Aki Lindén redo för modern vårdjätte
Om fyra år kommer sjukhusen i Lojo och Borgå inte längre att ha förlossningsavdelningar, tror Aki Lindén, vd för Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt, HNS.
Tvärs över bordet i Aki Lindéns tjänsterum i förvaltningsbyggnaden på Stenbäcksgatan i Helsingfors rinner en lång remsa hoptejpade A4:or. Lindén har klippt och klistrat för att åskådliggöra den nuvarande organisationen för sjukvårdsdistriktets styrelse.
Inom kort ska HNS-organisationen på något sätt anpassas till kraven i vårdreformen och bli en del av det stora södra vårddistriktet.
- Fem vårddistrikt ska ordna alla social- och hälsovårdstjänster. (För tillfället råder en viss språkförvirring: distrikten kallas även vårdområden.)
- Inom vårddistrikten arbetar samkommuner med ansvar för att producera vårdtjänster åt invånarna. Samkommunerna får vara högt 19 stycken i hela landet.
- De enskilda kommunernas inflytande går via dessa samkommuners fullmäktige och styrelser.
- Distrikten ska inleda sin verksamhet 2016 och de samkommuner som ska producera tjänsterna 2017.
- För tillfället ordnas och produceras hela landets social- och hälsovårdstjänster av cirka 200 kommunala organisationer.
– I kommunerna är man rädd för att HNS ska styra hela processen och bestämma allt. Så ska det inte vara. Det ska inte heller bara vara de enskilda kommunernas hälso- och socialledare som bygger upp det nya, utan politikerna ska vara med. Det skulle ändå vara dumt att inte ta tillvara den kunskap som redan finns i samkommunen. Vi kan det här med att organisera förvaltning och specialistvård över 24 kommuner, säger han.Inte för att det är Lindén, eller ens organisationen han leder, som har ensam beslutanderätt i den saken.
Divisioner över hela Nyland
Själv laborerar Lindén med två modeller för hur vården i söder kunde ordnas efter 2017 när reformen ska träda i kraft.
För att illustrera plockar han fram pennan. Snabbt växer fyrkanter och siffror fram på pappret. Lindén tänker sig fyra olika områden som tillsammans kan ha ansvar för att producera tjänsterna inom det stora vårddistriktet. Fyrkanterna motsvarar geografiska områden: Päijät-Häme, södra Karelen, Kymmenedalen och Nyland.
Sedan ritar han upp Nylandsbiten och på den skissen finns inte längre några enskilda kommuner som styr över sin tandvård eller jour. Här finns olika divisioner som sträcker sig från Hangö i väst till Lappträsk i öst.
I området bor närmare 1,2 miljoner potentiella patienter och respektive division sköter tandvården, jourverksamheten, diagnostiken, vården av barn och unga, psykvården med mera för alla i hela området.
– Men kommunerna, som äger hela organisationen, kan ju tänka annorlunda, säger Lindén och plockar fram modell B, den han själv ser som ett konservativt sätt att tänka. I den sköter de enskilda städerna själva en del av primärvården, medan bitar som tandvård, specialistvården vid Helsingfors universitets centralsjukhus, diagnostik, krävande socialtjänster och logistik tas omhand av enheter som servar alla kommuner.
– Vi har ju redan affärsverket HUS-lab som fungerar på det här sättet, säger han.
Jourer kostar
I B-modellen bildar Raseborg och andra västnyländska kommuner en enhet, precis som ett antal kommuner i mellersta Nyland bildar en och kommuner i östra Nyland en annan. Helsingfors, Esbo och Vanda är självständiga områden.
Ute i kommunerna är folk oroade över att beslutanderätten i vårdärenden försvinner för små kommuner. Blir det så?
– Ja, det är helt sant. Det blir annorlunda att bestämma om ärenden gemensamt än när små kommuner kan fatta enskilda beslut.
I Borgå är man ganska sur på dig efter diskussionen om förlossningsverksamheten. Först sade du att gränsen på tusen förlossningar per år inte ska tas bokstavligt, men några veckor senare var talet tusen absolut. Vad hände där?
Den här historien grämer Lindén. Han korsar armarna över bröstet och säger att han som tjänsteman blev fullständigt kölhalad av politikerna.
– Jag har arbetat mycket för god vård på svenska i mina dagar. Min mamma är svenskspråkig och jag förstår väl vad det betyder att få vård på sitt modersmål, men det är inte mitt fel att regeringen i mars kom på att 60 miljoner euro ska sparas genom en jourförordning. Det jag då fick höra var att ett sjukhus ska ha beredskap för tusen förlossningar och då sade jag det när folk frågade. Sedan kom förordningen i slutet av september och då stod där att man kräver minst tusen förlossningar. Som föredragande ansågs jag sedan vara ansvarig.
Under HNS:s följande styrelsemöte uppfattade Lindén ändå en stark vilja att fortsätta med förlossningsverksamheten i Borgå i två år till. Mitt under mötet ändrade han då förslaget, som styrelsen godkände enhälligt.
– Senare godkändes också vår undantagsanhållan av ministeriet – av samma minister som först krävt att man sparar 60 miljoner.
På tal om förlossningar: Hur ser framtiden ut för Barnmorskeinstitutet i Helsingfors?
– Det fortsätter att finnas. Alla tre förlossningssjukhus – Kvinnokliniken, Barnmorskeinstitutet och Jorv – behövs, men om fyra år tror jag inte att man längre föder barn på sjukhusen i Lojo och Borgå. Beslutet är inte mitt, men så tror jag.
Enligt Lindén ligger orsaken i dyr jourverksamhet.
– Tanken var att centralisera jourandet och då höjde man läkarnas jourtillägg så att de nu får tre gånger högre lön under natten än dagtid. Nu har man ändå inte centraliserat jourverksamheten och det blir mycket dyrt. Det kommer att drabba förlossningsverksamheten och annan jourverksamhet på små sjukhus.
Hur ser du på framtiden för Västra Nylands sjukhus?
– Det kan inte vara ett stort sjukhus, men det behövs absolut ett litet och välutrustat sjukhus i Raseborg. Från nästan ingen ort i Finland har man längre till sitt närmaste centralsjukhus än från Hangö. Västra Nylands sjukhus behövs.
Lindén tror på en personalstyrka på maximalt 200 personer, av vilka 25–30 är läkare, och säger att Västra Nylands sjukhus dessutom borde ha en egen neurolog och åtminstone en halvtidstjänst för en ögonläkare och en öronspecialist.
Vilken läkarkompetens ska jouren på polikliniken ha?
– Med 43 000 invånare i regionen är det helt omöjligt att ordna en jour med alla de specialistläkare som skulle krävas. De skulle inte ha tillräckligt med jobb dagtid.
Är jouren alltså hotad?
– Vi har en ny specialitet i läkarutbildningen – akutläkarna – och i framtiden kan man tänka att man alltid har en akutläkare på plats med en invärtesläkare som bakjour. Då går det.
Jourfrågan har diskuterats också i Borgå.
– I Borgå har de sagt att man kan lösa ekvationen med arbetsskiften med hjälp av sex ortopeder och sex magkirurger. Det kan gå, fastän det egentligen behövs åtta av vardera, säger Lindén.
Hur ska de svenska tjänsterna säkras efter vårdreformen?
– De är lättare att ordna om man kan gå över kommungränserna. Jag har tidigare föreslagit en svenskspråkig förlossningsenhet vid Kvinnokliniken, men det finns också de som hellre har nära till vården än får vård på modersmålet. I dag är det bara psykiatrin som säkert fungerar på svenska. På de ställen som är tvåspråkiga fungerar svenskan i praktiken bara när en tvåspråkig i personalen råkar vara på plats, annars inte.
Vad händer med vårdpersonalen på de olika orterna när den får en stor gemensam arbetsgivare? Förutsätts en sjukskötare röra sig mellan flera olika arbetsplatser?
– Arbetsgivaren har ju direktionsrätt, men i praktiken är det svårt att ordna för att uppgifterna ofta är så specialiserade. En av tankarna är däremot att till exempel ortopeder kan arbeta några dagar per månad vid olika vårdcentraler för att hjälpa och stödja läkarna där.
Vilken roll kommer privata vårdgivare att ha?
– Starkare än nu. Ta tandvården som exempel. De privata kommer att ha kvar sina gamla patienter, men också ta hand om trettio till femtio procent av de patienter som kommunen betalar för, så jag förstår inte riktigt de oroliga reaktionerna från privatsidan.
Vårdreformen bygger bland annat på att slå samman social- och hälsovården, men kommer vi verkligen att få all service vid samma lucka i framtiden?
– Det där är en slogan. Säkert får man mer service på ett och samma ställe än förr, men många tjänster är så specialiserade att det skulle behövas en massa specialister för att det här skulle fungera överallt. Vill man erbjuda tjänster vid samma lucka måste man centralisera. Det ger patienter längre väg till vården och sådant gör folk oroliga så det är kanske bättre att inte ens försöka lova något.