Tusen timmar av humor
Hbl-journalisterna Stefan Lundberg och Staffan Bruuns radioprogram Fritt Fram går ut med sitt tusende program i Radio Vega i morgon.
– God stämning. Vi har själva roligt och sådant smittar ju som känt av sig.
Så förklarar komikerduon Stefan Lundberg och Staffan Bruun succén bakom Fritt fram, som i morgon går ut med program nummer tusen. Sedan programmet startade 1988 har det haft en trogen lyssnarskara och hör fortfarande till de populäraste enskilda programmen på Radio Vega. Enligt kanalchefen Mika Kosunen är lyssnarna tiotusentals, och man kan se en tydlig topp på lördagar vid klockan 15 när programmet börjar sändas. Inte bara en eller två finlandssvenskar har bekänt för Stefan och Staffan att de då inleder veckoslutsfirandet på allvar.
– Man korkar skumpan, knäpper på radion och börjar laga kvällens middag. En fin tradition, tycker vi, säger Stefan Lundberg.
Fritt fram-programmen brukar ta form över en lunch på en kinakrog i centrum på torsdagar, eller över ett glas på fredag kväll.
– Båda samlar på sig några ämnen från nyhetsflödet under veckan. När vi börjar diskutera dem märker vi snabbt om stoffet går att använda i programmet eller inte. För det mesta lyckas vi planera ett program på ett par timmar, säger Staffan Bruun.
Händer det att ni kör fast fullständigt?
– Ja, till exempel under påsk och jul när hela landet stänger ner och inte en enda beslutsfattare ställer sig upp och säger något dumt på hela veckan. Då sitter vi i sjön. Valtider, däremot är rena kalaset! Då ringer politikerna upp och ber om att få bli omskämtade i programmet. De till och mer föreslår små dumheter som vi kunde ta fasta på – "Ni kan vara hur elaka som helst, bara ni nämner mitt namn!", säger Staffan Bruun.
Några få gånger har det känts omöjligt att gå in i studion och skämta.
– Efter Myyrmannibombaren eller under prinsessan Dianas begravning var det till exempel inte läge för roligheter. I sådana stunder har vi fått ställa in programmet eller helt enkelt tala allvarligare.
– Fast vanligare är det att vi har så roligt åt oss själva att vi börjar fnissa som småflickor. Då får den ena fnittra klart under bordet medan den andra stirrar ut genom fönstret och försöker skärpa sig, säger Stefan Lundberg.
När duon ser tillbaka på sina tusen program börjar de räkna på fingrarna.
– Herregud, det är ju sammanlagt tusen timmar studioarbete! Det blir 125 arbetsdagar. Ett halvår i studion på raken, säger Stefan Lundberg.
– Ja, vi har liksom äntligen börjar komma i gång och fått rutin på det hela. Nu kanske det börjar ta skruv, skämtar Bruun.
Hur har programmet utvecklats under dessa 25 år?
– Vi har blivit mycket mer kortfattade och slagkraftiga. Förr gjorde vi cirka tio inslag per program men i dag är de omkring femton. Det gäller också medierna överlag. Tempot blir hela tiden högre, säger Staffan Bruun.
– Redan när vi började med journalistik för 40 år sedan sades det att radion var långsam, stenålders och döende, på samma sätt som man sedermera konstaterade att videon skulle slå ut biograferna och att 80-talets brödmaskiner skulle göra bagarna arbetslösa. Nu är bakat bröd populärt igen och biograferna blomstrar. Och Fritt fram sänds fortfarande. Med andra ord: den som i dag satsar på papperstidningen kommer att sitta på en guldgruva om några år, säger Stefan Lundberg.
Duon själv tänker ändå ta en paus från papper och tryckerier en stund. I fjol utkom den tionde Fritt fram-boken Grus i Maskineriet, men nu blir det stopp.
– Alla stora serier utkommer tio gånger – som Håkan Nessers Van Veeteren. Det är ett bra antal, och nu ska vi koncentrera oss på något nytt: först egna bokprojekt och sedan kanske fler teaterpjäser, säger Staffan Bruun.
Själva radioprogrammet då? Stefan och Staffan har tyvärr inte budget för att bjuda in alla lyssnare till studion för att fira den tusende sändningen, men någon sorts festlig inramning ska det ändå bli. Och sedan tuffar tåget på som vanligt.
– Så länge som lyssnarna och radiocheferna vill ha oss så ställer vi upp. Men den dag det inte bär sig tänker vi knappast kedja fast oss i radiomasten i Böle, säger Bruun.