Svenska elever behöver stimulans
De svenskspråkiga eleverna klarar sig betydligt sämre än de finska i Pisajämförelserna. För att ta igen glappet behövs riktade ekonomiska insatser, menar forskaren Satya Brink. Kulturfondens direktör efterlyser föräldrarnas – i synnerhet pappornas – ansvar.
Nio månaders skolgång. Så mycket efter sina finskspråkiga kamrater är de svenskspråkiga niorna i den senaste Pisamätningen då det gäller läsförståelse.
Då det kommer till de svenskspråkiga pojkarna är klyftan ännu större. De släpar efter med över ett år efter.
– Om föräldrarna har högre utbildning klarar sig barnen vanligen bra i skolan, men för de svenskspråkiga barnen stämmer inte det här.
Så säger forskaren Satya Brink. Hon har arbetat med Pisaundersökningarna bland annat i sitt hemland Kanada. Nu har hon analyserat resultaten för Svenska kulturfonden speciellt med tanke på de svenska skolorna.
Kulturfondens direktör Leif Jakobsson menar att det finns ett attitydproblem i Svenskfinland.
– Har vi råd att som minoritet skapa en väldigt ojämlik situation där pojkarna närmar sig de resurssvagaste utvecklingsländerna?
Han menar att speciellt papporna borde ta sitt ansvar och vara goda förebilder för sina söner. De borde visa att det lönar sig att lära sig.
- Pisaundersökningen görs vart tredje år och omfattar OECD-länderna. De mäter prestationer hos 15-åringar är läsförståelse, matematik och naturvetenskaper.
- Satya Brinks analys handlar om läsförståelsen. Enligt henne är den förmågan avgörande för framgången. Är läsprestationen bra, stiger också det övriga lärandet.
- OECD har räknat ut att ländernas bruttonationalprodukt kan öka med 3 procent på sikt om resultaten förbättras med 25 poäng fram till 2030. Finlands resultat borde då vara 561 poäng. Finland har klarat sig bra i Pisajämförelserna, men enligt Brink kommer andra länder i kapp.
- I Finland är skillnaden mellan könen då det gäller Pisaresultatet exceptionellt stor, 55 poäng.
- De svenskspråkiga klarar sig betydligt sämre än de finskspråkiga. 12 procent av de finlandssvenska skoleleverna har en läsförståelsenivå som "inte är tillräcklig för fortsatta studier eller aktivt deltagande i samhällslivet". En större andel av de finskspråkiga eleverna är högpresterande än de svenskspråkiga.
– Diskussionen om kunskapssamhället i Svenskfinland är satt på undantag. Vi fokuserar på annat och föreställer oss att nätverken i Svenskfinland är tillräckligt trygga.
Enligt Jakobsson borde det inte handla om ekonomi.
– Vi är en av världens resursstarkaste minoriteter, så det ska inte hänga på det.
Fokusera på individen
Pengar är ändå en av de åtgärder som Satya Brink föreslår, som en tillfällig stimulans för att komma i kapp. Hon rekommenderar en ökning av skolbudgeten med en procent i stort, och dubbelt upp för de svenskspråkiga eleverna.
Hon talar för riktade åtgärder för att lyfta upp de svaga eleverna. Skillnaden i Svenskfinland är stora. I rurala områden är läsfärdigheten till exempel klart sämre än i urbana områden.
– Man måste göra något extra för dem som inte klarar sig lika bra. Det handlar inte bara om läroplanen utan du ska starta där individerna faktiskt befinner sig.
Undersökningar visar att det är viktigt att barnen känner läsglädje. Då gäller det inte att börja med Runeberg och bonden Paavo utan med något som intresserar killarna, kanske rap-musik eller dataspel. För pojkar är rollmodeller enligt Brink dessutom viktiga.
Skilda pojk- och flickskolor talar hon ändå inte om.
– Jämlikhet är inte att man behandlar alla på samma sätt. Det vi vill ha är jämlika och jämställda resultat utifrån barnets potential och då kan vi behöva olika metoder.
Superlärare
Rapporten Brink medverkar i lyfter fram lärarbristen i Svenskfinland som ett problem, och i synnerhet andelen obehöriga lärare. Enligt henne verkar det vara svårt att attrahera behöriga lärare till områden där de kanske skulle behövas mest.
– Man kunde införa ett program som skulle göra det attraktivt för lärare att jobba där. Ta en superlärare till en ort för ett år och betala bonus för det.
Skolorna i Svenskfinland är överlag mindre än de finskspråkiga och det kan spela in, menar Brink.
– Överlag vet vi att små- och medelstora skolor inte gör lika bra ifrån sig som de stora.
Men det är inte helt entydigt. I en liten skola kan det finnas färre elever per lärare, vilket vanligen är bra. Och slås små skolor däremot ihop till en större blir skolresorna längre, vilket kan påverka eleverna negativt.
Mer kan göras
Bob Karlsson är direktör för enhet för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen. Han befarar att det i dagens ekonomiska läge knappast finns mer resurser att få för skolorna.
– Även om det kunde behövas för att få loss tid för lärarna och rektorerna att jobba med frågorna. Pisaresultaten är ändå inte allt i lärarnas vardag.
Enligt Karlsson har de svenskspråkiga skolorna i tio år arbetat med läsglädje men medger att det kunde göras mer.
– Vi borde börja diskutera pedagogiken mer.