Mänskliga värden i strid med kulturmärkt hus
Tvisten om att öppna takfönster i ett kulturmärkt hus på Broholmen avgörs inom kort i Högsta förvaltningsdomstolen. I vågskålen ligger mänskliga värden och kulturvärden.
Uppe på översta våningen på den tidigare vinden vid Långbrokajen i Berghäll i Helsingfors finns en länga bostäder som färdigställdes för tre år sedan. En del är sålda, och två står tomma i väntan på köpare. De två är samtidigt exempel på skillnader i ljusflödet i bostäderna. Den ena känns dyster och mörk för ljusintaget kommer från bara ett håll, från gårdssidan medan den andra har takfönster med dagsljus från både norr och söder.
Det här takfönstret är tvistefröet som nu väntar på ett avgörande beslut i HFD. Enligt gällande detaljplan är Långbrokajen 7 kulturmärkt enligt högsta möjliga gradering vilket betyder att man inte får göra synliga ingrepp i vare sig fasad eller tak.
- Långbrokajen 7 är ritat av arkitekten Väinö Vähäkallio och uppfördes 1926.
- På var sin sida om sjuan står två bostadshus med samma stramt klassiska formspråk och tak.
- Helheten med de tre byggnaderna står för en arkitektoniskt betydande stadsbild, och är kulturmärkt.
Ändå har praktiskt taget alla instanser inom Helsingfors stad gått med på undantagsförfarande för takfönster. Helsingfors stadsmuseum har konsekvent motsatt sig takfönster uttryckligen med hänvisning till att samma instanser, en räcka nämnder och stadsstyrelsen, har godkänt kulturmärkningen.
– Vi följer det gemensamma regelverket som alla har godkänt, och är vår skyldighet att se till att man respekterar kulturmärkningen, säger enhetschef Anne Mäkinen på stadsmuseet. Hon får medhåll av överinspektör Brita Dahlqvist-Solin på NTM-centralen. Det är NTM-centralen som har fört ärendet ända till HFD.
– Helsingfors stad har kulturmärkt byggnaden, och ska man bygga takfönster ska staden revidera detaljplanen, säger hon.
HFD besökte konflikthärden i torsdags, bedömde bostäder och ljusintag och betraktade huset också från Kajsaniemiparken.
– Vi tar ställning till ärendet inom en månad, säger förvaltningsrådet Riitta Mutikainen på HFD. Hon vill inte spå hur det går och inte heller ta ställning till frågan om det är dags att luckra upp strikta bestämmelser.
– Det är politikerna som avgör sådant, säger hon.
Samlingspartiets Risto Rautava är ordförande för stadsplaneringsnämnden och inte sen att säga sin åsikt om att det är dags att röja undan hinder för vindsbyggande.
– I det här fallet är takfönstret en diskret konstruktion och jag kan inte se att den är störande. I stadens bostadspolitiska strategi sägs att en viktig del av nyproduktionen ska vara bostäder som tätar den nuvarande stadsstrukturen. Och vindsboende är om något ett sätt att skapa tätare boende i innerstaden, säger Rautava och tycker man kan modell av frikostigare inställningar från Paris, Köpenhamn, Stockholm, Amsterdam och andra europeiska städer där takfönster och balkonger på vinden är vanliga i även i gamla hus och gamla kvarter.
Det aktuella fönstret är en finstämd konstruktion av lätt metall och syns inte från gatan. Ställer man sig vid Kajsaniemistranden och spanar mot taket kan man ana öppningen.
– Formspråket följer husets tegelvägg, och färgen har samma nyans av grönt som taket. Färgen kan man justera ytterligare, säger arkitekten Juha Ilonen som har ritat fönstret.
Han säger att konflikten är bipolär.
– I vågskålen ligger dels mänskliga värden, dels kulturvärden. Och visst ska de mänskliga väga tyngre. I de här bostäderna kommer hundratals människor att bo under årens lopp och för dem är gott ljus en viktig livsbetingelse, säger Ilonen som samtidigt medger att han skulle vara mer tveksam om vinden fortfarande var orörd och obyggd.