Nytt avsnitt i Väyrynens boksvit: ”Jag hade rätt”
Paavo Väyrynens stora misstag var att avgå som Centerns ordförande 1990. ”Hade jag suttit kvar skulle Europeiska integrationen ha kommit av sig och Finland i dag stå utanför EU.”
Paavo Väyrynen utkom i dag med en ny bok lagom till valet av nytt EU-parlament. Den heter Suomen linja och är en upprepning av Väyrynens tidigare teser att han är orättvist behandlad, framför allt av Mauno Koivisto, och att han alltid haft rätt på alla punkter.
Väyrynen anser att han varit utsatt för en regelrätt förföljelse av Mauno Koivisto.
– Ingen president har varit lika långsint och lika hämndgirig som Koivisto. Paasikivi belönade sin medtävlare i valet 1952, Urho Kekkonen, med statsministerposten. Kekkonen upprepade manövern 1956 med att utse K-A Fagerholm till statsminister.
Hur var det med Kekkonens behandling av Tuure Junnila och Georg C Ehrnrooth?
– Varför tala om dem, jämför hellre med Kekkonens behandling av Fagerholm. Eller med utnämningen av Väinö Leskinen till utrikesminister.
Paavo Väyrynen upprepar att EU-medlemskapet var ett misstag som han kunde ha förhindrat om han suttit kvar som ordförande för Centern.
– Jag skulle ha haft inflytande att stoppa den europeiska integrationen och bidragit till ett fördjupat nordiskt samarbete. Finland och Sverige skulle då ha stannat utanför EU i likhet med Norge.
– Mitt största politiska misstag var att avgå och ge rum för Esko Aho. Jag kunde ju aldrig ana att han skulle liera sig med Mauno Koivisto och begå fadersmord, sade Väyrynen i går på en presskonferens.
I boken skriver han att statsministerposten 1987 var en belöning till Harri Holkeri för att han hjälpte Koivisto till en andra presidentperiod.
– Hade jag blivit statsminister 1987 i enlighet med kassaskåpsavtalet kunde jag ha utmanat Koivisto på allvar och haft stora chanser att bli vald till president. Koivisto visste det och köpte Harri Holkeris lojalitet med statsministerposten.
– Senare skulle Holkeri belönas ytterligare för hjälpen till Koivisto med en statsrådstitel, med medlingsuppdrag på Nordirland och i Kosovo och med ordförandeskapet för FN:s generalsförsamling 2000.
Tuomioja svag
I boken indelar Paavo Väyrynen Finlands efterkrigstida politiker i olika grupper. Så ser indelningen ut:
Viljestarka
I den första gruppen för ideologiska, viljestarka politiker placerar Väyrynen förutom sig själv också Urho Kekkonen (C), Väinö Tanner (SDP), Mauno Koivisto (SDP), V. J. Sukselainen (C), Johannes Virolainen (C), Kalevi Sorsa (SDP), Tarja Halonen (SDP), Olli Rehn (C) och Paavo Lipponen (SDP).
Svaga
I gruppen ideologiska men svaga politiker finns bara en, Erkki Tuomioja (SDP). Han har, enligt Väyrynen ”saknat viljestyrka att i avgörande fall driva sin linje”.
Pragmatiska
En hel hop tongivande centerpolitiker placerar Paavo Väyrynen i gruppen för pragmatiska politiker som ”nöjer sig med att sköta gemensamma ärenden”. Hit hör Kyösti Kallio (C), Ahti Karjalainen (C), Martti Miettunen (C), K-A Fagerholm (SDP) och Matti Vanhanen (C).
Maktmänniskor
Den sista gruppen utgörs av maktmänniskor för vilka politiken bara är ett spel. Här hittas Väinö Leskinen (SDP), Erkki Liikanen (SDP), Harri Holkeri (Saml), Ilkka Kanerva (Saml), Esko Aho(C), Seppo Kääriäinen (C) och Mauri Pekkarinen (C).
Paavo Väyrynens över 300 sidor tjocka bok saknar källförteckning, personregister och mellanrubriker.
– Jag vill inte underlätta för läsarna att bara plocka åt sig godbitar, de ska läsa allt, förklarar Väyrynen sin metod.
I kapitlet om presidentvalet 2012 ger Väyrynen dåvarande partiordförande Mari Kiviniemi (C) skulden för att han knappt slogs ut från andra omgången av Pekka Haavisto (Gröna).
– Kiviniemi stoppade en planerad annonskampanj i tv inför valdagen. Nu kunde Haavistos anhängare ostört förtala mig i sociala medier som en motståndare till sexuella minoriteter. Tv-kampanjen hade motverkat detta så att jag behållit mitt försprång.