Tiden har stannat på Kalvholmen
Det är en fantastisk utsikt som öppnar sig norrut från de blommande klipporna på Kalvholmen – Sveaborg i förgrunden och bakom Helsingfors skyline med det nya pariserhjulet och höga kryssningsfartyg längs kajerna. Men på holmen har tiden stannat, här finns bara ruiner efter oljecisterner och en övergiven officersvilla. Och så femtio eftertraktade små sommarstugor.
Ett stenkast från Salutorget i Helsingfors ligger en bortglömd pärla. Kalvholmen kunde vara den optimala platsen för sommarstugor, strandkaféer, restauranger, skärgårdshotell, båtklubbar och alla slags maritima tillställningar.
I stället finns här ruinerna efter tre ryska oljecisterner, en plundrad vit villa i rödtegel och femtioen små stugor i varierande skick, från gulliga små sommarhem till fallfärdiga ruckel.
Visst har man insett holmens potential på Helsingfors stad. Ön har fått en detaljplan redan 2001, där det finns reserverat områden för både privata stugor med egna tomter, men också större byggnader som restauranger och inkvartering. Men planen har inte tagits i bruk ännu. På Byggnadskontoret, som förvaltar ön, verkar ingen veta när detaljplanen omsätts i praktiken.
– Det är inte ovanligt att det tar flera år innan en ny detaljplan förverkligas. Jag känner inte till situationen på Kalvholmen, men stadens ansträngda ekonomi har flyttat fram många stadsplaneringsprojekt, säger Hannele Mäkelä på Byggnadskontoret.
Nära till centrum
Marja och Pertti Karlin äger en av de små stugorna på cirka tolv kvadratmeter. Den har tidigare tillhört Perttis föräldrar, så han har tillbringat alla sina somrar sedan 1-åring på holmen.
– Det bästa med Kalvholmen är närheten till stan. Jag bor närmare centrum här på sommaren än resten av året i lägenheten i Malm. Dessutom passar den här typen av stugliv mig perfekt, för jag är ingen hortonom och bryr mig inte om att sköta om en massa växter. Här får man bara odla blommor och örter i krukor, säger Marja Karlin.
Jordmånen lämpar sig inte heller särskilt väl för odling, det finns dåligt med mylla men desto rikligare med stenkolsflis. Stora mattor av mossa, gräslök och ängsviol täcker klipporna, här och var växer hallon och smultron.
Sammanhållningen mellan invånarna i de små stugorna är god. Man ställer till med överraskningsfester när någon fyller jämna år och ordnar ofta talko för att sköta om praktiska saker, som att hugga ved till stugföreningens bastu, tömma de gemensamma utedassen eller bygga landgångar. Alla känner alla i stugbyn som numera är betydligt mindre än under dess glansdagar på 1960-talet.
– Då fanns här över tvåhundra stugor. Ön var indelade i två halvor, en för tjänstemannaförbundet och den andra för socialdemokrater. Men i början av 70-talet ville staden tömma ön på stugor, oklart varför, så de flesta invånare flyttade sina stugor till Hansholmen i Sibbo. Bara pensionärer och invalider fick stanna.
Vi kikar in i Karlins stuga. Invändigt är den inte mycket större än en segelbåtskajuta. Man stiger in i köket, där det finns både gasspis och kylskåp. Ovanför arbetsbänken finns en fönsterrad med vy över gångstigen som leder till grannstugorna. I allrummet ryms ett litet bord med stol, en utdragbar soffa och en kamin. Loftet fungerar både som sovplats och förvaringsutrymme. I hörnet finns en liten platt tv-skärm.
– För tio år sedan installerade vi en solpanel på taket, den förser både taklampor, mobiltelefoner och tv:n med el. Nu ska vi skaffa en till panel, så att vi kan byta ut gaskylskåpet mot en modernare. De flesta stugor här på ön har solpaneler på taket.
Få vill sälja
Parets vuxna dotter Laura bor i stugan intill med sin sambo. Hon blev erbjuden att köpa stugan när den tidigare ägaren inte längre orkade ta sig ut till holmen och sköta om stället.
– Som barn sparade hon sina veckopengar och köpte ett tält att sova i. Stugan var för liten för bjuda in övernattande kompisar till, så hon löste problemet med ett tält, minns Karlin.
Stugorna är eftertraktade, Karlin fick i egenskap av tidigare ordförande ta emot många förfrågningar om lediga stugor och möjlighet att köpa en stuga. Men få vill avstå ifrån en sommarstuga med vy över Salutorget.
– Omsättningen är verkligen liten, det kan gå fem år utan att en enda stuga sätts till försäljning. Men i år har redan en stuga bytt ägare.
Om och när den nya detaljplanen träder i kraft förändras läget radikalt på holmen. Då får de nuvarande stugägarna en byggrätt på 32 kvadratmeter och en egen tomt, det nästan tredubblar deras nuvarande boyta. Nu hyr de bara marken där stugan står och saknar regelrätt trädgård.
Pekka Haltia ser fram emot den dag då den nya planen gäller på Kalvholmen. Han har en liten stuga helt intill båtbryggan, där han också förtöjer förbindelsebåten Lotta varje kväll. Det är han som sköter trafiken mellan Salutorget och Kalvholmen och vidare österut till Villa Salmela fem dagar i veckan.
– Holmen är stadens rekreationsområde, men man marknadsför den inte på något sätt. Det kan man inte göra i dagens läge, då den enda service som finns är en borrbrunn och några allmänna utedass. Om det kommer båtlass med turister varannan timme krävs det en helt annan struktur på städning och avfallshantering, då kan stuggästerna inte sköta det på talko.
Hela holmen exploderade
Kalvholmen har en spännande historia, där tidigare markägare har satt sina tydliga spår. Teater Viirus verkade på holmen under flera somrar i början av 1900-talet och gav föreställningar som "En midsommarnattsdröm" i det gamla flygbränslelagret som härstammar från den ryska tiden.
Redan på 1800-talet hade ryska styrkor byggt en kasern här, med ammunitions- och krutlager, baracker för soldater och en officersvilla för befälet. För att transportera ammunitionen byggde man en järnväg mellan lagret och huvudbryggan. I början av 1900-talet uppfördes de tre oljecisternerna för att förse Rysslands Östersjöflotta med bränsle. På ön fanns då tonvis med patroner och krut, många miljoner liter tung brännolja och flera andra slags oljeprodukter. Till och med ryssarna började kalla holmen för farlig.
När Finland blev självständigt övergick Kalvholmen i försvarsmaktens ägo och blev en del av Sveaborgs kustartilleri. Vintern 1919 exploderade hela ön och explosionen var så massiv att fönsterrutor gick sönder längs hela kusten, från Eira och Skatudden ända bort till Sörnäs. Det hade försvunnit en del ammunition och granater från lagren och man misstänker att skadegörelsen hade gått överstyr. Men orsaken till explosionen klarnade aldrig. De flesta byggnader på holmen förstördes, bara en av tre cisterner och officersvillan klarade sig någorlunda.
När isarna smalt den våren flöt en massa skrot och olja iland längs Helsingfors stränder och den första oljekatastrofen var ett faktum. Försvarsmakten städade så småningom upp Kalvholmen och efter andra världskriget fick Helsingfors stad överta ansvaret för ön. Den första sommarstugan byggdes redan 1945.