Arhinmäki: Dags ta upp förmögenhetsskatt på nytt
Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki ser fördelar med regeringens ekonomiska och strukturella reformer men kommer också med kritik: Samfundsskatten sänktes för drastiskt, och reformerna verkar inte beröra den rikaste eliten, anser han.
Vänterförbundets riksdagsgrupp arrangerade ett eget nationalekonomiskt seminarium i riksdagen på fredagen.
Paavo Arhinmäki applåderade den tredje tilläggsbudgeten, som innehåller ett stimulanspaket, och framhöll att de pengar som totalt används för stimulans uppgår till en halv miljon.
– Det är sådan traditionell konjunkturpolitik som Vänsterförbundet vill främja.
Arhinmäki anser att sänkningen av samfundsskatten var mer drastisk än hans parti hade velat se.
– Speciellt då det också gick under Sveriges nivå. Vi hade inte önskat delta i ett skatterace.
"Samfundsskatten sänktes för mycket"
– Strukturpappret berör inte inte just alls dem som har allra mest. Under vårens budgetramförhandling skulle det vara skäl för regeringen att överväga att återinföra förmögenhetsskatten och höja kapitalskatten, säger Arhinmäki.
Förmögenhetsskatten slopades i Finland 2006.
Den centrala löneuppgörelsen ser han som viktig, men anser att också företagsledarna uppvisar måttlighet. Det är inte acceptabelt att en del hoppar ur båten och dar ur tappen på vägen, säger Arhinmäki och ondgör sig över bland annat Stephen Elop bonus.
– Det är svårt i ett sådant läge att anse att löntagaren ska vara nöjd med 20 euro. En arbetare måste jobba 500 år för att få ihop Elops bonus.
Under Vänsterförbundets riksdagsgrupps seminarium talade också flera ekonomer.
Ralf Sund, chefsekonom på tjänstemannafacket STTK (FTFC) sade att mantrat om att höja utbudet på arbete visserligen är aktuellt längre fram, men i nuvarande situation är det efterfrågan på arbete som är problematisk, och att finansieringen för små och medelstora företag är en flaskhals som måste åtgärdas som högsta prioritet för att skapa arbetsplatser.
Eero Lehto, prognoschef på Löntagarnas forskningsinstitut, oroar sig för att regeringens reformpaket grundar sig på överdrivna siffror om hållbarhetsgapet.
– Man gick för långt då man strypte finanpolitiken 1992-93 och blev då tvungen att återta en del. Det verkar analogt med det som kommer att hända under de kommande åren, säger Lehto, som redan för ett par år sedan framhållit att regeringens kalkyl över hållbarhetsgapet påverkats av lågkonjunkturen, och att det konjunkturkorrigerade hållbarhetsgapet inte är lika stort.
– Eftersom skattegraden stigit borde det ha krympt hållbarhetsgapet med fem miljarder. Det gjorde det inte eftersom lågkonjunkturen tillåtits förstora bedömningen. Det finns för många typer i den här diskussionen som inte tänkt igenom allt ordentligt. Hållbarhetsgapet har tyvärr också blivit ett mål med själva politiken, då det endast borde vara ett randvillkor. säger Lehto.