VF framme vid sitt vägskäl
Spelet hårdnar inför Vänsterförbundets beslut om att vara eller icke vara i regeringen. Partieliten försvarar regeringsdeltagandet medan andra ser en alltför djup klyfta mellan principer och beslut. Birgitta Gran är frustrerad över att ”vi för lätt ser den största fienden bland oss”.
Professor Heikki Patomäki rörde i torsdags om ordentligt när han i ett öppet brev till Vänsterförbundets partifullmäktige argumenterade för att man slutar föra en politik som strider mot partiets principer. Patomäki är själv medlem i partistyrelsen och han hänvisade till partiets rödgröna principprogram enligt vilket ekonomin bör underställas demokratisk styrning. Brevet utmynnade i ett krav på att partifullmäktige på sitt möte om en vecka drar de rätta slutsatserna av vad man lyckats åstadkomma i Jyrki Katainens (Saml) sexpack.
Patomäki fick genast mothugg av partiordföranden minister Paavo Arhinmäkis specialmedarbetare Jussi Saramo, som i Patomäkis inlägg indirekt anklagades för att med sifferexercis skapa en förskönad bild av regeringens verksamhet. Saramo fortsatte sifferexercisen med att hänvisa till en opinionsmätning som visar att majoriteten av Vänsterförbundets anhängare är nöjda med regeringen.
Goebbels
Patomäki fortsatte dispyten med att dra paralleller till den nazistiska politikern Joseph Goebbels (1897–1945) och ifrågasätta opinionsmätningens tillförlitlighet.
På webben går debatten het. Bland annat sägs att det i en riktig parlamentarisk demokrati är otänkbart att motpolerna i riksdagen sitter i samma regering och föreslås att Samlingspartiet sparkas ut och Sannfinländarna tas in i stället.
Yle pejlade nyligen stämningarna i partifullmäktige. Man fick tag i 42 av 55 medlemmar. Tolv vill lämna regeringen omedelbart, nio vill hållas kvar och tjugoen är osäkra.
Vänsterunga var redan från början mot regeringsdeltagande och en av partiets folkvalda, Anna Kontula, har flaggat för ett regeringsutträde. Två av partiets folkvalda, Markus Mustajärvi och Jyrki Yrttiaho, har uteslutits ur riksdagsgruppen för att de röstat för misstroende med regeringen.
En av de osäkra i partifullmäktige är Birgitta Gran, som leder partiets svenska verksamhet.
– Jag har blivit uppringd av de stora drakarna som aldrig förr. Mitt i allt är de intresserade av vad jag tycker. Jag har sagt att jag inte vet vad vi borde göra. Mycket beror på vad kommunpaketet innehåller.
Frustrerande i opposition
Gran satt i partistyrelsen i nio år. Största delen av tiden var partiet i opposition.
- Vänsterförbundets föregångare DFFF (1944–1990) var splittrat i en majoritet som var för regeringsdeltagande och en minoritet som var mot.
- 1995–1999 var Vänsterförbundet med i Paavo Lipponens första regering.
- Tre av partiets folkvalda uteslöts ur riksdagsgruppen efter att de röstat mot regeringens förslag.
- 1999–2003 var partiet med i Lipponens tvåa, också den en s.k. regnbågsregering.
- 2011 gick Vänsterförbundet efter en viss tvekan med i Jyrki Katainens sexpack.
- Två av partiets 14 folkvalda uteslöts ur gruppen efter att de röstat för misstroende för regeringen.
- Om en vecka tar Vänsterförbundets fullmäktige ställning till regeringens sparplaner i kommunerna och till om de föranleder regeringssorti.
– Det var frustrerande. Hur mycket vi än uttalade oss och hur fiffiga våra analyser än var kunde man inte läsa om det annat än i våra egna blad.
Det är inte underligt att Gran var för att partiet skulle gå med i Katainens regering.
– Nu när vi är i regeringen får vi synlighet. Problemet är att det handlar om kompromisser och vi borde synas också som annat än som en del av lama kompromisser.
På nittiotalet satt Vänsterförbundet med i regeringar som tog svåra beslut. Gran är övertygad om att det skulle ha blivit ännu värre för de fattiga om partiet hade stått utanför beslutsfattandet. Det väger tungt när hon nu ska bestämma sig.
– Dessutom skulle det inte vara någon fröjd att vara i opposition bakom Sannfinländarna och Centern.
Gran tror inte att partiet kan nå enighet, men hon har en from förhoppning om hur diskussionen borde föras.
– Jag är jättetrött på att vi för lätt ser den största fienden bland oss, suckar hon.
Joonas Leppänen är partistyrelsemedlem och ledamot i Folktinget. Han verkar nästan lättad över att inte höra till dem som ska fatta beslutet.
– Jag vet inte hur jag skulle rösta om jag satt i partifullmäktige. Helt avgörande är hur kommunpaketet ser ut.
Förenklat handlar det om att avgöra om regeringen gör mer gott än ont.
– Frågan är hela tiden om de villkor vi ställde när vi beslutade att gå med i regeringen uppfylls. Kommunpaketet är en så stor sak att vi måste se om det ryms inom ramarna.
Leppänen har ingen rosig bild av en tillvaro i opposition.
– Visst har oppositionen en viktig roll med tanke på demokratin, men partiet skulle nog ha svårt att få sin röst hörd.