Biologen går på djupet med växterna
Våra insjöar mår troligen ganska bra. Det är ett antagande som inte duger åt EU. För att ta reda på hur det står till studerar Aapo Ahola i vilka sammansättningar vattenväxterna förekommer.
En man vadar omkring med vattnet till midjan och rabblar mekaniskt upp:
– Carex rostrata, Eleocharis acicularis, Lobelia dortmanna ...
Det är ingen skräckslagen munk som läser böner på latin för att undgå syndafloden, utan Aapo Ahola, biolog vid företaget Faunatica, som räknar upp de vetenskapliga namnen för flaskstarr, nålsäv och notblomster.
Aholas assistent Lauri Roselius sitter i en roddbåt och antecknar iakttagelserna. Ahola har precis börjat inventera linje 3 i en systematisk kartläggning av vattenväxtligheten i Särkjärvi i Lovisa. Sjön är uppdelad på sju linjer för att samplet ska bli representativt.
– Varje linje är fem meter bred. Den börjar vid stranden och går så långt ut som det finns växtlighet. När vattnet stiger mig över midjan kliver jag upp i båten, säger Ahola.
Han vadar omkring rustad med GPS-karta och laserstråle för att säkert hålla sig på linjen, och bottenkratta och vattenkikare för att säkert hitta alla växter.
– Vi tar reda på hur allmän varje art är och hur stor del av bottnen den täcker. När vi samlat data från alla sju linjer kan vi räkna ut ett växtlighetsindex för hela sjön, säger Ahola.
Uppföljning dröjer
Det är EU som har bestämt att varje medlemsland ska kartlägga det ekologiska tillståndet i sina vattendrag, och det är Nylands NTM-central som har anlitat Faunatica för att inventera växtligheten. Har man också uppgifter om plankton och bottenlevande djur kan man räkna ut ett ekologiskt index för Särkjärvi.
Miljömyndigheterna för sedan in uppgifterna på en öppen webbportal där vem som helst kan kolla det ekologiska tillståndet i närbelägna sjöar.
– Tidigare har man bara dokumenterat sjöarnas kemisk-fysikaliska tillstånd, men inte det biologiska, och därför saknas en eko- logisk klassificering för de flesta nyländska sjöar. Min uppfattning är att ganska många nyländska sjöar mår bra.
Tanken är att det ekologiska tillståndet ska följas upp i framtiden. Inventeringarna i Nyland är inne på det åttonde året, men fortfarande bara på första varvet. Ingen sjö har ännu inventerats två gånger.
– När det andra varvet börjar beror på anslagen till miljöförvaltningen, och de ser ut att minska, säger Ahola.
Han säger också att sjöarnas ekologiska status tenderar att förändras långsamt. Vattenväxterna är mångåriga, och därför tacksamma att följa upp.
Artrika sjöar
Aapo Aholas vana öga ser genast att Särkjärvi är en rätt näringsfattig sjö trots att lobelian (notblomstret) bildar en liten matta på bottnen närmast stranden. Vattnet är rätt klart och siktdjupet tre meter. Solstrålarna når aningen längre än man kan se, och det betyder att Ahola får söka lite djupare än så.
– Vi försöker hitta den punkt där växtligheten upphör.
Och den punkten kan ligga förvånansvärt djupt i sjöar med riktigt klart vatten.
– Det finns nyländska sjöar med sju åtta meters siktdjup, säger Ahola och nämner Iso Simijärvi norr om Fiskars och Sääksjärvi i Nurmijärvi (som sägs vara Finlands största källa) som exempel.
Än mer häpnadsväckande är de nyländska sjöarnas artrikedom. Vem hade väl trott att Aapo Ahola typiskt hittar 20–40 växtarter i en sjö, och då räknas alltså inte växter med som bara lever på stranden.
– Variationen är stor mellan de nyländska sjöarna. I de näringsfattigaste växer det bara mellan tio och femton arter. Det är främst förekomsten av eller bristen på vattenmossor som gör större skillnader.
Mossorna hör till de mest svårbestämda arterna. De knepigaste tvingas Ahola ta prover av för att kunna artbestämma dem. Så gott som alla övriga finländska växter känner han genast på utseendet, och han har deras vetenskapliga namn i ryggmärgen.
– Eftersom jag jobbar med de vetenskapliga namnen glömmer jag ibland vad alldeles vanliga arter heter på finska och svenska, säger han som om det vore genant.
Ahola får genast syn på braxengräs.
– Den är en utmärkt indikator som visar att sjön är näringsfattig. Men råkar vi hitta kaveldun eller vanlig andmat indikerar det att näringsvärdet ändå är högre än väntat i den här sjötypen.
När fältsäsongen är över får Ahola sitta på kontoret i Esbo, plöja igenom alla insamlade data och räkna ut ett index.
– Förekomsten av en viss art är inte utslagsgivande, det är artsammansättningen i alla sju linjer som är viktig, säger han.
Men nu måste han fortsätta jobba på linje 3.
– Phragmites australis, Schoenoplectus lacustris ...