Möjligheternas strand väntar på att få fart
Sandudds badstrand i Tölö är nästan hundra år gammal, men strandlinjen vid Edesviken väntar fortfarande på åtgärder. Utvecklingen av den urbana idyllen står stilla. Fast den rivningshotade paviljongen har en ny framtid framför sig.
Stanken från soptippen smyger sig på och utgör en märklig kontrast till doften från solkrämer. Badlivet på stranden har blomstrat de senaste veckorna sedan sommaren äntligen fick fart.
Någon riktig soptipp är det förstås inte fråga om, utan om en spontan sådan. Sådana tenderar att uppstå när ingen bryr sig. Ruttnande apelsinskal, glasskärvor och papplådor skräpar på Edesholmen, den lilla udden mellan själva badstranden och småbåtsbryggorna vid Merikantovägen.
Runt udden går ett slarvigt promenadstråk och i mitten står en ingärdad båtupptagningsplats. Så har Edesholmen sett ut i decennier trots att redan läget i innerstan skulle förutsätta åtgärder. Detaljplanen för udden är från 2004 och i den sägs att man får bygga ett två tre våningar högt badhotell som ska gestaltas så att intrycket inte blir skrymmande.
Byggrätten är drygt 12 000 kvadratmeter som betyder knappt 150 hotellrum. I konceptet ingår att badstranden blir större och byggs till på västra sidan av holmen.
Helsingfors stad äger tomten, och fastighetskontoret har försökt locka investerare i många år men inte fått napp. Och så är läget fortfarande.
Varför, Jaakko Stauffer, verkschef för fastighetskontoret?
– Helt enkelt för att byggrätten är för liten. Ingen vill investera utan förutsättningar att få intäkter. Om man inte ändrar detaljplanen så att volymerna blir större är min gissning att badhotellet förblir ett projekt som aldrig genomförs.
Stauffer befarar dessutom att den utdragna och svåra processen för att sy ihop en detaljplan för badhotellet har satt sina traumatiska spår på stadsplaneringskontoret, och att man drar sig för att ta itu med frågan på nytt.
På stadsplaneringskontoret säger stadsplanechefen Olavi Veltheim att man i det här skedet inte har några som helst planer på att inleda en process för att ändra detalj- planen.
Arbetsrum med vy
Däremot har ett medborgarinitiativ lett till ett nygammalt element på badstranden. Den ursprungliga omklädningspaviljongen från 1930-talet hann stå tom i många år och gav intryck av svårt förfall.
Tjänstemännen drev hårt på rivning med hänvisning till att byggnaden inte går att rädda. Stadsmuseet var dock av annan åsikt, och i något skede vaknade boendeföreningen i Tölö. Efter många och invecklade turer gick staden med på att sälja, för den nominella summan av en euro.
– En struntsumma men faktum är att renoveringen kostar oss drygt 900 000 euro, säger eldsjälen, juristen Hannu Haukanhovi. Nu är arbetena i slutskedet och meningen är att inviga huset med ett bröllop som firas i festsalen den 3 oktober. Samma Helsingfors stad som ville riva rasket har i själva verket gjort en helomvändning, och gav projektet ett hedersomnämnande i anslutning årets Byggrosen som tilldelas projekt som ger mervärde åt staden och stadsborna.
Men planen om ett öppet hus för alla har den nya ägaren, fastighetsaktiebolaget Töölön kylätalo, inte haft möjlighet att genomföra.
– För att få ekonomi i det hela har man renoverat paviljongen för 12 arbetsrum och så finns festsalen som man kan hyra för bröllop och begravningar, födelsedagsfester och möten, jazzkvällar och elevkonserter. I salen ryms mellan 100 och 120 vid sittande bord. Men helt öppet hus för folk som vill komma och gå, kan vi inte ha. I villkoret för att få köpa ingick att huset inte får utgöra någon som helst konkurrent till kaféet i den nya omklädningsbyggnaden, säger Haukanhovi.
Bara två arbetsrum är fortfarande utan hyresgäst. Hyran är facil, 22 euro per kvadratmeter mot öster, 24 mot väster och sjöutsikt. Hyresgäster blir föreningar och småföretagare, några musiker och kompositörer, journalist och textilkonstnär.
– Byggnaden var i gott skick och verkligen ingen rivningskåk, säger ansvariga byggmästaren Markku Nurmi. Enligt honom har man behövt förnya bara 5 procent av byggnaden.
– Den bärande konstruktionen är intakt och vi har inte behövt göra radikala ingrepp som att bygga in maskinell luftventilering. Fasaden ska få en ny omgång målarfärg och inne återstår finjusteringar.
Pärla med potential
Ett stenkast mot nordost står två träbyggnader i sommarbruk, restaurang Mestaritalli från 1963 och strandbaren Meritalli från 1967. Närmaste granne i samma grönskande Toivo Kuulas park är Roddstadion som byggdes för OS.
Också för den här tomten gäller en relativt ny detaljplan som ändå inte ser ut att leda till några förändringar. Planen betyder att man får riva strandbaren och ersätta den med en nutida, något större och mer funktionell träpaviljong. Läget är strålande, baren står praktiskt taget på vatten och badar i kvällssol.
På hotell- och restaurangkedjan Restel har man ännu inte kommit till skott med projektet, men från årsskiftet styrs företaget av en ny ledning och nya koncept. Operativa chefen Jari Laine försäkrar att företagets nya strategi även ska gälla Mestaritalli och strandbaren.
– Vi är väldigt medvetna om att området är en pärla med potential. Syftet är att förädla helheten och det betyder inte bara ett nybygge utan också att Mestaritalli ska hålla öppet året runt. Men tidtabellen är öppen, och jag kan inte lova att någonting sker före sommaren 2016.