Tålamodet tryter på Fredriksgatan
Nära ögat är normaltillstånd på Fredriksgatan i Helsingfors centrum. Vem bär ansvaret för att trafikattityderna har försämrats?
Värst är kanske taxichaufförerna, och varutransporterna.
De sticker särskilt fult i ögat när proffs kör om bussar och spårvagnar som släpper av och tar in nya passagerare. Med fartdårarna som följer det dåliga exemplet är det ett under att ingen mist livet på övergångsställena som finns vid buss- och spårvagnhållplatserna i Femkanten och vid Stora Robertsgatan.
Många kör också mot enkelriktat på Fredriksgatan, ibland hela vägen från Bulevarden till Femkanten. Det är inte så att skyltning saknas. Skyltarna som talar om körriktningen finns i varje gathörn.
Helsingforspolisens färska siffror visar på en bra utveckling. Det är färre fartdårar, färre rattfyllon. Färre som dog i trafiken i fjol. Fakta är också att trafiken i centrum minskat, vilket kan förklaras med lågkonjunkturen. Jämfört med 1980-talet är trenden närmast otrolig. Invånarmängden har ökat kraftigt och det har också fordonstrafiken gjort. Exempelvis har trafikolyckorna med fotgängare inblandade minskat med 62 procent. Ändå känns det ofta att döden lurar redan runt nästa knut.
- Det skedde 39 olyckor på Fredriksgatan avsnittet Bulevarden-Femkanten åren 2009–2013, enligt stadsplaneringskontoret.
- Fyra av fem fotgängarolyckor i Helsingfors sker på ett övergångsställe.
-
Trafikolyckorna i Helsingfors kostar samhället 191 miljoner euro i året.
Källa: Stadsplaneringskontoret, Trafikskyddet
Nyligen skrev Helsingin Sanomat om bilisterna som ser grönt när det är rött. Polisen suckar och antyder att det finns ett tämligen utbrett attitydproblem. Många invånare har också lagt märke till bilarna som står parkerade på fel sida av bostadsgatan, alltså med trunken i rätt körriktning.
Just det här är kanske inget stort problem men nog en intressant detalj i den stora bilden av förändringar i trafikkulturen. Bussfilerna respekteras dåligt liksom hastighetsbegränsningar, vilket den stora mängd fortkörningsböter och skriftliga varningar som ”plåtpoliserna” genererar utgör bevis för. Och så har vi Fredriksgatan.
Fredriksgatan är inte trafikplanerarens dröm. Det är inte särskilt många fordon per dygn där, färre än 4 000, men de flesta av dem kör längs gatan under rusningstid. Den infaller på morgonen, på kvällen och ofta även på lördagsförmiddagen. Då är det också flest spårvagnar och bussar som trängs på gatan tillsammans med små barn som ska till och från daghem och skolor, pensionärer som är ute på ärenden, turister och andra flanörer.
Man försöker lära ungarna trafikregler men det är till ingen nytta eftersom man inte kan lita på något på Fredriksgatan. Allra minst kan man lita på bilisternas tålamod. När det är bråttom så är det bråttom och då finns inte tid för barnvagnar på övergångsstället. Även cyklister och fotgängare syndar och orsakar farliga situationer.
Den gula mittlinjen på körbanan betyder at det är förbjudet att köra om. Men slitaget är hårt. Av det klargula som målades i gatan på hösten finns inget kvar. Lägg till snö och is. Förstås, inte ens den gulaste mittlinjen hindrar en bilist från att gasa förbi spårvagnen eller bussen.
Så vad kan man göra? HBL har kontaktat stadsplaneringskontorets trafikplanerare och även stadshuset med förslag på det ena och det andra. En gemensam kampanj i upplysningssyfte är en idé som bollats mellan ämbetsverk och nämnder.