Som vilka två gamla kompisar som helst
Daniel Folger är killen som väljer att inte gå med kompisarna på en avkopplande öl eller två varje lördagseftermiddag. I stället umgås han med Stig-Olof Karlsson som har en utvecklingsstörning.
Daniel Folger har inte räknat veckor eller år, och blir genuint förvånad där vi sitter och räknar på fingrarna. Från 2009 till 2014. Det blir sex år.
– Det kan inte stämma. Men för all del, jag började samma vinter som jag tog studenten. Och det är för sex år sedan.
Under de senaste sex åren har Daniel, 24 och andra årets medicinestuderande, varit stödperson för Stig-Olof Karlsson. Stig-Olof är 48, han bor i stödboende i Lillhoplax och jobbar på Helsingfors dagcenter som drivs av Kårkulla.
Hans mamma finns i Pargas och det är till Pargas Stig-Olof åker för att fira jul tillsammans med familjen. I Helsingfors tjuvstartade han ändå redan för några veckor sedan då 4BT ställde till med julfest i Vegahuset på Nordenskiöldsgatan. 4BT står för fyra betydelsefulla timmar vilket är antalet timmar som en stödperson ägnar sig åt varje månad. Det var en julfest för personer med funktionshinder och deras stödpersoner och andra som jobbar inom sektorn. Allsång, tomten, dans, julmat och ännu mera allsång stod på programmet och stämningen var i topp, som på vilken julfest som helst.
Stig-Olof gillar julmaten, och krånglar inte annars heller med mat, och så väntar han som alla andra på jultomten. Fast vad han önskar sig vill han inte yppa för då är det ingen hemlighet. I matväg är förresten både Stig-Olof och Daniel speciellt förtjusta i pizza, och pizza med film hör till höjdpunkterna i vardagen varannan lördag.
Varannan lördag med film och pizza
Daniel och Stig-Olof träffas nämligen för ett par timmar varannan lördag, men undantag för de gånger då de två kompisarna åker in till staden för att gå på kafé eller kanske ishockey. Men oftast blir det hemma hos Stig-Olof. Daniel skaffar fram film och så beställer killarna hämtpizza. Chicken Hawaii hör till pizzafavoriterna och filmfavoriten är action. Arnold Schwarzenegger eller Bruce Willis är inte fel men den absoluta favoriten är Sylvester Stallone, alla gånger.
– Det är ganska mycket "äijämeininki", säger Daniel och ursäktar sig för att han inte kommer på ett bra svenskt ord för uttrycket.
Det gör inte jag heller, men man avser ungefär att två eller flera män ägnar sig åt riktigt karlaumgänge som till exempel lattjande kring film med machofaktor och som tilltugg smarrig pizza.
Det var när Daniel Folger gick på IB-linjen i Mattliden som hans engagemang för frivilligarbete fick sin början som del av CAS (creativity, activity, service) som är en förutsättning för IB-examen. Och kontakt med 4BT fick han i samband med ett lägerinfo som Föreningen för de utvecklingsstördas väl, FDUV, ordnade.
Daniel har valt att dela på värvet i två timmar varannan lördag.
Synkat från starten
Stig-Olof och Daniel har synkat från starten, ingen tvekan om det. För att vara 24 år har Daniel en anmärkningsvärd erfarenhet och hans tips till folk som funderar på att börja med frivilligarbete är att vara öppen till sitt sinne, våga ta sig tid och inte ta allting alltför allvarligt.
– Men det är viktigt att personkemin går ihop. För att få till det och trivas med varandra måste parterna ha en bra relation. Våra lördagsträffar känns aldrig som tvång utan bara som helt naturliga roliga möten mellan två kompisar. Nästan värsta scenariot är om förhållandet utvecklas till ett status quo av artighet, att man träffas bara för att det hela har blivit en skyldighet. Verksamheten bygger uttryckligen på ett frivilligt åtagande, inte ett yrkesmässigt förhållande.
För honom har frivilligarbetet betytt insikter i hur vardagen ter sig för människor med funktionsnedsättning, hur omgivningen och omständigheterna bemöter dem.
– Jag kan lugnt säga att vårt förhållande har gett mig nya perspektiv på tillvaron. Verksamheten blir någon av en livsstil, ett sätt att förhålla sig till livet och medmänniskorna och jag kan inte ens tänka tanken att mina lördagar med Stig-Olof skulle upphöra.
Hans engagemang smittar av sig, och flickvännen och sambon Teea Nurminen ägnar sig också åt 4BT. Ofta tajmar paret sina respektive träffar till samma lördag eftermiddag, men alltid går det inte och det är som Daniel säger, inte ett självändamål att synkronisera tidtabeller.
Han bestämde sig för att bli läkare under det första året i gymnasiet, och för honom gick det som det gör för de flesta, han lyckades först vid tredje försöket i inträdesprovet. Än så länge vacklar han mellan olika alternativ till specialisering. Invärtesmedicin är intressant, och psykiatri.
– Akutmedicin är också en angelägen specialisering.
För en medicinestuderande kräver studierna koncentration så några utsvävande tidskrävande fritidssporter hinner Daniel inte med. Nå, han rastar hunden Nata, umgås med sambon Teea och i samma hus i Kasberget bor också den andra kvinnan i hans liv, mamma.