Kommentar: En sympatisk Nalle
I förordet till boken om Björn Wahlroos skriver gästprofessor Tuomo Pietiläinen, som ligger bakom projektet, att han hade som arbetsrubrik "Björn Wahlroos – en man utan vänner".
Rubriken motsvarade inte alls verkligheten, medger Tuomo Pietiläinen. Mycket få av hans övriga antaganden motsvarade heller verkligheten.
Slutresultatet av den undersökande gruppens arbete är en ganska välvillig bild av Björn Wahlroos. Gruppen har inte hittat skandaler, oegentligheter eller annat som inte tål dagsljus.
Den undersökande gruppen har sökt upp otaliga vittnen som korsat Björn Wahlroos väg under närmare 60 år. Allting är välunderbyggt och viktiga skeden i Wahlroos karriär belyses från olika synvinklar.
Björn Wahlroos behöver därför inte vara sur, att han av Sampoanställda beskrivs som en demonisk och råskällande chef som ger avsked på grått papper bekommer honom knappast.
Den enda skandalen i boken handlar om fadern, Bror Wahlroos. Kanslichefens sekreterare från 1970-talet berättar nu för första gången om skräckkommandot på Handels- och industriministeriet, om alkoholmissbruk, mobbning och sexuellt ofredande. Verkligheten visar sig vara tio gånger värre än legenderna som berättats.
Men det är Bror Wahlroos historia och därför ett stickspår i boken om Björn Wahlroos.