Gångväg sargar svårt Topelius sista hem
Östersundom går från landsbygd till stadsdel men utvecklingen tar fart tidigast 2026, och så går tiotals år innan området är byggt. Järpe, nattskärra och kornknarr hör till förlorarna, och kanske också Peter Lilius och hans arvingar på Björkudden.
Täta kvarter med jobb och höghus för boende närmast metrostationerna och så lägre bostadshus både norr och söder om linjen. Metrolinjen blir den sammanhållande faktorn och något av en livsnerv i nya stolta Östersundom. Fast förvandlingen från nuvarande idyllisk landsbygd till urbana kvarter går långsamt. Att kalla Östersundom för en stadsdel är smått vilseledande, området ska ha 70 000–100 000 invånare, och blir alltså i storleksklass mellan Villmanstrand och Lahtis.
– Det handlar om enorma investeringar i ett område där man ska bygga upp all infrastruktur. Och där all bebyggelse utgår från metron som löper från väster till öster och över gränsen till Sibbo. Att börja bygga hus utan att arbetet på metron pågår samtidigt är varken vettigt eller lönsamt, säger projektchef Ilkka Laine på stadsplaneringskontoret.
Östersundom är nu i ett skede där man gör upp generalplanen, ett riktgivande dokument som utgör grunden för den fortsatta detaljplaneringen.
– Handlingarna går på remiss för utlåtanden till olika myndigheter och instanser, bland annat NTM-centralen som ska säga sitt om en av de mest kvistiga frågorna i planen, nämligen byggvolymerna på Sundberg nära Naturaområdet. Vi vet att byggandet kommer att drabba skygga fåglar som järpe, nattskärra och kornknarr, säger Laine och tillägger att man inte tror att mindre och glesare bebyggelse skulle ha någon gynnsammare inverkan på fågelarterna.
Han får stöd i stadsplaneringsnämnden som i veckan godkände planen.
– Faktum är att när Östersundom är utbyggt och som en medelstor finländsk stad ökar friluftslivet betydligt och det påverkar fågellivet. Men sista ordet i fråga om Natura är inte sagt. Syftet med planförslaget är att få utlåtanden som kan ha inverkan på den fortsatta projekteringen.
- Östersundom, som Helsingfors annekterade från Sibbo i början av 2009, är färdigbyggt ungefär 2060.
- Det är fråga om 37 kvadratkilometer markområde och man bygger på 20 kvadratkilometer. Drumsö är 3,7 kvadratkilometer.
- 12 kvadratkilometer är grönområde och 5 kvadratkilometer naturskyddsområde.
- Invånartalet uppskattas till 70 000–100 000, och så räknar man med 15 000–30 000 jobb.
- Man räknar att investeringarna i Östersundom stiger till totalt 16 miljarder euro.
- Meningen är att bygga metron 2026–2030. Tågen ska stanna i Västersundom, Sundberg, Östersundom, Zachrisbacken och Majvik.
Ett skede i vår historia
Sista ordet är inte heller sagt när det gäller en annan kinkig fråga, bron för lättrafik från Björkudden till Skutholmen och vidare till Björnsö. Björkuddens nuvarande ägare Peter Lilius är förbannad. Och det är inte svårt att förstå varför. I planen för Östersundom ritar man nämligen in en gång- och cykelväg som svårt sargar Björkudden.
Björkudden är något av nationellt kulturhistoriskt landskap, intakt och oförstört och som en fläkt från förr. Huvudbyggnaden med vyer över det smala sundet uppfördes 1858–59 och står omringad av en trädgård som veterligen anlagts av sin tids största trädgårdsmästare Paul Olsson. Men framför allt vittnar Björkudden om ett skede i Finlands historia.
– Björkudden hann ha ganska många ägare innan dåvarande rektor för Helsingfors universitet Zachris Topelius förvärvade villan för att dra sig tillbaka, njuta av lugn och ro och den sköna naturen. Topelius sålde Kuddnäs i Nykarleby och flyttade till Östersundom 1879, säger Lilius vars släkt förvärvade Björkudden 1900. Peter Lilius har senare löst in och tagit över fastigheten, och i dag bor han och två döttrar i var sin trävilla på udden.
Björkudden blev Topelius sista hem. Han dog 1898 i lunginflammation på Björkudden, bara ett par månader efter att ha firat en storslagen 80-årsdag i Helsingfors. Lilius plockar fram ett svartvitt fotografi på Topelius omgiven av ett hav av blomster från 80-årsdagen. Han sitter framför samma kakelugn som står kvar i Peter Lilius arbetsrum, ett gavelrum med utsikt över den västra stranden där Helsingfors stad vill bygga gång- och cykelvägen. Avståndet från den magnifika, men tämligen slitna trävillan är tio femton meter och stråket kilar sig dessutom in mellan huvudbyggnaden och strandbastun.
Tom, Pompe och Jeppe
Lilius tar oss på en promenad runt Björkudden, som en gång hörde till Östersundom gård. Gårdens kvarn stod på högsta krönet av Björkudden. Han pekar och gestikulerar:
– Där ligger stora bryggan och badhuset. Det här är Petronella, lusthuset som är från Topelius tid. Flaggstången hette förresten Svarte Petter. Topelius hade för vana att ge allt namn. Han lät plantera tiotals trädarter men de flesta har dukat under, fast lärkträdet är förmodligen från hans tid. Vi arbetar nu med något av ett evighetsprojekt, att återställa trädgården i topeliansk anda och renovera byggnaden, säger Lilius och fortsätter mot den östra sluttningen där Topelius tre hundar, Tom, Pompe och Jeppe har lagts till sista vilan.
Någon hållbar förklaring till att gångvägen ska stryka precis över Björkudden har Lilius inte fått och han menar att det finns alternativ till gångväg och bro över Svinviken.
Ilkka Laine på stadsplaneringskontoret menar att gångvägens placering inte drabbar den kulturhistoriska miljön och tillägger att ingenting säger att stråket över Björkudden någonsin byggs.
– Men om vägen och bron ingår i planen för Östersundom finns ingenting som stoppar bygget. Och stråket över Björkudden går dessutom också på naturskyddsområde som är skyddszon till Natura, kontrar Lilius.
På museiverket, den statliga museala instansen som värnar om det nationella kulturhistoriska arvet, har avdelningsdirektören för kulturmiljöskyddet Mikko Härö all förståelse för Lilius indignation och ilska.
– Det är ofattbart att man vill rita in en gång- och cykelväg över Björkudden. Området är unikt, genuint och det är av största vikt att man värnar om det och bevarar det intakt, säger Härö och målar upp framtidsplanen som helt obegriplig.
– Det naturliga är att bygga gångleden parallell med den nya trafikleden till Björnsö. Eller alternativt längre västerut.
Härö uppskattar det kulturhistoriska värdet på Björkudden så högt att han anser att man bör överväga möjligheten att kulturmärka Björkudden genom lagen om byggnadsskydd.