Maffig öppning av hårt kritiserat OS
Igor Stravinskijs Eldfågeln dånade i de jättelika högtalarna. Vladislav Tretiak och Irina Rodnina lyfte gemensamt facklan. Så tog det fart i brasan på ett OS som varit en het potatis i flera år.
Drömmen om Ryssland var det genomgående temat när de 22:a vinterspelen – de mest kontroversiella redan innan de inletts – öppnades på det mest maffiga sätt.
En 11-årig flicka vid namn Ljubov – på svenska skulle hon heta Kärlek – förde 40 000 på Fisjt-stadion och hundratals miljoner tv-tittare genom den ryska historien, över dess enorma vidder och nio tidszoner, förbi mängder av folkslag och kulturer via revolutionen till det moderna Moskva.
Vi fick lära oss det kyrilliska alfabetet, bekanta oss med uppfinningarna, landvinningarna och personligheterna i ett välde som sträcker sig från Östersjön till Stilla havet.
Tsaren Peter den store, författaren Leo Tolstoj och kompositören Pjotr Tjajkovskij var några av de många historiska storheter som passerade revy i vad arrangörerna utan blygsamhet målade upp som "den mest komplexa och ambitiösa tekniska showen hittills i den olympiska historien".
Inget snålande
Lägger man ut över 35 miljarder euro på ett OS får det inte snålas på skådespelet när hela världen tittar. Producenten Konstantin Ernst hade inte sparat på krutet.
Vi fick se kosmonauter och balettdansörer från Bolsjoj, lyssna till operastjärnan Anna Netrebko och allt från klassisk musik och mer moderna favoriter, gå på bal med Svetlana Zacharova i rollen som Nastaja Rostova (Krig och fred) på en innerplan som förvandlades till en enda stor bildskärm, där fantasin flödade och de hisnande koreografiska numren avlöste varandra.
Vackert för ögat, lärorikt, underhållande, emellanåt högtravande, svulstigt och långrandigt – precis som det brukar vara nära värdlandet gör allt för att visa sig från sin allra bästa sida.
Många ville inte komma
Budkapet var fred och internationell vänskap, den olympiska andan fick fritt spelrum i en tid då den kippar efter luft efter alla skandaler som kantat Sotji-OS.
Frankrikes president François Hollande, USA:s Barack Obama, Storbritanniens premiärminister David Cameron och svenske statsministern Fredrik Reinfeldt tillhörde dem som inte bad om att få komma eller gjorde klart att de inte hade för avsikt att göra Putin sällskap på hedersläktaren.
En efter en tågade de 87 länderna in i Fisjt. Snowboardåkaren Enni Rukajärvi bar Finlands flagga då idrottarna tågade in på stadion. President Niinistö och hustrun Jenni Haukio viftade med små blåvita flaggor och vinkade till de finländska idrottarna från läktaren.
Putin förklarade spelen öppnade, fyrverkerierna brakade och facklan gick som en stafettpinne mellan några av Rysslands främsta idrottare: från Maria Sjarapova, Jelena Isinbajeva, Alexander Karelin, Alina Kabajeva till Irina Rodnina och Vladislav Tretiak. Konståkerskan och hockeymålvakten satte fyr på den olympiska elden. OS i Sotji är i gång.
Nu får vi se hur det går i Putin Games. Och hur det blir med den där drömmen.
De finländska förväntningarna är ganska låga när backhoppningen börjar i splitternya backkomplexet Gorki i OS i Sotji på lördag.
OS-äventyret börjar med kval till normalbacken. Finländarnas träningar har inte gått något vidare.
– De har helt enkelt för många tekniska fel i sina hopp, sade chefstränaren Pekka Niemelä om hela gruppens prestationer efter två dagars träningar.
Finländarna i lördagens OS-kval är Janne Ahonen, Anssi Koivuranta, Olli Muotka och Jarkko Määttä, som får chansen efter att Janne Happonen drog sig ur.
Happonen lyckades inte på det sätt han önskade under träningen och gav upp sin plats till förmån för Määttä.
– Happonens sista träningshopp var bra men han tyckte att det inte räcker. Han vill kämpa om bättre placeringar, sade Niemelä.
Ahonen vill däremot definitivt vara med om att tävla om de högra placeringarna oavsett mediokra träningsresultat. Den 36-årige veteranens mål är en individuell OS-medalj.
– Det prutar jag inte på, sade Ahonen efter att ha placerat sig 21:a–45:a i de sex träningsomgångarna.
– Det kräver tur och en massa annat.
Ahonen tycker normalbacken i Gorki känns bra även om hopplängderna ännu inte vittnar om det.
– Det var svårt, fick inget vettigt till stånd.
Lördagens kvaltävling börjar sent, halv nio på kvällen lokal tid. Själva tävlingen på söndag kväll går ännu senare, den börjar halv tio.
– Jag har aldrig tävlat så där sent. Men det påverkar ändå inte förberedelserna, det har jag redan ställt mig in på, sade Ahonen, som varit med om det mesta i backtävlingssammanhang.
Ingen snackar medaljer
Koivuranta stod över fredagens träningar i likhet med många av topparna. Men trots det var det bekanta namn i toppen av resultatlistan: Kamil Stoch, Gregor Schlierenzauer, Robert Kranjec. Och även den österrikiske kometen Thomas Diethart, som vann tysk-österrikiska backveckan i årsskiftet.
– Målet är att hoppa bra, svarade Diethart på frågan om målet i tävlingarna.
Minnena från Vancouver för fyra år sedan är inte så goda. Kaisa Mäkäräinens OS-debut i skidskytte gav placeringarna 59, 45 och 46.
– Nu är det nya tävlingar. Jag är säkert en ganska annorlunda idrottare jämfört med för fyra år sedan då tävlingarna vackert sagt gick uselt, sade Mäkäräinen ett par dagar innan sin första OS-start i Sotji.
I sprinten på söndag väntar hon sig en bättre placering än i Vancouver, då hon kom 59:a. Allt ser bra ut och hon stressar inte ens över det eviga problemet skyttet.
– Det har känts likadant som alltid förut. Måltavlorna är lika stora här, sade Mäkäräinen lugnt.
Den stentuffa banan är som gjord för Mäkäräinen även om den gjorts lite lättare än vad den var för ett år sedan när hon testade den första gången.
– Banan passar mig. Den är tuff, jag gillar.
Favorit eller inte?
Mäkäräinen har även internationellt utsetts till en av medaljfavoriterna.
– Förhandsspekulationer är alltid förhandsspekulationer. Men i den här grenen kan en millimeter i rätt riktning lyfta en mycket högre och i gengäld en millimeter i fel riktning försämra läget rejält. Det påverkar inte mig vem folk anser vara favorit, sade Mäkäräinen.
– Och om man tittar på min OS-statistik kan man inte direkt anse att jag är favorit, säger hon med ett leende på läpparna.
Sotji är dock en helt ny tillställning. Men en sak har inte ändrats sedan Vancouver.
– OS är alltid OS. Det ger en extra spänning. Men jag är säkert inte den enda som tänker så.
Sprintsträckan viktigast
Där Mäkäräinen satsar på flera grenar är söndagens sprint Mari Laukkanens huvudtävling i Sotji.
– Det har varit den viktigaste den här och tidigare säsonger, sade Laukkanen.
För tre veckor sedan uppnådde Laukkanen säsongsbästa resultat just i sprinten när hon kom 18:e i Anterselva efter att kört den 7:e snabbaste tiden i skidspåret. Bara hon placerar sig bland de 60 bästa får hon också tävla i tisdagens jaktstart
Laukkanen finslipade OS-formen på ett läger med de österrikiska skidskyttarna. Det var med samma gäng hon tränade ett par månader i Österrike i somras.
Efter lägret testade hon formen i längdåkningens världscup i Toblach. Hon kom femma i tidskvalet men i kvarten slogs hon ut när en medtävlare föll på Laukkanens skidor.
– Det var ett bra läge att släppa ut ångan i Toblach eftersom det gått en tid sedan den senaste skidskyttetävlingen, sade Laukkanen.