"Lokala avtal är en attitydfråga"
– Om någon tror att det är lätt, att det bara handlar om att sätta sig ner och inleda avtalsförhandlingar så är det helt fel. Det svarar Konecranes huvudförtroendeman på frågan om hur man ska skapa fungerande avtal på företagsnivå.
Fungerande avtalsförhandlingar på företagsnivå blir en viktig del av det samhällsfördrag som regeringen väntar sig att få av arbetsmarknadsparterna.
I dagens läge ger de flesta kollektivavtal ramar och förutsättningar för lokala avtal, men möjligheterna utnyttjas inte. Parterna själva säger att det beror på bristen på förtroende och öppenhet.
Konecranes huvudförtroendeman Pasi Karttunen drar en djup suck då han får frågan vad som krävs för att åstadkomma lokala överenskommelser på företagsnivå.
– Om någon tror att det är lätt, att det bara handlar om att sätta sig ner och börja avtalsförhandlingar så är det helt fel. Det handlar om företagskultur, om attityder hos arbetsgivaren och arbetstagaren. Det handlar om traditionerna i branschen och om vilja. Ett fungerande lokalt avtalssystem kräver personlig uppoffring av dem som först förhandlar och som sedan ska övertyga andra om varför det är viktigt, säger Karttunen.
Konecranes hör till de företag där många frågor bestäms på företagsnivå. Men kulturen att ta med arbetstagarna i beslutsfattandet föddes inte precis i går.
Pasi Karttunen berättar att fröet för lokala avtalsförhandlingar såddes av Stig Gustavson, företagets dåvarande vd och nuvarande styrelseordförande, för drygt 20 år sedan då Konecranes avknoppades från Kone i början av 1990-talet. Gustavson tog med sig den goda traditionen från Kone om att det lönar sig att bygga upp ett bra samarbete på företagsnivå. Men Karttunen berättar att det också på Konecranes har funnits bättre och sämre tider vad gäller samarbetet med personalen.
– I början av 2000-talet då jag var vice huvudförtroendeman var parterna djupt nedgrävda i sina skyttegravar. Vi var slavar under en gammal kultur. Dialogen bestod av att parterna skällde och smädade varandra. Jag blev huvudförtroendeman samma år som Pekka Lundmark blev vd för bolaget. Han förde in en ny praxis i bolaget. Initiativet till fruktbara förhandlingar måste komma från arbetsgivaren. Sedan är frågan om arbetstagarna är med på noterna. Också här spelar attityden en avgörande roll, säger Karttunen.
Kina öppnade ögonen
Han visar sig var en vältalig och övertygande ambassadör för samarbete mellan arbetsgivarna och -tagarna på företagsnivå. Men hans berättelse visar att det kan krävas en ögonöppnare för att få en människa att se de större sammanhangen.
– Mina ögon öppnades då jag arbetade ett år i Kina. Innan det var jag en liten kille som bara klagade och var missnöjd med allt. Där märkte jag och några andra killar att ingenting blir bättre av att klaga. Det gäller att själv ta ansvar och försöka ändra på de saker man är missnöjd med. Allt handlar om vilken attityd man tar. Det här gäller också lokala avtal. Vill parterna försöka förstå varandra? Lyssnar de på varandra, säger Karttunen.
Han blev vid årsskiftet för sjätte gången omvald till huvudförtroendeman för metallarbetarna i Konecranes. Han sitter i Hyvinges stadsfullmäktige och i Metallarbetarförbundets och FFC:s fullmäktige.
Konecranes har tretton olika lokala avtal som gäller företagets metallarbetare. Till de mest betydelsefulla avtalen finns överenskommelsen om flexibla arbetstider. Arbetsdagen kan variera mellan 5 och 11 timmar. Arbetstagaren får själv slå fast arbetsdagens längd, när den börjar och när den slutar. Det innebär att lönen för 11 timmar inte inbegriper några övertidsersättningar. Överenskommelser innebär kompromisser. Båda parterna ger något för att i gengäld få något.
Enligt Karttunen är den viktigaste förutsättningen för att parterna ska kunna komma överens på lokal nivå det att det finns ett kollektivavtal som bas. Det är villkor och regler man kan ta till ifall de lokala förhandlingarna misslyckas.
Han säger att teknologiindustrins och metallarbetarförbundets kollektivavtal har åtminstone 60 paragrafer där det är möjligt att avvika från avtalet via lokala avtal.
Ideologi och historia
Alla branscher har inte kommit lika långt som teknologiindustrin vad gäller lokala avtal.
Enligt chefen för kollektivavtalsfrågor på fackcentralen FFC, Annika Rönni-Sällinen, varierar förhandlingskulturen i de olika branscherna på grund av historiska orsaker. En viktig roll spelar också ideologin och vilka personer som har suttit vid makten i förbunden.
– Livsmedelsindustrin och transportsektorn är branscher där förbunden hållit hårt fast vid makten, säger Rönni-Sällinen.
Vice verkställande direktör Risto Alanko på Teknologiindustrin säger att förhandlingsklimatet mellan arbetsgivarna och arbetstagarna är bättre i de branscher där marknadskrafternas inverkan har varit stor. Parterna har varit tvungna att närma sig varandra för att anpassa verksamheten till konkurrensen utifrån. Det gäller främst exportföretagen inom teknologiindustrin.
Lokala avtalsförhandlingar går trögare i branscher där det traditionellt inte har förekommit någon egentlig konkurrens. Som exempel tar han den offentliga sektorn där privatiseringen kommit in först under de senaste åren. Traditionellt kraftigt reglerade branscher har inte heller påverkats av marknadskrafter, som till exempel posten, flygtrafiken och markservicen på flygplatserna, säger Alanko.
Öppen informationsgång
Risto Alanko tar också upp förtroende och öppenhet som viktiga faktorer för att lokala förhandlingar ska lyckas.
– Informationsgången måste vara mycket öppen. Utan öppenhet är det svårt att föra en ärlig diskussion som leder till att personalen accepterar förändringar som på kort sikt är försämringar jämfört med kollektivavtalet. Vissa företag har svårt att komma över den här öppenhetströskeln. Ur personalrepresentanternas synvinkel kan det vara ett lättare liv att hålla fast vid kollektivavtalet och inte ge sig in på lokala förhandlingar. Den här typen av förhandlingar kräver att personalrepresentanterna tar ett ansvar för att förklara för personalen varför det behövs lokala överenskommelser, säger Alanko.
Akademikercentralen Akavas ordförande Sture Fjäder säger också att personrelationerna på arbetsplatserna är avgörande för om lokala avtalsförhandlingar ska kunna föras. Ramarna och möjligheterna finns. Det är snarast viljan som saknas i vissa branscher.
– Vi kan ta finansbranschen och Nordea som exempel. Vinsterna är på toppnivå, ändå sägs folk upp. Till råga på allt går styrelseordförande Björn Wahlroos ut i massmedierna och försvarar uppsägningarna. Det är klart att det i ett sådant läge inte går att skapa förtroende, säger Fjäder.
Men han tror att arbetsmarknaden går i en riktning där allt mer bestäms lokalt. För att det här ska lyckas efterlyser han mera respekt mellan människorna och ett bättre diskussionsklimat.