"Kekkonen var en fantastisk människa"
Han var så klok, så underhållande. Rösten är full av beundran när Sveriges mesta artist Barbro Svensson talar om Urho Kekkonen. –Och han kom ihåg min födelsedag, avslöjar Lill-Babs i en HBL-intervju.
– Mitä kuuluu, kukkuluuruu?
Den djupa schlagerrösten tar man inte miste på, trots att hon slänger ur sig en glosa på ren finska.
Det är Barbro Svensson som ringer upp för att höra sig för om detaljerna kring när och var vi ska träffas för en intervju. Och eftersom det gäller en intervju med en tidning från Finland så ger hon spontant prov på sina kunskaper i finska, som är större än man kan tro, visar det sig.
- Barbro Svensson föddes 9 mars 1938 i Järvsö i Hälsingland.
- Hon debuterade som sångerska på 1950-talet och har hållit på sedan dess.
- Lill Babs har tre döttrar, nio barnbarn och ett barnbarnsbarn.
- I dag sysslar Lill Babs också med välgörenhet och har bland annat i Ankarstiftelsens regi varit med om att starta elva skolor i Colombia, för vilka hon sjungit ihop 1,5 miljoner kronor.
- Hon har också ett musikstipendium i sitt eget namn och en fond, som donerar pengar till dem som jobbar med utsatta ungdomar i Sverige.
Men mer om det senare.
Nu är det fart på, som det oftast är med Lill-Babs. Intervjun med HBL ska klämmas in mellan en resa till Mallorca, en tripp till hembyn Järvsö och en resa till Grekland.
Så det får bli måndag kväll i påskveckan.
Stilla veckan?
Knappast. Inte för Lill-Babs.
– Det absolut svåraste i livet är att sitta still. Jag måste göra någonting hela tiden. Jag kan inte sitta still.
Jag talar med Lill-Babs ett par-tre gånger på mobilen innan intervjun är bokad. En gång är hon mitt uppe i städningen av sin övernattningslya i Stockholm, och jo, jag får gärna komma och hjälpa till, och en annan gång försöker hon hinna få tvätten ur tvättstugan innan följande står på tur.
Och intervjun måste ske på eftermiddagen, eller kvällen, en dam måste ju "få vakna och göra sig i ordning för fotografen".
Som sagt. Fullt upp. Hela tiden.
Så det är bäst att börja med den mest givna frågan:
Var tar du energi för att orka hålla på år efter år?
– För det första är det roligt, det är ett spännande jobb. För det andra har jag ju jobb fortfarande, det kommer folk och lyssnar på mig. Och säg den artist som kan säga att nu lägger jag av när man får stående ovationer efter varje show.
Det har nu gått över 60 år sedan Barbro Svensson som 15-åring flyttade från Järvsö till Stockholm för att bli artist.
I mars fyllde hon 76. Men hon är fortfarande i full gång på scen, så visst kan man fundera på när det ska ta slut.
Lill-Babs viftar bort frågan, spänner i stället ögonen i mig och säger, inte utan stolthet:
– Jag älskar att säga det här, sextio år i branschen utan comeback. Alla gör ju come back nu för tiden, men jag har inte haft tid med det.
- att vara snäll: Snälla människor är kloka människor. Numera har jag lärt mig säga att jag är god, det accepteras på ett annat sätt.
- att ge till tiggare: Det gör jag. Och jag köper alltid Situation Stockholm (de hemlösas tidning, red:s anmärkning).
- motgångar: Jag har haft många och jag har varit oerhört nere, du skulle bara veta, och jag har gjort konkurs. Men det är bara att bita ihop. Som mamma sade: Allting går utom nyfödda barn.
- att sluta: Lägger du av så dör du, sade min pianist när jag för en tid sedan hotade med att sluta.
- att städa: Jag älskar att städa och golfa.
- karlar just nu: Det är väldigt dåligt hördu.
God vän med Quincy Jones
Att intervjua Barbro Svensson följer ingen röd tråd. Det finns så mycket att berätta och det är många hopp från ett ämne till ett annat, från välgörenhet som hon är aktivt inne på, och hennes snällhet, eller godhet, som hon hellre kallar den, till minnen från decennier av turnerande.
Det handlar om en djupdykning ner i svensk, och internationell, pophistoria. Namn dyker upp längs vägen, namn med oändlig aura av stjärnglans omkring sig.
Lill-Babs är till exempel god vän med Quincy Jones, hon har turnerat med Sammy Davis jr och hon har, i en annan tidsepok, när popen ännu var ung, gett sin autograf till Beatles. Då var Lill-Babs stor i Tyskland och på besök hemma i Sverige.
– Så kommer de här småkillarna och säger, kan inte vi får en autograf? Kan du lära oss dansa twist också, frågar någon av dem, jag kommer inte ihåg vem. Så går det några veckor och så är det Beatles överallt. Vad i hela? De där långhåriga småkillarna?
Hennes liv kryllar också av minnesvärda stunder hon fått vara med om, magiska stunder, intima musikaliska stunder. Som under en fest där två pianovirtuoser, Bengt Hallberg och Herbie Hancock, plötsligt satt bredvid varandra och spelade fyrhändigt.
– Det är sådant som hela världen borde få vara med om.
Även inom filmen har Lill-Babs gjort sig känd, även om hon avslöjar att till exempel Jörn Donner inte var så imponerad.
– Att jag skulle göra film tyckte han var löjligt. Han tyckte nog att det ska bara skådespelare göra, håll dig du till det andra.
Beundrar Kekkonen
Under intervjun dyker vi också ner i Lill-Babs senaste bok, Barbro, som kom ut förra hösten. Det är en fotobok som spänner över hela hennes liv. Här finns en stor del av dem som hon jobbat med, men också sådana som hon träffat vid sidan av scenen. Som vår egen president Urho Kekkonen.
Berättelsen där Kekkonen spiller ut ett champagneglas över henne vid en middag är välkänd vid det här laget, men det finns så mycket mer att berätta. Och när Lill-Babs tar till orda om Kekkonen är rösten full av beundran och respekt.
– Jag älskade honom, säger hon med eftertryck.
– Han var så fantastisk. Han var så underhållande. Han var så klok.
Hon tar som exempel en middag som kungen gav på ambassaden i Helsingfors. Lill-Babs var Kekkonens bordsdam och runt bordet satt det fullt av studenter.
– Han underhöll oss hela kvällen, med snapsvisor och med kloka ord. Han var en otrolig berättare. Han var så påläst.
Så avslöjar hon också att Kekkonen kom ihåg hennes födelsedag.
– Han var ju så omtänksam. Han skickade blommor till mig när jag fyllde år.
Det är nu, när vi halkat in på Kekkonen, som Lill-Babs visar prov på sina kunskaper i finska. Och hon gör det med Höstvisan. Sjunger på klingande ren finska:
– Kiirehdi rakkain jos rakkaus kutsuu, päivän ei hetket niin pitkiä lie. Suo valon syttyä, yö kohta saapuu.
Det kommer som rinnande vatten. Precis som den gången hon sjöng visan på Fiskartorpet, med Kekkonen i publiken.
Lill-Babs säger att hon till och med sjungit för vår förre president så att han fick tårar i ögonen, i en trappa på svenska ambassaden.
– Han var så känslig.
"Kristin Kaspersens mamma"
Barbro Svensson har en hel del minnen kring Finland. Ett av de äldsta går tillbaka till hennes barndom då grannarna tog två krigsbarn, Terttu och Asta. I åratal efterlyste Lill-Babs de två lekkamraterna när hon uppträdde i Finland. Men åren gick, och ingen hörde av sig. Tills hon en gång var med i Bingolotto på svensk tv.
– Då hade man alltid en överraskning med. Där sitter jag och vem tror du kommer nerför trappan? Asta. Vilken chock. Då hade man hittat Asta.
Efter sex decennier på scen och i tv finns det knappast en enda svensk som inte känner igen Lill-Babs. Hon är folkkär som få och har levt hela sitt liv i offentligheten.
Mest känd är Lill-Babs självfallet för låten om Klas-Göran, killen som försvann till Amerika och aldrig mer hörde av sig till sin flickvän i Sverige. Den låten har följt Lill-Babs som en skugga, men förhållandet har stormat ibland.
– Jag hatade Klas-Göran ett tag, men nu är jag kär i honom igen. Vet du varför jag var trött på den låten? Det var för att jag tvingades stå i lågklackade skor, med flätor och fräknar. Jag var ju 18–19 år, jag ville vara tuff brud i lyxförpackning i stället. I dag är det ganska kul med Klas-Göran.
Det är dags att avsluta intervjun. Men i sista stund vinkar Lill-Babs tillbaka mig och fotografen. Så plockar hon fram två flaskor vin som hon ger oss.
Lill-Babs står det på etiketten. Visst, också Lill-Babs har som många andra kändisar fått sitt eget vin.
Hur det smakar får visa sig senare. Och en fråga lär bli obesvarad. Håller också vinet toppklass i 60 år?