"Det ska vara okej att bryta mot normer"
Livet ska vara värdelöst ibland, det är normalt och hör till. Men om det börjar kännas riktigt jobbigt ska man inte vara rädd för att söka hjälp, säger den svenska psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.
I oktober ger hon ut en ny roman.
Hittills har Jenny Jägerfeld främst skrivit ungdomsböcker. 2006 debuterade hon med Hål i huvudet för unga vuxna och 2010 belönades romanen Här ligger jag och blöder med Augustpriset i barn- och ungdomskategorin. Även den nya romanen Jag är ju så jävla easy going riktar sig till tonåringar.
– Det kändes inte alls svårt att leva in sig i hur en tonåring skulle tänka i de olika situationerna. Den perioden är väldigt levande inom mig. På ett sätt lever man ju fortfarande så. Jag går fortfarande ut, blir kär och träffar mina vänner, säger Jägerfeld.
Dessutom har hon jobbat mycket med unga och har lång erfarenhet från både vuxen-, ungdoms- och barnpsykiatri.
Som psykolog har man givetvis tystnadsplikt och Jägerfeld säger att hon aldrig skriver om enskilda klienter. Hon kan ändå inspireras av vissa teman som ofta framkommer under samtalen.
– Föräldrar är exempelvis ett väldigt vanligt tema, oavsett om man är 15 eller 70 år gammal, likaså tillitsproblem och separationsångest, som är det värsta många vet. Men så fort något jag skriver närmar sig en klients historia så får jag ta bort det.
Jägerfeld berättar att hon en gång fick ta bort ett helt kapitel i sin bok då en klient senare berättade nästan samma historia.
– Då hjälper det inte att säga att jag var först med att skriva om det.
Feministiska och psykologiska teman
Den nya boken handlar om 18-åriga Joanna som har lite svårt att anpassa sig socialt. Hon lever i en fattig familj där pappan insjuknat i depression och mamman är fast besluten om att skriva böcker, även om de aldrig blir publicerade. Dessutom lider Joanna av ADHD, och när familjen inte längre har råd till mediciner bestämmer Joanna sig för att lura en knarklangare på pengar.
- Född 1974 i Skärblacka utanför Norrköping.
- Bosatt i Stockholm.
- Utbildad psykolog, har en privat mottagning för ungdomar och vuxna.
- Utöver sin psykologexamen har Jägerfeld studerat filosofi, litteratur och sexologi.
- Har tidigare gett ut Hål i huvudet (2006) och Här ligger jag och blöder (2010). Medverkade också i antologin Het och novellsamlingen Avståndet mellan.
- Hon håller även föreläsningar och skriver dramatik och krönikor.
- Jag är ju så jävla easy going utkommer i oktober på förlaget Gilla Böcker.
– I första hand fanns det egentligen inget budskap som jag ville föra fram, jag ville bara skriva en spännande och engagerande bok. Men det finns vissa teman som jag går igång på, som feminism och vissa politiska och psykologiska teman, och jag kan inte låta bli att foga in dem.
Jägerfeld vill säga med boken att tjejer ska kunna vara sig själva och inte behöver försöka vara någon till lags hela tiden.
– Det ska vara okej att bryta mot vissa regler och normer utan att man blir socialt bestraffad för det.
Hon tror att ungdomar, som känner igen sig själva i boken, kan få hjälp med att hantera sina egna problem. Så har litteratur i alla fall fungerat för henne.
– Ibland är det ett sätt att distrahera sig från sina egna problem, men då och då kan man faktiskt lära sig något och få fördjupad förståelse för hur andra människor tänker.
Inte lika stigmatiserande
Innan Jägerfeld började studera psykologi insjuknade hon i reumatism och under tio års tid var hon väldigt sjuk.
– Jag kunde hantera det olika bra vid olika tillfällen. Jag var bra på att fortsätta träffa folk och inte isolera mig. Och eftersom jag gick på psykologlinjen blev det naturligt att man pratade om sina känslor.
Ändå säger hon sig ha känt mycket skam när hon blev sjuk.
– Det hade jag aldrig kunnat räkna ut. Men jag tror att ganska många människor känner så, det kan kännas som ett misslyckande att bli sjuk.
I dagens läge mår hon mycket bättre och klarar av att arbeta och fungera normalt. Som legitimerad psykolog jobbar Jägerfeld exempelvis med personliga kriser, personlig utveckling och negativa livsmönster. Behovet av professionell hjälp varierar mycket beroende på vilka förutsättningar och redskap man har med sig hemifrån. Många kunde ändå hjälpa sig själva mer än de tror.
– Man kunde använda sig mer av sitt sociala nätverk, prata med vänner och familj. Det hjälper också att ha strukturer i sitt liv, att fortsätta stiga upp på morgonen och gå till sitt jobb eller till skolan.
På det stora hela tycker hon att folk har blivit bättre på att tala om sina känslor.
– Det är inte så farligt att erkänna att man känner sig deprimerad eller har ångest. I dagens läge är det inte lika stigmatiserande som förut då man kanske höll problemen mera till sig själv.
Om man börjar älta samma sak om och om igen eller går in i samma destruktiva beteendemönster ska man ändå inte tveka att söka professionell hjälp.
– Man behöver inte vara rädd att söka hjälp, det är inget konstigt med det.