Mikael Pentikäinens skrev som egenterapi
När Mikael Pentikäinen fick sparken från jobbet som chefredaktör för Helsingin Sanomat i maj förra året, blev skrivandet ett sätt att bearbeta känslorna. Han skrev först 75 sidor om hur han avskedades, därefter föddes en hel bok.
Skrivandet var en terapeutisk process som liknar sorgearbete, sade Pentikäinen vid bokreleasen i Helsingfors.
Luottamus (förtroende på svenska) är en bok om livsfilosofi, företagsledande, journalistminnen och självbiografiskt berättande.
Det var egentligen inget nytt som kom fram om avskedandet, redan när det hände uppgavs skälet vara ledningens bristande förtroende.
– Olika personer har säkert olika syn på det hela. Några upplevde säkert att jag var drev på tabloidiseringen genom medierna. Jag förstår att man fick en sådan bild, men det var inte meningen. Jag vet inte om det var skälet till att jag sparkades eller om det fanns en annan orsak. Jag vet inte, säger Pentikäinen.
Under de sista 1,5 åren som chefredaktör för Helsingin Sanomat kunde han ana att Sanomas styrelse och ledning saknade förtroende för honom.
"Ingen valbok"
Pentikäinen förnekade att han skrivit en valbok, men medgav att många säkert tror så. Bokens titel och delar av texten har ändå tryckts upp på påsar, bokmärken och andra valtillbehör.
Men Mikael Pentikäinen menar ändå att boken skulle ha publicerats, även om han inte ställt upp i EU-valskandidat.
Det var Centerns ordförande Juha Sipilä, som tog kontakt med den tidigare ungdomspolitikern Pentikäinen, nästan direkt efter att han sparkats.
– Det här är ingen traditionell politisk propagandaskrift. Jag önskar att boken åtminstone inte försämrar mina möjligheter i valet.
Pentikäinen säger att han ligger långt efter många kändare kandidater. Det räcker inte att ha varit chefredaktör för Helsingin Sanomat. Man måste resa runt på fältet och träffa människor. Det kommer Pentikäinen också att göra i vår. Han tror själv att han kommer till EU-parlamentet, trots att han konkurrerar med många tunga namn. Medlemskap i Centerpartiet har han ändå inte hunnit skaffa.
– Nu borde jag väl göra det.