"Den som inte talar finska får inga jobb"
Invandrare har svårt att få jobb även om de redan bott i Finland i 20 år.
60,6 procent av invandrarna hade arbete i fjol, medan siffran för hela Finlands befolkning var 72,6 procent. Sysselsättningen är lägst bland nyanlända och jämnar ut sig med tiden, men försvinner inte helt.
Även bland dem som bott i Finland i 20–30 år är sysselsättningen cirka 7 procentenheter lägre än bland hela befolkningen.
Nyanlända kvinnor stannar ofta hemma med barnen eller är arbetslösa. 2010 var hela 24,9 procent av kvinnorna som inte är födda i Finland arbetslösa, jämfört med 20,8 procent av invandrarmännen.
Siffrorna framgår av Arbets- och näringsministeriets första helhetsrapport om invandring och integration i Finland.
– Den ekonomiska situationen är svår. När det är svårt för infödda finländare att få jobb är det flerfaldigt svårare för invandrare, säger arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP).
Rapporten visar att tidpunkten då man kommer till Finland har betydelse långt in i framtiden. De som kom in i landet under 1990-talets lågkonjunktur har svårt att få jobb ännu 20 år senare, medan arbetslösheten bland dem som kom under 2000-talets goda år är lägre.
Språkkraven för höga
Ministeriet konstaterar att för en lyckad integration krävs det att man får ett jobb, lär sig språket och känner sig trygg. Ihalainen anser att kraven på finska eller svenska kunde vara lägre i många yrken.
– Jag misstänker att vi har satt ribban för högt när det gäller språkkraven och själva höjt tröskeln för invandrare att få ett jobb.
Regeringen har bland annat avsatt 34 miljoner euro för invandrarnas sysselsättnings- och utbildningsprojekt mellan åren 2013 och 2016. I höstens budget avsattes fem miljoner extra för en kombinerad yrkesutbildning och integrationskurs för unga invandrare.
Finns det en risk för att invandrare blir föremål för åtgärder, i stället för arbetskraft?
– Vi strävar efter att minska olika specialprojekt och behandla invandrare som alla andra. Situationen är ändå den att vi behöver specialåtgärder just nu. Som rapporten visar tar det lång tid innan skillnaderna mellan invandrare och hela befolkningen jämnar ut sig, säger Lauri Ihalainen.
Han betonar att det också är viktigt att göra Finland mer tolerant och tydligt stå emot alla former av rasism.
Enligt rapporten upplever var fjärde invandrare att de diskriminerats, oftast på grund av etniciteten eller språket.
Utländsk examen väger lätt
Margarita Sakilayan-Latvala kom till Finland från Filippinerna år 2006 med en magisterexamen i psykologi i bakfickan. Hon beskriver jakten på ett jobb som väldigt motig, i synnerhet i början.
– Den största negativa överraskningen var att min examen inte hade något värde. I praktiken kommer du ingenstans utan en finländsk examen, om du inte är en specialinkallad expert, säger Sakilayan-Latvala, som hunnit gå genom integrationsprocessens olika faser.
Efter några tillfälliga jobb återvände hon till skolbänken och studerar nu socialpsykologi med specialinriktning på etniska relationer vid Helsingfors universitet. Enligt Sakilayan-Latvala har informationen om vilka krav som gäller på arbetsmarknaden ofta varit bristfällig.
– Det första jag fick höra var att jag måste gå en kurs i finska för att kunna få jobb. Ok, tänkte jag, och anmälde mig till en kurs. När den var avklarad gick jag tillbaka till förmedlingen, men då framgick det att kursen inte räcker till, utan att jag måste gå flera andra kurser för att uppfylla behörighetskraven. Sådana saker skulle det vara bra att känna till från början, säger Sakilayan-Latvala.
Vid sidan om studierna jobbar Sakilayan-Latvala på kvinnoresurscentret Nicehearts i Vanda, som bland annat verkar för att hjälpa invandrarkvinnor få in foten i arbetslivet. När Hbl kommer på besök surrar centret av aktivitet. Kvinnor med rötter i Somalia, Indien, Thailand, Vietnam och Iran sitter böjda över en språkövning, som den här gången handlar om mat- och butiksterminologi.
– Verkligheten är sådan att du inte har en chans i en arbetsintervju om du inte kan finska, säger projektledare Marja-Liisa Rintala-Ahl.
Svårigheten att hitta jobb gäller enligt Sakilayan-Latvala både för hög- och lågutbildade. Systemet ter sig ibland svårbegripligt.
– En sociolog som kom till Finland från Nepal 2011 fick arbete som städerska via Nicehearts. Hon hoppas ännu på ett jobb inom sin egen bransch, men då måste hon lära sig finska. Problemet är att nu när hon redan har ett jobb kan hon inte delta gratis i språkkurserna med sikte på sysselsättning. För att kunna göra det borde hon anmäla sig som arbetslös, och då förlorar hon sin nuvarande inkomst, säger Sakilayan-Latvala.
– Jag har själv haft tur som hittat en plats i samhället. Men jag har märkt att det krävs en stark initiativförmåga och sociala stödnätverk. Att kunna arbeta som psykolog är fortfarande min dröm, säger hon.
Enligt Sakilayan-Latvala är ett av problemen att invandrarkvinnor ofta dras över en kam när integrationsstrategierna utformas.
– Man glömmer att var och en har sina egna specialkunskaper och fattar självständiga beslut om att stanna hemma eller söka jobb utifrån sin specifika livssituation och bak-grund.