Ungdomsgaranti bara för de duktiga
Ungdomsgarantin som varit i kraft ett drygt år försummar dem som är i störst behov av stöd. Än så länge är garantin ingen garanti, om man får tro siffrorna.
Uppsökande ungdomsarbetaren Taija Niinivaara kliver på M-tåget norrut för att träffa Noora Haaja, 21. Det gjorde hon dagen innan också, då för att gå till hälsocentralen. I dag ska de till banken.
Haaja öppnar dörren i samma sekund som Niinivaara trycker på ringklockan. Hon bor tillsammans med sina föräldrar, fast inte länge till om allt går enligt planerna. Besöket på banken i dag är ett led i samma plan. I dag ska hon få egna nätbankskoder, inom kort förhoppningsvis en egen bostad. Niinivaaras uppgift är att se till att planen faktiskt avancerar.
Inte för att Haaja skulle vara lat eller omotiverad, tvärt om, hon kan knappt vänta på att få sin egen lägenhet och en ny start. Det har varit en stor process – skrämmande också.
– Jag gör ju inget annat än är rädd för framtiden! Allt ska skötas så snabbt nu för tiden. ”Sköt det här och det här före det här.” Jag vet inte om jag är den enda unga som känner så?
Att komma igång och komma sig ut har alltid varit svårt. Haaja har en teo ri om vad det handlar om.
– Det har nog att göra med att jag blev mobbad i skolan. Först i grundskolan, och sedan ännu värre i yrkesskolan. Jag blev väldigt osäker. Jag måste alltid fråga Taija om allt, säger Haaja med en blick på Niinivaara.
Haaja och Niinivaara har känt varandra sedan i höstas, då Haaja första gången kom till Vamos som är Diakonissanstaltens enhet för ungdomsarbete. Här finns åtta ungdomsarbetare som likt Niinivaara jobbar med uppsökande arbete. Det innebär att de går hem till den unga och ringer på dörren om det är vad som krävs. De hjälper till att navigera bland den service och de tjänster, utbildningar och utkomstmöjligheter som finns. Ibland betyder det till exempel att gå tillsammans till banken.
– För mig har Taija varit till ovärderlig hjälp, säger Haaja.
Mer flexibilitet
Noora Haaja är en av de knappt femtiotusen 15–24-åringar som står utan arbete eller utbildningsplats, och som får beslutsfattarna att lägga pannorna i djupa veck. För dem skapades ungdomsgarantin som nu varit i kraft ett drygt år, och som ska garantera unga en arbets- eller studieplats inom tre månader. Men trots garantin har statistiken förfulats: antalet unga utan studie- eller arbetsplats har ökat något och perioderna utan arbete förlängts. Det beror delvis på konjunkturerna, men inte bara.
– I ungdomsgarantin saknas rehabiliteringen helt och hållet. För dem som klarar sig går det nog att hitta praktik- eller studieplatser, men det finns alldeles för lite rehabilitering för unga med till exempel rusmedelsproblem eller mentala problem. Att få psykiatriska tjänster är ju nästan omöjligt, och det skulle behövas betydligt större flexibilitet och mer uppsökande arbete, säger Ville Koikkalainen, chef på Vamos.
På önskelistan i Helsingforsregionen finns också drösvis med hyresbostäder till rimligt pris, också stött boende.
– Läget är helt katastrofalt på den här punkten, säger Koikkalainen.
Niinivaara, Koikkalainen och deras kolleger har ett tjugotal unga var som klienter. De flesta av dem behöver ganska mycket stöd och kontakten räcker åtminstone ett år. Den här dagen ringer Niinivaara till exempel en nittonåring som är bostadslös och sovit i ett lager ett par nätter. Han är drogfri, men har tidigare haft problem med missbruk. Men det är inte mycket Niinivaara kan göra, annat än att lova ringa socialarbetaren på utsatt telefontid. Och inte heller socialarbetaren har tak över huvudet att erbjuda.
– Det är ju inte så svårt att föreställa sig hur svår hans situation måste vara, och hur lätt det är att hålla sig motiverad att inte röra drogerna i den situationen, säger Niinivaara.
Den andra träffen för dagen blir inhiberad. En tjugoåring har haft två jobbiga veckor hemma med oro över lillebror och mammans alkoholbruk. Hon mäktar inte komma.
– Det hör till jobbets natur. Allt är frivilligt och vi kan inte tvinga någon. Ibland är det hjärtskärande då vi inte kan hjälpa förtvivlade föräldrar eftersom kontakten med de unga är frivillig, säger Niinivaara.
Strukturer saknas
Tittar man på hur de ungas sysselsättning utvecklats i Helsingfors kan man ana att det finns också and-ra orsaker till att ungdomsgarantin ännu inte tagit skruv. Under förra hälften av fjolåret växte antalet unga arbetslösa i Helsingfors med 28 procent och arbetslösheten räckte allt oftare längre än tre månader.
Andelen som lyfter utkomststöd är störst i åldersgruppen 18–24, och har vuxit med en tredjedel under de fem senaste åren. Det handlar om det allmänna sysselsättningsläget, men:
– Då ungdomsgarantin trädde i kraft var problemet att det mest handlade om att man borde göra något. Man har inte skapat några strukturer, och det finns ingen instans i kommunerna som har koordineringsansvar, säger Maarit Sulavuori, chef för ungdomstjänster och vuxensocialarbete i Helsingfors.
I garantin finns jättefina saker, säger Sulavuori.
– Men alla kommuner blir liksom tvungna att fundera ut strukturerna själva.
En del nya verktyg finns det i alla fall. I Helsingfors finns till exempel projektet Respa, där unga som inte får en studie- eller arbetsplats inom tre månader får en personlig karriärhandledare.
– Det fungerar bra för unga som bara behöver jobb eller en utbildningsplats. Men för dem som behöver mer stöd och träning i helt vanliga vardagsfärdigheter finns för lite tjänster, och Helsingfors är inget undantag på den punkten, säger Sulavuori.
Ta sig i kragen fungerar inte
Av klienterna hos det uppsökande ungdomsarbetet är ungefär 60 procent sådana som behöver mycket stöd, och som oftast stannar kvar i åtminstone ett år. Ungefär en femtedel är unga som förskansat sig i sina hem och har svårt att alls ta sig över tröskeln. Den minsta gruppen utgör de som klarar sig med lite mind-re stöd. Vamos är ingen socialbyrå, men ungdomsarbetarna kan funge-ra som lotsar i djungeln av service som andra producerar. Bara att ansöka om utkomststöd kan få vem som helst att känna sig uppgiven.
– Nu för tiden har vi ändå en egen sjuksköterska och läkare vissa dagar, och samarbetet med andra instanser har ökat, säger Koikkalainen.
Vill man mäta resultatet av det uppsökande ungdomsarbetet i siffror är andelen 66 procent som lyckas få en arbets- eller studieplats eller genomgår rehabilitering. Men Niinivaara och Koikkalainen vill helst inte stirra sig blinda på siffror.
– Jag skulle vilja fästa mer uppmärksamhet vid de ungas välfärd. Har vi lyckats förbättra den? I så fall måste det vara någonting värt i sig, också med tanke på senare möjligheter att hitta sig en egen plats och försörjning, säger Niinivaara.
Dem som tycker att de unga helt enkelt borde ta sig i kragen har Koikkalainen och Niinivaara svårt att förstå. Ta dig i kragen är inte en problemlösningsmodell som passar alla.
– Håret reser sig då folk talar om lata ungdomar. Några sådana har jag inte sett. De vi jobbar med vill alla ha en ändring i sitt liv, men klarar på riktigt inte av att fixa det själva, säger Koikkalainen.
– Ingen beslutar sig för att fastna hemma eller bli missbrukare. Alla har sin egen individuella historia, säger Niinivaara.
Fakta
• Ungdomsgarantin trädde i kraft den första januari 2013 och meningen är att garantera unga under 25 och nyutexaminerade under 30 en arbets-, praktik- studie- eller rehabiliteringsplats inom tre månader från att arbetslösheten börjat.
• Enligt ungdomslagen ska uppgifter om unga under 25 som avbryter en utbildning eller militärtjänstgöring överlämnas till det uppsökande ungdomsarbetet.