Han kör dieselhybrid för eldriftens skull
Mikael Lönnroth bor och jobbar i Sibbo. Hans främsta kund just nu finns i Esbo, så han har en rätt lång arbetsväg varje dag. Han kör på el och pausar varje dag i Gamlas i norra Helsingfors. Där finns laddstationer på Prismas köpcentrum Kaari.
Mikael Lönnroth är inte en man som köpt en elhybrid bara för att det är coolt. Han har följt filosofin att ingen kan tvinga en finländare att bo urbant för att spara energi. Han tycker att hela landet ska få leva, och att man med gott samvete kan pendla från landsbygden så länge man håller koll på sina utsläpp i trafiken och vardagen.
– Vi har ett elavtal som bygger på att vi använder vindkraftselektricitet. När jag laddar min elhybrid hemma kommer jag ner till tre gram koldioxid per kilometer, säger han.
Det finns många rena elbilar på marknaden, men Mikael Lönnroth har ett problem. Backen upp till huset där han bor är så brant att han behöver fyrhjulsdrift på vintern. Det kunde ingen elbil erbjuda i juni när han bestämde sig. Därför fastnade han för en dieselhybrid, Volvo V60 Plugin Hybrid, och han har inte ångrat sig.
– I dag kunde man också satsa på en Mitsubishi Outlander med hybriddrift.
Kollektivtrafiken räcker inte
2012 var året när han undersökte det optimala sättet att utnyttja kollektivtrafiken i Sibbo. Ekvationen att få barnen till dagis och samtidigt själv jobba rationellt utan fossila bränslen blev för övermäktig, så han sökte nya alternativ.
Om man har barn, måste åka till jobbet och dessutom göra inköp med jämna mellanrum är kollektivtrafiken på landsbygden ingen hållbar lösning. Det kan lyckas på sommaren när man kan cykla de kortare distanserna, men inte på vintern.
– Pendelparkeringen finns förstås, men ska man då betala för både elbil, parkering och kollektivtrafik blir det ohållbart. Först trodde jag att en elbil var en omöjlig lösning, men när jag började testa mina krav på fyrhjusdrift och maxdistans med el fastnade jag för en Volvo V60 Plugin Hybrid, säger han.
Under nästan 2 500 km vardagskörning har han hittills förbrukat en halv deciliter diesel på 100 km. Det kommer att bli ett problem eftersom han redan tankat en gång och har tanken rätt full av sommardiesel. Snart krävs det vinterdiesel för att motorn ska fungera.
– Såvitt jag förstår kommer bilen att tvinga mig åka på diesel i något skede, eftersom bränslet inte hålls kurant i oändlighet.
Minustecken finns
En nackdel med dieselhybriden är att priset är så mycket högre än för en vanlig Volvo V60. Mycket av det kunde förändras med små justeringar.
– Det skulle kanske vara roligare med en mera avancerad distansförlängningsfunktion som ger personliga valmöjligheter. Mera planering skulle ge mera äventyr. Jag efterlyser en mera detaljerad information på displayen. Än så länge är det så mycket som finns i bilens dator som hålls hemligt för den som kör bilen.
Mikael Lönnroth efterlyser till exempel bättre realtidsinformation om elförbrukningen. I dag är kilometerindelningen för grov för att man ska kunna använda den i gränsfall.
– Jag skulle vilja veta mera i detalj hur körhastigheten och olika accelerationssätt inverkar på laddningen. Och en praktisk fråga är naturligtvis hur mycket ett öppet sidofönster inverkar på elförbrukningen i jämförelse med en påkopplad luftkonditionering. Jag vet at luftkonditioneringen är en energislukare, men i förhållande till naturlig vädring finns det inga uppgifter, säger han.
Dessutom har han köpt sin dieselhybrid i sommar, så han har ännu ingen aning om hur vinterkölden och snön påverkar elförbrukningen.
Hittills över normen
– Bilen har förbrukat omkring 200 wattimmar per kilometer, och det gäller för temperaturer mellan 16 och 25 plusgrader. Jag har klarat av mer än 50 kilometer, som är den angivna gränsen. Det gör att jag är mycket nöjd. Det har jag klart utan stora kompromisser. Luftkonditioneringen har jag undvikit också i dag (måndag, 6 grader varmt på morgonen i Sibbo).
Den kritik han riktar mot biltillverkaren är närmast den dubbla bokföringen. Dels utlovas en förbrukning på 1,8 liter per 100 km och ett koldioxidutsläpp på 48 gram per kilometer, dels utlovas en maxdistans på 935 kilometer.
– Det är två olika skalor. Om man inte stannar för att ladda batterierna på långa sträckor stiger förbrukningen och utsläppen till en normal dieselnivå.
Praktisk anpassning
Vill man åka på el ska man välja sina vägar. Mikael Lönnroth började med att åka i 80 km/t på motorvägen från Sibbo till Helsingfors och vidare till Esbo. Det var inte lyckat.
– Både mina och medtrafikanternas nerver testades till bristningsgränsen. Ibland hittade man någon lastbil att hänga efter, men inte ens det räckte. Man skapar onödiga omkörningssituationer. Numera väljer jag mindre vägar och stör ingen.
Önskemål finns
Tre gram koldioxid per kilometer med vindkraftsel är ingenting som beaktas i beskattningen. Där dras all laddbilar över en kam oavsett egentliga utsläpp.
– Min filosofi är att alla bär ansvaret för att förbättra eller åtminstone inte förstöra världen. Hur man bär sitt ansvar, det måste man så långt som möjligt få välja själv. Det kan vara energieffektivt att bo urbant, men vi måste ha alternativet att bo på landet och ta ansvar för utsläppen. Både grön miljö och att få bestämma själv är bra för psykologiskt välbefinnande. En infrastruktur för elbilar vore ett steg i rätt riktning.
I Finland finns beredskap för laddning eftersom vi länge varit beroende av motorvärmaruttag på gården, men steget är långt till elbilsladdning. Också om man bor i eget hus kostar den trygga och säkra laddningsstationen rätt mycket. Det behövs betydligt fler offentliga laddstolpar.
– När jag inte laddar hemma är det svårt att räkna utsläpp. Skulle det inte vara rätt enkelt att få elleverantören att meddela om man laddar med vindkraft, kolkraft eller kärnkraft, frågar han.
Ett konkret förslag är att staten skulle skapa ett lockbete som går ut på att elbilar blir befriade från skatt och att elbilsförare kunde lämna in data på sin förbrukning av fossila bränslen för att påverka sin trafikskatt. Alla data finns ju i bilens dator.
– Det skulle vara ett billigare system än att införa vägskatter, säger han.