Europa vänder flyktingarna ryggen
Räddningsoperationen utanför Lampedusa avslutas i dag. Snart väntas EU-ledarna diskutera flyktingpolitik men så länge främlingsfientlighet går före solidaritet händer ingenting, befarar de migrationsexperter Hbl talat med.
Den bekräftade dödssiffran ligger kring 200 men om inga mirakel sker när dykarna avslutar räddningsoperationen i dag kan man slå fast att över 300 människor strök med då ett fartyg med flyktingar havererade på Medelhavet förra veckan. De som klarade livhanken har åtal att vänta.
Frankrike och Italien kräver att EU-ländernas högsta politiska ledning samlas senare i oktober för att diskutera hur liknande katastrofer ska förhindras framöver.
För närvarande bär Italien en oskälig börda. Migrationsministern Cecile Kyenge vill flerdubbla flyktingmottagningarnas kapacitet. På Lampedusa trängs över 1 000 flyktingar på en mottagning för 250.
– Flyktingströmmen har förändrats permanent, säger Kyenge enligt nyhetsbyråerna.
I år har 30 000 personer sökt asyl i Italien. Bortsett från Medelhavsländerna är det bara Sverige, Norge och Tyskland som tar emot större mängder flyktingar i relation till folkmängden. Italien har bett övriga EU om en handräckning för att fördela bördan jämnare.
– Frågar man beslutsfattarna i Finland kommer diskussionen ingen vart. Så långt sträcker sig inte den europeiska solidariteten, säger OSSE:s minoritetsombudsman Astrid Thors.
Europa har ältat frågan i evigheter. Astrid Thors ser inga tecken på en långsiktig lösning. Det mest konkreta man skapat är gränsbevakningsmyndigheten Frontex.
– Det har minskat drunkningsolyckorna. Tack vare Frontex förverkligas asylrätten troligen bättre än om länderna hanterade det här ensamt, säger Thors.
Politisk fråga
Frontex roll är att hantera flyktingströmmen i Medelhavet, i praktiken sjöräddning.
– Ska man avstyra själva fenomenet behövs ett betydligt bredare grepp, det är inget vi kan göra till sjöss. Problemen finns i de länder flyktingarna kommer från, det är där EU borde påverka. Det är en fråga för utrikesförvaltningen, säger Matti Möttönen, konteramiral vid gränsbevakningen och Finlands representant i Frontex styrelse.
Enligt Möttönen handlar det om att främja demokratin och förbättra möjligheterna att leva ett vanligt liv i de länder flyktingarna lämnar med livet som insats. Om haveriet utanför Lampedusa vet han inte mer än det han läst i tidningarna.
– Olyckan var ett faktum innan räddningsmyndigheterna var på plats. Fartyget sjönk för att det var sjöodugligt och för att det var för trångt ombord.
Människosmugglingen från Afrika till Europa är hänsynslös business. Oftast kommer flyktingarna till Italien eller Malta i överfulla träbåtar eller eländiga fartyg.
– Generellt är det för många personer ombord, och det saknas flytvästar för att inte tala om livbåtar eller fartygspersonal som skulle kunna hjälpa folk in i båtarna vid en olycka, säger Möttönen.
Viljan brister
Om man inte kommer åt orsakerna till flyktingströmmen på sjön ser det inte mycket bättre ut i maktens korridorer. Cecilia Malmström, EU-kommissionär för flykting- och migrationspolitiken, har föreslagit att asylcentra kunde inrättas utanför EU, men medlemsländerna vill inte. Och även om asylcentren inte är saliggörande är bristen på vilja det som oroar henne mest.
– Den tragiska sanningen är att den politiska viljan inte finns. Medlemsländerna vill inte ta emot alla dessa människor. Därför är det ingen mening att upprätta nya asylcentra, om ingen kan ta emot dem som vill söka asyl, säger Malmström till Dagens Nyheter.
Eva Biaudet, minoritetsombudsman i Finland, stöttar Cecilia Malmströms i hennes "omöjliga uppdrag" – varje medlemsland för sin egen flyktingpolitik. Även om Biaudet är skeptisk till nya flyktingförläggningar utanför EU anser hon att utsatta människor måste kunna fly nöden och flytta till Europa under ordnade former.
– Vi måste göra det möjligt och effektivt. Ju färre lagliga vägar de här människorna har, desto mer olagligheter tvingas de ty sig till. Då faller de offer för brottslingar som utnyttjar deras desperata situation. I värsta fall blir de offer för människohandel.
Att så gott som hela övriga EU inte bryr sig om att hjälpa Italien vittnar enligt Cecilia Malmström om främlingsfientlighet. Eva Biaudet instämmer.
– Främlingsfientligheten underbygger idén om att invandringen kan hota Finland. Det stämmer inte och har aldrig stämt.
Astrid Thors påpekar att pressen på Italien var mindre då Libyen hade ett avtal med FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har man inte haft sedan arabvåren.
– Gaddafiregimen utnyttjade flyktingarna som spelbrickor, för att få pengar från Italien och Europa. Nu behövs ett fungerande samarbete mellan Libyen och UNHCR.