Sideways lyser upp tysta juni
Helsingfors färskaste festival slår klorna i den tysta festivalmånaden juni. Under sina två dagar vill Sideways vara ett förmånligt alternativ där ingen behöver stressa för att passa in.
Lite mindre stel. Lite mindre genrebunden. Så talar gärna arrangören, musikbolaget Fullsteam, om festivalen Sideways som ordnas den 12–13 juni i Slakthuset i Fiskehamnen.
Programmet trippar medvetet i sicksack mellan olika målgrupper. På festivalens sex scener spelar allt från den svenska mysgitarristen José Gonzales till det brittiska rockbandet The Jesus and Mary Chain och den attitydstinna rapartisten Azelia Banks från USA.
När festivalplatsen är Slakthuset kan man vänta sig god mat, men i övrigt är programmet lika brokigt som musikscenen.
Bob Gruens legendariska rockfotografier flyttar under festivalen från Kabelfabriken till Slakthuset och inne i en av byggnaderna bygger man upp en gammaldags arcade-hall där besökarna kan spela gamla flipperspel.
Något oväntat har också ockultismen fått plats på festivalen, i form av en diskussion med författarna Perttu Häkkinen och Vesa Iitti. De har skrivit en av Finlands bästsäljare just nu, boken Valonkantajat, som behandlar den finländska ockultismen historia.
– Vår bakgrund ligger i punken och vi vill föra fram den känslan även om här spelas annat än punk. Sideways vänder sig inte till någon särskild grupp eller någon särskild genre. Vi är inte heller bara en musikfestival utan erbjuder mycket annat. Sideways kan utvecklas åt vilket håll som helst, säger arrangören Artemi Remes.
För nära
Tanken på att ordna en egen festival har aldrig varit långt bort för Fullsteam vars dagliga jobb går ut på att boka artister till olika festivaler. Men att hitta rätt plats var svårt.
– Vi hade vårt kontor här i Slakthuset för några år sedan. Det tog onödigt lång tid för oss att inse att vi också satt på ett perfekt festivalställe, säger Remes.
Även för Slakthuset är det första gången gillt för en så här stor musikfestival. Småskaligare festivaler och evenemang ordnas ofta här, men den här gången väntas över femtusen besökare. Det har inneburit mycket arbete men Remes är säker på att det bär frukt. I planerna hägrar redan nästa års festival.
Ifall man bestämmer sig för att bli större, vilket inte alls är självklart, kan området utvidgas till hela den stora gården bakom Kellohalli. I år tar man bara delar av gården i bruk.
– Slakthuset är såtillvida perfekt att området är avgränsat av olika byggnader, som dessutom erbjuder all behövlig infrastruktur.
Biljetterna till Sideways är något billigare än festivalgenomsnittet, vilket hela tiden varit avsikten.
– Eftersom det här är festivalens första år vill vi inte begära för mycket. Men det är jätteviktigt för oss att fortsätta ha ett förmånliga pris i framtiden så att folk faktiskt ska ha råd att komma. Vi har en genuin vilja att göra Sideways till en tillgänglig festival även om det här i första hand ett kommersiellt projekt.
Hur drar man ner priserna?
– Man vänjer sig vid att inte få allt man vill ha. Vår vision var hela tiden klar, men vi förhandlade med säkert hundra artister innan vi landade här.