Ensamheten gör dig galen
En viktig komponent i hjärnan förstörs. Minnet sviker, hälsan sviktar och identiteten går förlorad. Att isolera fångar är ett dåligt sätt att rehabilitera dem, säger forskarna.
Rasism får fångar att välja isolering, skrev HBL (7.2) i en artikel som tog fasta på att mobbningsoffer i våra fängelser söker sig till slutna avdelningar för att få vara i fred. Samtidigt visar amerikansk forskning att isolering, även om den skyddar från fysiskt våld, leder raka vägen in i ett psykiskt helvete.
Nu ska vi inte förväxla begrepp. Slutna avdelningar i finska fängelser är inte detsamma som amerikanska isoleringsceller. Inte heller är finska isoleringsceller identiska med amerikanska, och allra minst används de lika brutalt. Men i grund och botten handlar det om samma sak – att avskiljas från all social kontakt. Och det är inte hälsosamt, vet forskarna.
– Följderna kan i princip vara desamma här som i USA. Vi vet att symtomen ger sig till känna på bara några dagar om en eller två timmars utevistelse per dygn utgör den enda chansen till något så när meningsfull social interaktion, säger Helinä Häkkänen-Nyholm, docent i kriminalpsykologi vid Helsingfors universitet.
Symtomen, ja. Forskaren Peter S. Smith vid Danmarks institut för mänskliga rättigheter har sammanställt internationella rön om följderna av isolering. Han skiljer på fysiska symtom (som huvudvärk, hjärtklappning, matsmältningsproblem, viktminskning och svaghet), kognitiva symtom (som läs- och koncentrationssvårigheter, förvirring/yrsel, minnesförluster, hallucinationer, paranoia och våldsfantasier) samt emotionella och sociala reaktioner (som depression, ångest, våld, självdestruktivitet, apati, identitetsförlust och svårigheter att uttrycka sig och förstå andra).
– De mest radikala symtomen kommer fram på två tre veckor, säger Häkkänen-Nyholm.
Nästan alltid skadligt
Smith stöder sig på otaliga vetenskapliga studier. Utöver dem finns enstaka uppsatser som inte noterat problem med isolering.
– Vi kan alltså inte entydigt säga att isolering precis alltid är till skada. De motstridiga resultaten kan bero på metodologiska olikheter, men också på att vissa fångar är tvungna att välja isolering av personliga skäl, och därför låtsas att den är problemfri, säger Häkkänen-Nyholm.
– Men, säger hon i nästa andetag, vi kan utgå från att det så gott som alltid är skadligt att isoleras från all social interaktion.
Risken för allvarliga skador ökar ju längre isoleringen pågår. Därför är isoleringsceller i finska fängelser inte avsedda för boende. Här kan man totalisoleras bara på specifika grunder och högst i 7 dygn, eller med läkarintyg upp till 14 dygn.
Annat är det i USA där över 80 000 fångar permanent avtjänar sitt straff under totalisolering. Internationella organisationer har protesterat i årtionden och hävdat att isolering är en form av tortyr. Ett forskarseminarium i Chicago konstaterade nyligen att isolering inte bara är skadligt för mentalhälsan – det är också en ineffektiv rehabiliteringsmetod.
Professorn i psykologi Craig Haney vid UC Santa Cruz har studerat 500 fångar i isoleringscell i USA. De flesta led av svår psykisk stress med symtom som yrsel, hjärtklappning och kronisk depression. Över 40 procent upplevde hallucinationer och var fjärde övervägde att begå självmord.
– Blir vi berövade alla möjligheter till meningsfull interaktion förlorar vi en del av oss själva och vår identitet, säger Haney till Smithsonian Magazine som bevakade Chicagoseminariet.
Helvetet, modell USA
Pelican Bay State Prison i Kalifornien är ett av USA:s tio mest beryktade fängelser på grund av isoleringscellernas brutalitet. Security Housing Unit (SHU) kallas den fönsterlösa cellen som är mindre än Sverigebåtens C-hytt och som omgärdar fången i 22,5 timmar om dygnet, i vissa fall i årtionden. Fången får inte se en soluppgång, inte ta emot besök och inte komma i fysisk kontakt med någon annan än en hårdhänt fångvaktare.
– Då börjar människan undvika också de minimala sociala kontakter som är tillåtna. Social stimulering börjar väcka ångest med tiden, säger Craig Haney.
Neurologerna vet att den som aldrig exponeras för solljus förlorar dygnsrytmen och löper hög risk för depression. De vet också att fångar som redan lider av depression mår ännu sämre av isolering. Hippocampus i hjärnan börjar krympa vilket går ut över minnet, lokalsinnet, uppfattningsförmågan och förmågan att ta beslut.
– Långvarig isolering förstör en kritisk komponent i hjärnan, säger forskningsprofessorn Huda Akil vid Michigans universitet till Smithsonian.
Det kan Robert King bekräfta för tidningen. Han tillbringade 29 år i en 5 kvadratmeters isoleringscell i Louisiana innan domen hävdes 2001. Trots att han överlevde och trots att han återfått en del av synen som nästan försvann i fängelset lider han än i dag av kroniska åkommor.
– Jag klarar mig inte i öppna miljöer, jag kan inte vänja mig vid längre avstånd. Hela min geografi är kort, säger han.
Enligt Helinä Häkkänen-Nyholm brukar fångarna så småningom återhämta sig när isoleringen brutits.
– En del får bestående men som oftast hänger ihop med socialt umgänge. De får svårt att kommunicera och blir socialt klumpigare.
Det är inte klarlagt i vilken mån isoleringscellens storlek och fångens tillgång till stimulans som böcker eller studier kan påverka symtomen. Nyckelfaktorn är möjligheten till socialt umgänge. Mot den bakgrunden är det oroväckande att rasism i finska fängelser ökar suget till de slutna avdelningarna.
– Såvitt jag förstår förbättrar det inte fångarnas möjligheter att rehabiliteras eller deras förmåga att integreras i samhället efteråt. Snarare, tvärtom, säger Helinä Häkkänen-Nyholm.