"Begränsa Yle på pekplatta"
Dagstidningarnas framtid finns på pekplatta. För att de ska överleva måste Yles utbud begränsas, anser riksdagsledamoten Kimmo Sasi (Saml), före detta ordförande för Yles förvaltningsråd.
Det är hög tid att föra diskussionen om konkurrensen mellan public service och privata aktörer vidare, anser Yles tidigare förvaltningsrådsordförande Kimmo Sasi.
– Tidningarnas digitala utveckling sker nu snabbt, och den naturliga kanalen för att läsa tidningar är pekplattan. Vi måste garantera att dagstidningarnas övergång till pekplatta lyckas, annars får vi en situation där Yle har snudd på nyhetsmonopol, resonerar Sasi.
Yles material är gratis – eftersom Yle finansieras med den obligatoriska medieavgiften – och har därigenom en konkurrensfördel gentemot andra medier. Sasi föreslår därför att en begränsning av Yles material på pekplatta ska tas upp i förvaltningsrådet.
– Yle får pengar för public service och då måste man också undersöka var gränserna går, och hur man kan garantera att tidningarna överlever, säger Sasi.
"Omöjligt dra gränser"
Hur kan man dra upp gränser mellan olika digitala plattformer och vad som ska få vara tillgängligt på dem?
– Det är en bra fråga, som jag inte har någon lösning på. Men det är lite krångligt att läsa tidningen på dator, och därför kommer konkurrensen främst att finnas på pekplattan.
Men alla apparater som har tillgång till internet får ju tillgång till webbmaterialet – hur kan man begränsa tillgången till internet på pekplatta?
– Man borde göra vissa begränsningar i Yles utbud som gör att tidningarna klarar sig. Det lokala materialet är viktigt i regionerna, men man kunde kanske till exempel begränsa det nationella materialet.
Enligt Yle ska allt material vara tillgängligt på alla plattformer, men man har inga särskilda tjänster just för pekplattan.
– Jag vet inte riktigt om man kan särskilja de olika plattformerna. Jag är ingen teknisk expert, men det här är en stor fråga för framtiden.
Mary Gestrin, utgivningschef för Yle Internet, förstår inte Sasis argumentering.
– Det är så gott som omöjligt att dra gränser mellan olika plattformer. Hur folk använder olika publiceringskanaler är mycket splittrat och ändras hela tiden. Många har till exempel en pekplatta i stället för en dator. Det är inte vår sak att säga vilken maskin folk ska använda för att ta del av det material de betalat skatt för.