Presidenter och talmän makar på sig
Kallios envisa stenhuvud krävde lyftredskap. Kekkonen sänktes med lätthet. En del av riksdagens skatter finns nu i Sibelius-Akademin, medan andra får vänta i två år på att återses.
De anrika delarna av Riksdagshuset är nu stängda för allmänheten, och inte ens forna talmäns ögon blickar ner på bygg- och renoveringsarbetarna.
Förutom att själva renoveringen av Riksdagshuset sker under Museiverkets övervakning har byggnadens konstskatter och möbler varit ett projekt i sig.
Förra veckan flyttades presidentbysterna från rikssalen till Sibelius-Akademins hus, där de står i foajén utanför det som blir riksdagens tillfälliga plenisal fram till 2017. Särskilt Kyösti Kallios huvud, skulpterat av Kalervo Kallio i tung granit, krävde lyftanordning för att rubbas.
Enligt intendent Liisa Lindgren får många forna talmän följa med till exilutrymmena och blicka ner från väggarna där. För andra konstverk letar man nu efter plats i riksdagens andra byggnader.
Pekka Halonens stora målning Stockflottning från 1925, som hängt i stora utskottets gamla sal och nuvarande finansutskottet, är däremot för stor för att få en ny plats och kommer att tas om hand av flyttföretaget Crown under renoveringen. Den kan alltså inte ses av allmänheten.
Undanskymda blir också Wäinö Aaltonens skulpturer i plenisalen, de mest ikoniska verken i Finlands riksdag. De kommer att få stå i den underjordiska reservplenisalen i Riksdagshuset. De har ännu inte lyfts ned, utan flyttas senare i vår, eftersom plenisalens jakarandamöbler – särskilt talmanspodiet som står rakt under – först måste skyddas av träskal ifall de ska stå kvar och renoveras på plats. Skulpturerna väger tvåhundra till trehundra kilo, enligt Lindgren.
Möblerna i hela riksdagen har inventerats redan under en längre tid för att se över behovet av restaurering. Vid behov ska också konstverk restaureras och ramas om.
Fotografierna som publiceras här är riksdagens fotografs, Hanne Salonens unika dokumentation och bilden av Kallio togs av amanuens Tiina Tuukkanen.