Sandvikens hall är nästan på fallrepet
Allt fler köpmän och krögare lämnar Sandvikens saluhall. Och redan nu står många bås eller butiker tomma. Hallhandlarna efterlyser mångfald som dragplåster. Alko kan bli räddningen.
Kommersen går inte het i Sandvikens saluhall i Helsingfors och allra minst en vanlig onsdag förmiddag. Före lunchtid är vartannat bås stängt och inte ens med bästa vilja kan man säga att det vimlar av konsumenter och kunder. Hallen är helt enkelt tom. Veckoslut får folk på fötterna men den försäljningen vill inte räcka för att få det att gå ihop.
Rita Ahlström som driver Räkan, ett litet kafé som har specialiserat sig på läckerheter som görs på räkor, är redo att kasta in handduken. Efter många år i Gamla saluhallen och senare i Sandviken är kommersen nu så trög att hon har sagt upp hyreskontraktet.
– Jag letar efter en liten trevlig lokal någonstans i ett kvarter där det rör sig folk som gärna sticker sig in på min bravur skagenröra eller räksoppa, säger hon och tänker sig ett koncept där man stiger in direkt från gatan.
– I början när Sandvikens hall öppnade efter renoveringen hade vi fullt hus och full rulle, men nu för hallen en tynande tillvaro. Min omsättning har gått ner med 70 procent och det är mycket. Och det är synd för miljön är så vacker, säger hon och tillägger att en Alkobutik i hallen skulle kunna fungera som en magnet.
Statlig dryckesbutik till hallen
Samtidigt är Helsingfors stads partitorg, som administrerar hallarna, i gång med att aktivera Sandvikens hall som ett gytter av restauranger, kaféer och säljstånd med gatumat. Sju butiker är lediga och till rejält nedsatt hyra.
Chefen för partitorget Timo Taulavuori medger att hallen inte fungerar som den ska, men tippar att etableringen av en större handel som säljer drycker blir den faktor som kan avgöra framtiden. Eftersom förhandlingar pågår vill han inte gå in på detaljer, men förnekar heller inte att det skulle vara fråga om Alko. Alkos butik på andra sidan torget ska stänga.
Mix av råvaror och deli
– Hagnäs hall fungerar som en traditionell hall för folk som är ute efter prima råvaror och Gamla saluhallen har skapat sig ett namn som delikatesspecialisten. Sandvikens hall borde bli en mix av båda, säger Taulavuori och menar att Sandviken ännu inte har hittat sin rätta image.
Juha Lindberg som är köpman hos anrika fiskhandeln E. Eriksson har ingen enkel lösning på dilemmat. Han tror att en traditionell saluhall med livsmedelshandel har möjligheter att fungera men det kräver dragplåster. Fiskhandeln Eriksson, som fyller hela 135 år i år, har butik också i Gamla saluhallen vid Södra kajen där kommersen inte heller är den bästa möjliga, men Lindberg säger att räddningen där är turisterna som kommer i en jämn ström hela veckan.
– Framför allt tror jag att folk vill handla där utbudet är stort och där man kan jämföra priser och produkter. I Sandviken är problemet att utbudet är snävt, en enda fiskhandel, en enda kötthandel och en enda grönsakshandel är inte tillräckligt. Och popup-kaféer, eller etablerade restauranger för den delen, dras med problemet att hallen inte är byggd för verksamheten. Till exempel fungerar inte luftväxlingen.
Och det vet alla som söker sig till Erikssons granne i den västra delen av hallen, till kötthandeln Roslund och dess dragplåster, den smarriga Rosburgaren. Hamburgaren är vida berömd, och enligt köttmästaren Teemu Pesonen besöker rentav japanska och holländska turister hallen för att smaka på biffen med bacon, ost, coleslaw och gurka.
– Men fastän vi säljer 100-200 hamburgare per dag i slutet av veckan så lockar det inte tillräckligt med folk. Hallen behöver mångfald och sund konkurrens som ligger i allas intresse. Man ska kunna gå runt och jämföra priser, och snusa på alternativ.
Enligt Pesonen är de igenbommade säljstånden ett stort problem.
– Vad är det för fel på den här hallen? Så resonerar folk som kommer in och upplever ödsligheten. Och vänder om och går ut.