Papperstidningen dör inte på torsdag
Hur ser framtiden ut för de finlandssvenska medierna och hur ska det gå för papperstidningen? Så här löd ödefrågorna under gårdagens avslutande debatt på seminariet Mediespråk i Vasa.
Framför över hundra finlandssvenska journalister ställde Lars Rosenblad, tidigare chefredaktör på Vasabladet, Svenskfinlands mediechefer mot väggen. Bland annat undrade han hur länge mediehusen kommer att fortsätta hålla fast vid pappret och de allt dyrare distributionskostnaderna.
HSS Medias vd Mikael Österholms svar löd att han är bitter på Itella som sagt upp distributionsavtalet med tidningarna samt aviserat kostnadsökningar för distributionen som på årsnivå innebär ökade kostnader på cirka 1 miljon euro för HSS Media. Hbl:s chefredaktör Jens Berg höll med. Han jämförde Itella med banditer.
– Vårt val står mellan pappret och digital utgivning. Men just nu gör Itella det valet för oss, sade Berg.
Bägge fick mothugg av Rosenblad som undrade hur tidningarna vågar skylla på Itella när de själva inte kan leverera tillräckligt stora upplagor för att dra ner prisnivån.
Jonas Bladh, chefredaktör för Nya Åland, beklagade för sin del att det allt oftare låter som om ”papperstidningen dör på torsdag”.
– Även om pappret inte finns om tio år betyder det inte att prenumeranterna inte skulle vilja ha det nu. För Åland är det viktigt att de finlandssvenska mediehusen på fastlandet vågar driva den digitala utvecklingen framåt, liksom det för er är viktigt att exempelvis Aftonbladet spanar på de amerikanska tidningshusen. Vi måste våga dela med oss och hjälpa varandra.
"Pappret en nisch"
Marit af Björkesten, direktör för Svenska Yle, ansåg att finlandssvenska medier fastnat i en sorgeprocess över vad som kommer gå förlorat, i stället för att fundera över vad som ska bestå.
– Vi skriker ut att det går åt pipan men ingen pratar om vad vi kan göra. Där är HSS Medias nyhetssändningar och kvällstidningen Hbl Kväll utmärkta exempel på nya initiativ.
Enligt henne är pappret ändå på väg att bli en nischad produkt för en allt mindre elit.
Framtidens alternativa sätt att paketera innehållet kastades fram som en annan brandfackla. Panelen var rörande överens om att utvecklingen i snabb fart går mot allt mer individuella lösningar där mediekonsumenten själv väljer vilka sorters nyhetsflöden denne vill följa.
– Låt säga Hbl om x antal år inte längre utkommer sju dagar på papper. Processen att då anpassa innehållet till färre antal utgivningsdagar dagar måste inledas redan nu, konstaterade Jens Berg.
Han sade också att kommersiella medier måste bli ännu mer kommersiella, bland annat genom att hitta nya sätt att behålla annonsörerna.
Tvåspråkiga medier?
Den mest provokativa frågan var huruvida det över huvud taget behövs enspråkigt finlandssvenska medier i framtiden. Vad hindrar er från att erbjuda tvåspråkiga nyheter, undrade Lars Rosenblad och målade upp en potentiell hotbild där rikssvenska alternativt finskspråkiga mediehus tar över den finlandssvenska marknaden.
– Som vision kan man diskutera scenariot, löd Mikael Österholms korta svar.
– Drygt trettio procent av Hbl:s prenumeranter har redan nu finska som modersmål. Vi funderar intensivt på vad vi kan erbjuda dem, till exempel i form av översättning, fortsatte Jens Berg.
Yles roll och olika möjligheter till samarbete dryftades mot slutet. Bland annat efterlystes en finlandssvensk variant av webbsajten Long Play som sysslar med långsam, undersökande journalitisk. Marit af Björkesten menade dessutom att Yle är beredda att dela med sig av material till tidningarna.
– Tanken att vi skulle ta oss an rollen som nyhetsbyrå låter sig däremot knappast göras, men det är värt att titta på om vi kunde samarbeta mer kring ljud och bild.