Kropp, kön och sexualitet utmanar vår toleranströskel
Vad betyder det att vara kvinna eller man? På riktigt? Det är frågor som konsulten Malin Gustavsson kan ställa personalen i ett företag som vill se över sin jämställdhet.
När jämställdhetskonsult Malin Gustavsson kliver in på en arbetsplats är det sannolikt att hon har en uppgift i bakfickan för personalen. Den kan till och med låta enkel till en början. För det är ju enkelt det här med jämställdhet. Det handlar om kön: man och kvinna, kvinna och man. Punkt.
– Ja, vi har alla en uppfattning om att vi vet vad det betyder, svarar konsulten kanske då med ett vänligt leende.
Så kommer frågorna:
– Vad är alltså kön? Var finns det?
Då kan det plötsligt bli tyst i publiken.
Men konsulten har inte kommit för att bråka, inte för att testa. Därför erbjuder hon alternativ.
Könet finns kanske i kroppen?
Den som inte är bekväm med den definitionen kanske anser att kön är något vi har i huvudet, något vi tänker. Och det finns fler alternativ.
Gustavsson ger i uppgift att debattera den egna synen.
– Det handlar om hur man kan göra akademiska begrepp tydliga, om att synliggöra hur vi kopplar samman kropp och sexualitet, säger hon.
Likhet provocerar
Redan begreppen kan vara komplicerade att ta till sig när man vill bredda bilden; ”man” och ”kvinna” går att placera i tydliga fack, varsin låda. Men när ”kvinnligheten” och ”manligheten” börjar stångas, banka på från insidan för att lådan är för trång?
– Då börjar vi kanske tala om homosexuella, fast det handlar om transpersoner, säger Gustavsson.
Kopplingen mellan kön och sexualitet görs så gott som automatiskt.
Men tillbaka till dem som kallat in jämställdhetskonsulten.
– Jamen, visst är vi ju ändå kvinnor och män, hörs protesterna.
– Vad betyder det på riktigt då? kan konsulten replikera.
Med sin övning bäddar Gustavsson för diskussion om det akademiska begreppet heteronormativitet.
– Det finns en outtalad förståelse för vad hetero betyder. Vad betyder det alltså? Jo, ”olika”.
Gustavsson beskriver heteronormen som en uppsättning regler om att vi måste vara olika. Det leder till att vi tänder på olika kön för att vi har en outtalad regel om att motsatserna attraherar varandra och en idé om kärlek. Man åtrår kvinna. Kvinna åtrår man.
– Om jag inte åtrår kroppar som är olika, eller slutar representera man eller kvinna, så provocerar jag, för vi har en idé om att olikheten upprätthåller ett intresse. Uppsvinget av homosexualitet i vår vardag provocerar alltså. Två kvinnor tillsammans rör ihop systemet.
I det skedet ploppar de sårande frågorna fram: ”Jaså, men vilkendera av er är då man i förhållandet? …”
– Varför sätter vi den fysiska kroppen i fokus, jag kan ju bli förälskad i dig bara för att du är så annorlunda än jag på något annat sätt? frågar Gustavsson.
”Rätt” och ”fel”
Om kropp kopplas ihop med sexualitet är följdfrågan given: Hur ska man se ut för att åtrås?
Gustavsson talar om hur vi fostras till att det finns ”rätta” och ”riktiga” män och kvinnor.
– Det finns en otroligt stark idé om att homosexuella män inte är riktiga män och då börjar man lätt överbetona heterosexualiteten.
Finländare uppfattar sig ofta som jämställda, men det finns gränser för vad de manliga kropparna ”får” göra. En man som stryker sina och sin frus kläder eller som stannar hemma två år på föräldraledighet går tydligt över en gräns för många.
– Medan ingen skulle ifrågasätta en kvinnokropp som gör samma val. När jämställdheten gått för långt handlar det många gånger om att kropp, kön och sexualitet inte längre passar in i tanken om heteronormen, där allt är rätt svart och vitt. Kön, kropp och sexualitet binds hela tiden ihop med varandra, säger Gustavsson.
Vad ska vi då göra med den här informationen? Jo, ställa frågor till oss själva. Så här: ”Var går min gräns i detta töjande och böjande? Varför går den just där? Är det okej att jag förhåller mig till kroppen, inte personen? En hurdan typ vill jag vara? Vill jag förhålla mig till en person med fokus på kroppen den är född med eller är det viktigare vem man är? Ett hurdant samhälle vill jag ha?”
Förutom Gustavsson kommer Monica Ålgars, psykologie doktor och skribent, att greppa mikrofonen. Ålgars, som bland annat diskuterat begreppet kroppsmissnöje när hon doktorerade våren 2012, kommer att plocka fram forskningsresultat om hur kroppsbilden kopplar till sexualitet och sexuellt fungerande.
Det tredje perspektivet ger gynekologen Dan Apter på Väestöliitto. Han talar bland annat om flickor med Turners syndrom. Dessa flickor saknar eller har en defekt andra X-kromosom och det hämmar den sexuella utvecklingen. Apter talar om vad hormonbehandling kan ha för betydelse för den psykosociala och sexuella utvecklingen och hur sambandet mellan fysisk och psykosexuell utveckling ser ut.