Timo Soini hemlighöll hjärtoperation
I sin nya bok avslöjar Sannfinländarnas ledare Timo Soini att han i all tysthet genomgick en hjärtoperation 2012. Han berättar också om en annan svår sjukdom och sina känslor för Tony Halme.
Soini avslöjar nu att han våren 2012 genomgick en hjärtoperation. Hemligheten har, som genom ett under, stannat inom familjens och sjukhusets väggar, trots att ett "halvdussin" partikamrater känt till saken.
"Nu känns det lugnare och hjärtat fungerar bra. Efter presidentvalet skrevs det att jag var lite trött. Det var väl inget under när hjärtat slog som ringaren i Notre Dame", skriver Soini i boken Peruspomo.
Timo Soini gläntar i sin bok lite på "hemligheten" som låg bakom partiets enorma valframgång 2011. Den så kallade skrällen var en medvetet uppbyggd strategi, säger Soini, men det gick bättre än planerat.
– För att en sådan sak ska lyckas krävs det spänningar och rätt grogrund i samhället. Finns det inget genuint missnöje så är det som att slå bad på kalla bastustenar.
En av hemligheterna var att hitta kandidater som hade reella chanser att bli invalda. Kandidatuppställningen var A och O.
Men det fanns också små, men viktiga trick som Soini insupit av lärofadern Veikko Vennamo. Man skulle inte tala om konkurrenterna som de "stora partierna" utan om "de gamla partierna". Soini kom på att lägga in ett ord till: "de gamla, trötta partierna".
Han förstod också att inte uppmana folk att "rösta på Sannfinländarna" utan att "rösta på Kike Elomaa". Det måste finnas ett namn.
Känslor inför döden
Soini ger utrymme för sina känslor, speciellt när han beskriver kompisarna Tony Halmes och Urpo Leppänens dödsfall.
"Tony skilde sig från de nuvarande klåparna i det att han inte gjorde dumheter med flit."
Soini minns Halmes övertramp, men också att han var genuint bekymrad för vad han ställde till med.
"De här nuvarande har andra hedersbegrepp", skriver Soini.
Halmes dödsbud och begravningen var en tung process för Soini som själv var svårt sjuk vid samma tider. Tidningarna pressade på honom för att få uppgifter om var begravningen hölls, om Soini tänkte gå själv ...
"Avsikten är att sälja tidningar. Allt ska tas ut av en människa, också när den är död".
Soini gick på begravningen med en antibiotikakanyl i armvecket. Han hade drabbats av svår bältros som sköttes hemma, i största hemlighet. Han vill inte avslöja sitt hälsotillstånd i offentligheten.
"Det mest rörande ögonblicket var när Ari (Tonys bror) knäböjde framför broderns kista och knackade försiktigt på den. Då brast alla fördämningar, sinnesrörelsen kom som ett vattenfall."
Halmes tragiska självmord – han sköt sig på mammans födelsedag – beskriver Soini som "samurajens beslut".
Soini betraktar Halme, Leppänen och den nu verksamma klavertramparen Teuvo Hakkarainen som personifieringar av sitt partis värderingar. Misslyckade människor som man inte får lämna åt sitt öde.
Tvångssvenska och hissfranska
Soini skriver att han lärt sig att inte slåss med medierna. Om journalisterna är surpuppor så får man inte svara med samma mynt.
Han tar som exempel sin inställning till den obligatoriska svenskundervisningen. Själv säger han sig tala finska, engelska, "tvångssvenska" och "hissfranska". Det sistnämnda betyder att man hittar rätt våningsplan också i fransktalande länder.
Han säger sig tala svenska rätt bra och att han inte har någonting emot finlandssvenskar, men att han anser att svenskan skulle må bättre av att vara ett frivilligt ämne.
"Hufvudstadsbladet är hysteriskt i förhållande till svenska språket. Husis Marianne Lydén sviker aldrig, för hon kör hela tiden sin gamla knarriga kommunistiska agenda. Det måste man bara stå ut med och bästa sättet är att inte reagera alls. Det irriterar dem mest."
Soini beskriver också sin relation till partikamraten Jussi Halla-aho: "Vi är inga bästisar, vi har bara ett arbets- och affärsförhållande ... Han är en familjefar från Eira. Om den killen ledde Finland i en revolution så inte skulle det ju bli till någonting."
Enligt Soini får man inte isolera och demonisera besvärliga partikamrater som Halla-aho och den sedermera utsparkade James Hirvisaari.
– Man ska i stället ta dem med, det lugnar ner dem betydligt.