Svårt veta varifrån chokladen du ätit kommit
Över 40 procent av all kakao i världen produceras i lilla Elfenbenskusten på Afrikas västkust. Från det tropiskt heta och fuktiga klimatet där kakaobönorna frodas är det nästan 6 500 kilometer till decembergrådasket vid Fazers chokladfabrik i Vanda. Vägen är inte bara lång utan också komplicerad och går via många mellanhänder.
Under de senaste åren har debatten kring chokladens ursprung gått allt hetare och allt fler kräver att få veta under vilka förhållanden kakaon produceras. Och som Finlands största chokladproducent får Fazer ofta strålkastarljuset på sig när de här frågorna lyfts upp i Finland.
– För tillfället är 41 procent av vår inköpta kakao certifierad. Dessutom går det äntligen att köpa också spårbar kakao. Den kan inte spåras till ett visst träd eller en viss odlare, men nog till ett visst samhälle, säger Majlen Fazer, kvalitetsexpert och fjärde generationens chokladfabrikör.
Målet är att 100 procent av den kakao som Fazer använder ska vara möjlig att spåra 2017. Men varför först då och inte nu genast?
– Diskussionen vaknade kring 2008 och jag tycker att vi har kommit ganska långt. Vi köper cirka 15 000 ton bönor varje år så det är en utmaning. Kakao är dessutom en börsvara – vi köper den inte direkt från odlarna.
Majlen Fazer konstaterar att kakaon i många fall odlas i rätt instabila utvecklingsländer, men att inte heller Europa är klanderfritt i fråga om övervakningen av livsmedel.
– Här vet vi inte alltid om köttet kommit från gris eller häst och vilka vägar det tagit.
Skral infrastruktur
Det mesta av världens kakao odlas på små familjeodlingar på mellan en och tre hektar, vilket gör övervakningen svårare. Läget i det största producentlandet, Elfenbenskusten, har varit våldsamt och instabilt i åratal. Det är förhållandena för kakaoplockarna i just Elfenbenskusten som under de senaste åren har väckt kontroverser med jämna mellanrum.
År 2010 visade en BBC-dokumentär att barn hade sålts som slavar från grannländer som Burkina Faso till Elfenbenskusten för att plocka kakao. Granskningen har sedan dess blivit striktare – men fortfarande finns det belägg för att barnarbetskraft används för att plocka kakao.
Tom Lindblad, vd på Fazer Brands, säger att en enskild chokladproducent inte kan göra så mycket.
– Möjligheten att spåra produktens väg är en utmaning för hela branschen. Jag var själv i Elfenbenskusten i juni och såg hur dålig infrastrukturen är. Odlingarna ligger bakom stigar, spångar och ännu fler spångar. Det finns hundratusentals av dem och det är omöjligt att kontrollera varenda en. Vi tror inte heller på att bojkotta landet, då det drabbar dem som har det värst.
Kakaoproducenterna har en internationell organisation, World Cocoa Foundation, som också jobbar med att förbättra förhållandena i producentländerna.
Lindblad säger också att ingen av de organisationer som arbetar med att certifiera kakao kan garantera att barnarbetskraft inte har använts.
– Vi frågade organisationerna när de var här på möte och de sade alla att de inte kan garantera det. Slav- arbetskraft godkänns absolut inte officiellt och jag har inte stött på det – men det är svårt att veta vad som händer på riktigt.
Olika certifikat
Det finns olika föreningar som erbjuder certifikat som ska garantera att kakaon producerats på ett ansvarsfullt sätt. De har lite olika betoningar: Rättvisemärkt-certifikatet betonar bättre arbets- och levnadsvillkor för producenterna, Rainforest Alliance har tyngdpunkten på den biologiska mångfalden medan UTZ säger att organisationen står för hållbar odling och bättre utkomstmöjligheter.
Fazer har inte heller – i motsats till andra chokladfabrikanter som till exempel Panda eller Marabou – gått in för att certifiera vissa av sina produkter. Också många stora chokladproducenter har valt att certifiera en viss eller några produkter. Cadburys, som hör till koncernen Mondeléz, har till exempel en rättvisemärkt Dairy Milk-choklad. Mars har rättvisemärkta Maltesers åtminstone i Storbritannien.
På Fazer har man valt att samarbeta med de olika certifieringsorganisationerna, men inte binda sig vid en.
– Vi vill inte låsa oss vid ett märke. Ett enskilt certifikat löser inte alla problem, vi vill vänta och se hur de utvecklar sina processer. För det handlar ju också om att de vill sälja sitt varumärke, säger Tom Lindblad.
Majlen Fazer påpekar att det är lättare att märka produkter som kaffe eller te, där det handlar om en enda råvara.
– Vi har ju massor av råvaror och om man vill göra rättvisemärkt choklad måste också alla andra produkter vara rättvisemärkta, som socker.
Men i Finland finns det inte rättvisemärkt socker att köpa, utan det måste köpas från utlandet.
Det bekräftar Riikka Karppinen, chef för marknadsföring och kommersiella relationer på föreningen Rättvis handel i Finland.
– Alla tillgängliga produkter måste vara rättvisemärkta för att en choklad ska få vårt märke: kakao, socker, vanilj och nötter. Men man får också använda produkter som mjölk, där det inte finns kriterier för rättvis handel.
I Finland är det främst mindre märken som gått in för rättvisemärkt choklad och det importeras också en hel del. Jämfört med i fjol har försäljningen vuxit med över 40 procent, säger Karppinen.
Jullugnet sänkte sig
På chokladfabriken i Vanda lade sig jullugnet långt före det lade sig i de finländska hemmen. Från midsommar framåt har det mesta på fabriken handlat om jul men nu hämtar man andan och städar inför det nya året.
I en fabrikssal slamrar det ännu – här spottar maskinerna ur sig tusentals Dumle- och Geishakarameller per timme. Chokladbitarna åker upp och ned längs de olika banden och samlas vackert inpaketerade i askar.
I en mindre sal en bit ifrån är det en tyst och koncentrerad stämning som råder. Här är det redan dags att tänka på nästa säsong: påsken. Runt ett långt bord sitter de mest erfarna chokladarbetarna och fyller nougatmassa i sköra äggskal – för att stilla finländarnas hunger efter mignonägg måste man börja i tid.