Variation överträffar polisens långa pass
Niina Pulli arbetar som polis i centrala Helsingfors. Hon pendlar från Lahtis och arbetar långa pass såväl dag som natt. Ibland kan det gå hett till.
– När en situation pågår så har man inte tid för att vara rädd, säger Niina Pulli i en polisbil i centrala Helsingfors.
Det är polisaspiranten Antti Jalo, 23 år, i vinteruniform som styr polisbil nummer 105 mot Sonerastadion och den pågående fotbollsmatchen mellan HJK och lettiska FC Ventspils. På insidan av bilens mörka fönsterrutor finns gott om utrustning – radioapparater, sjukvårdsutrustning, dator och ett litet skrivbord. Bredvid baksätet sitter en kravallsköld fastkilad som är skottsäker. Under de förarsätet förvaras lättare varianter som bara skyddar mot slag. Precis bakom ryggstödet hänger två batonger stadigt men nära till hands.
Niina Pulli har sju polisår i ryggen och arbetar i en tunnare sommaruniform än kollegan Antti Jalo. Utanpå bär hon dagligen på en sju kilo tung utrustning med bland annat vapen, elpistol, skyddsväst och bälte. Hon började polisbanan som ridande polis i Helsingfors men hästryggen var egentligen en slump. Efter polisexamen letade Niina Pulli efter polistjänster och på grund av tidigare erfarenhet av arbete med hästar fick hon en fot in i polisyrket efter ett år. På avdelningen för polishästar blev hon kvar i fem och ett halvt år innan hon bytte till citypolisen i Helsingfors.
– Att arbeta med hästar är väldigt tungt och slitsamt och det är mer en hobby för mig, säger Niina Pulli.
Nu hoppas hon på att få ett polisjobb i Lahtis för att slippa timmarna på tåget.
– Jag åker hemifrån vid sex på morgonen och är inte hemma förrän halv tio på kvällen. Men det fungerar eftersom att jag inte har några barn.
Från snatteri till väpnatrån
Men det är inte bara pendlingen som tar tid. Arbetspassen som citypolis varierar och kan vara ganska långa, vanligtvis mellan sju och tolv timmar. Nattskiftet börjar klockan åtta på kvällen och slutar klockan åtta på morgonen. Större delen av tiden tillbringas i polisbilen, men Niina Pulli värdesätter friheten i att kunna gå ut och prata med människor.
– Jag gillar inte alls att sitta på kontoret, det är roligare att vara ute och träffa folk.
Ibland blir arbetet i staden stressigt. Speciellt på sommaren när det är mer folk i centrum. Då är det allt vanligare med berusade människor och slagsmål. Samtidigt som polisen får rycka ut på fler snatterier i sommartider.
Men det är inte överförfriskade semesterfirare eller småstölder som representerar exempel på stress i polisyrket för Niina Pulli.
För sex år sedan skedde ett väpnat rånförsök mot en värdetransport i Mariehamn som genomfördes av två män på moped. Niina Pulli var på plats som en av de två ridande poliserna som brukar skickas dit som extra stöd under Ålands rockfestival.
– Jag och min kollega hörde skottlossningen från platsen bara ett hundratal meter bort. Jag insåg att vi inte har en chans att hinna ikapp mopeden med hästarna men så svingade en cafébesökare, som sedan visade sig vara en ex-militär, en glasskylt mot mopeden som gjorde att den gick omkull.
Den före detta militären och väktare tog fast den ena rånaren och den andra flydde till fots. Men Niina Pulli såg sin chans, hoppade av hästen och tog upp jakten.
– Jag gav hästen till första bästa person och började springa samtidigt som min kollega rapporterade på radion.
Niina Pulli lyckades komma ikapp rånaren och därefter följde 15 minuter lång väntan på kollegor med bil.
Analysera situationen
Att inte veta vad som kommer att ske är en av de saker som Niina Pulli uppskattar i yrket som polis.
– Jag gillar dagarnas variation och att du aldrig kan veta säkert vad som händer härnäst. Egentligen kan vad som helst hända.
Enligt Niina Pulli handlar polisyrket mycket om att kunna läsa människor för att försöka förutspå hur de kan tänkas komma att agera.
– Som polis måste du vara medveten om människorna runt omkring dig och samtidigt analysera situationen. Men man kan aldrig vara helt säker och situationen kan förändras på en sekund.
Det är också viktigt att kunna behålla lugnet även om det är stökigt eller om människor skriker och det finns sällan tid för rädsla.
– När situationen pågår så finns inte tid för rädsla. Men efteråt så tänker jag ofta på vad som kunde ha hänt, säger Niina Pulli.