggör det, samtidigt som befolkningen blir äldre, glesbygden avfolkas och också administrationen förändras.
– Det har funnits rädsla för att närservicen försvinner i och med social- och hälsovårdsreformen. Tidigare tänkte man att närservice alltid innebär en enhet med fyra fasta väggar, men nu vet vi att de kan vara rörliga.
Enligt Myllärinen kan man speciellt i glesbygden ha nytta av enheter på hjul. Men det är samtidigt viktigt att noggrant funderar ut vilken service som är ändamålsenlig att ge mobilt.
– Det är inte sagt att det lönar sig att använda läkarnas arbetstid till att kuska runt dem på landsvägarna.
Däremot kan konsultation vid behov från bilen till en läkare som finns på en fast mottagning vara en lösning.
Spara resekostnader
Jouni Koivuniemi är forskningslektor vid Villmanstrands tekniska universitet och har undersökt mobila enheter. När hans forskningsprojekt frågade tusen personer över 60 år visade det sig att de gärna skulle använda sig mer av mobil sjuk- och hälsovård än vad utbudet i dag möjliggör.
– Det betyder sannolikt att intresset bland yngre också är stort. Man kan lätt tänka sig en situation där en bil kommer till ett villaområde med småbarnsfamiljer efter tjänstetid och erbjuder tjänster enligt deras behov.
Enheterna som nu finns är främst kompletterande och har inte ersatt fast verksamhet. Det finns också försök som har lagts ned. Främst handlar det om de inte integrerats i den normala verksamheten och därför avslutats då projektpengar tagit slut.
– För att man ska få ut så stor nytta som möjligt av de ambulerande enheterna borde de göras till en naturlig del av den övriga social- och hälsovården.
Den kanske mest utvecklade verksamheten finns i Södra Karelens hälso- och sjukvårdsdistrikt där det också går att boka tid till enheten.
Enligt Jouni Koivuniemi är det rätt svårt att undersöka vilken ekonomi det finns i mobil vård.
– Men om man tänker sig att man med dem kan spara på FPA:s ersättning för resor till och från sjukvård så kan man säkert uppnå besparingar.
Över tusen besök årligen
• 1295 besök gjordes till Liisu i fjol, 1136 besök 2012. Per dag hinner man ta emot ungefär femton patienter.
• Anskaffningskostnaderna var ungefär 200 000 euro.
• Tre dagar i veckan består personalen av tandhygienist och tandskötare, två dagar i veckan av tandläkare och tandskötare.
• Personalen kör bilen, tankar den och fyller på utrustning.
• Det går inte att boka tid till Liisu.
• Det finns ett tiotal mobila enheter i Finland som kan ge sjuk- och hälsovård, tandvård och också erbjuda sociala tjänster.
Här några exempel:
• Mallu. Social- och hälsovårdsdistriktet i Södra Karelen har en skåpbil som innehåller tandmottagning, sjukskötarmottagning med laboratorium samt ger socialtjänster.
• Skärgårdsdoktorn. Läkarbåt i Skärgårdshavet samt fästingbuss som ger TBE-vaccin.
• Mehiläinen. Företaget gör magnetundersökningar i ambulerande lastbil.
• Suupirssi. Yrkeshögskolan Savonia har byggt en ambulerande tandvårdsenhet. I vår har den kört i Pieksamäki.
• Onni är utvecklad av Lapplands yrkeshögskola och kör i Kemi-Tornåetrakten. Fokus är på förebyggande vård och med låg tröskel social- och hälsovård.
• Linkku. Yrkeshögskolan i Lahtis har utvecklat en femton meter lång buss som kan ge social och hälsovårdsservice samt tandvård.