Kampen mot ebola kräver eld, skydd och städmedel
På infektionsavdelningen på Mejlans sjukhus i Helsingfors slussas en eventuell ebolapatient till isolering enligt en noga uttänkt plan. I de värst drabbade afrikanska länderna kan man bara drömma om samma standard. Där blir en av biståndsarbetarnas viktigaste uppgifter därför att utbilda städpersonal.
Ögonskydd, munskydd, ljusblå knähöga skoskydd, tät skyddsjacka och dubbla gummihandskar ... När vårdpersonalen på infektionsavdelningen på Mejlans sjukhus i Helsingfors dragit dem och en operationsmössa på sig är de redo att kliva in i ett av isoleringsrummen för att möta en patient med utvecklad blödarfeber.
Det riktigt dramatiska scenariot är att en ebolasmittad resenär drabbats av sina första frossbrytningar ombord på ett plan på väg till Finland. Efter isolering på flygplatsen och telefonkontakt med läkare väntar ambulansfärd till Mejlans, där två av triangelsjukhusets dubbelrum med separat ingång från yttervärlden står redo för personer med extremt smittsamma sjukdomar: sjukhusbakterier, lungtuberkulos – eller ebola. In i dem kommer ingen annan än patienten och noggrant skyddsklädd personal. För de anhöriga gäller fönstren, telefoner, videokameror eller dator med Skype för kontakten. Inga fler personer än helt nödvändigt ska in, inga livsfarliga virus ut.
Kläder bränns
-
Det senaste utbrottet av blödar
febern ebola startade i Guinea i
mars i år. Därefter har det spridits
till åtminstone Sierra Leone, Liberia och Nigeria. - Ebolaviruset har fått sitt namn efter floden som flyter genom området där en av de första epidemierna upptäcktes. För tillfället känner man till fem varianter av vilka den dödligaste (dödlighet 60–90 %) kallas Ebola Zaire och är den som grasserar i västra Afrika för tillfället.
- Finlands Röda kors bidrar med frivilligarbetare, kläder, kliniktält och pengar till Sierra Leone. Förutom i krisområdet arbetar man också för att förebygga en eventuell epidemi i östra Afrika.
Hygienen kan vara skillnaden mellan liv och död när det gäller just ebola, som smittar via kroppsvätskor, men inte via luften.
– Det är lite osäkert hur länge viruset faktiskt lever i kroppen, men vi talar antagligen om veckor i isolering för patienten, säger överläkare Veli-Jukka Anttila på avdelningen för infektionssjukdomar vid Mejlans sjukhus.
Den isolerade behandlas och vårdas av personal som arbetar i några timmars skift utan paus för att därefter lämna rummet via dusch och särskild utgång.
Utanför duschen och omklädningsrummet står en svart soptunna med tydlig skyltning och påminner om allvaret: Ekokem. Avfall kontaminerat av blödarfebervirus. In under det röda locket åker alla skyddskläder efter avslutat arbetspass.
– Förmodligen dräkten man haft under också. Tvätteriet vill inte ha med viruset att göra så jag gissar att också de vanliga arbetskläderna bränns upp, säger Anttila lugnt.
Oskyddad personal dör
I Finland, där risken för smitta är minimal, är planerna slipade. I de eboladrabbade västafrikanska länderna har situationen däremot redan glidit ur händerna på myndigheterna. Problemen stavas bristande hygien, dålig skyddsutrustning och rädsla.
Den grasserande varianten av ebola har hög dödlighet, men ännu mer skada gör rädslorna och myterna kring sjukdomen, säger läkare med en mun. Medan rapporterna om antalet döda i alla tiders största ebolaepidemi växer, kämpar biståndsorganisationerna därför nu med det grundjobb som är förutsättningen för att epidemin ska stoppas.
För tillfället uppskattar världshälsoorganisationen WHO att det tar ett halvt år eller nio månader för epidemin att mattas av. Siffrorna som beskriver läget måste ändå betraktas som inexakta eftersom byråkratins kvarnar mal långsamt. Alla insjuknade finns knappast i statistiken, men just nu räknar man med att 120 personer som arbetat med ebolapatienter i Guinea, Liberia, Sierra Leone och Nigeria smittats och dött. Dessutom räknar man med att ytterligare 240 vårdare har utvecklat sjukdomssymtom.
– Biståndsorganisationernas största utmaningar nu är att visa att man faktiskt kan arbeta på klinikerna, att lära upp städpersonal, att hjälpa till med att ta hand om de döda på ett tryggt sätt och att minska stigmatiseringen kring sjukdomen. Exemplets makt och information är viktigt för det blir snabbt personalbrist i områden där folk ser att både patienter och vårdare dör säger, Hannele Virtanen, rådgivare i hälsofrågor på Finlands Röda kors.
Rädslan farlig fiende
Just nu har Finlands Röda kors fyra biståndsarbetare på plats i västra Afrika. Frivilligorganisationerna arbetar bland annat med drama, radiosändningar och hembesök för att sprida kunskap om hur epidemin kan stoppas.
– Vi talar om hygien, smitta och smittorisker, men det är en större logistisk kedja än så som hänger ihop med epidemin, påminner Virtanen.
Just nu är till exempel 16 000 kg kläder – eller 63 000 plagg – på väg från Finland till Sierra Leone.
– Nya kläder behövs för att de smittades kläder måste brännas och ersättas med nya, säger Virtanen.
Det är inte bara de insjuknades, utan också familjemedlemmars kläder som åker i brännugnar och på brasan.
Överläkare Taneli Puumalainen på Social- och hälsovårdsministeriet har tre års erfarenhet av vårdarbete i västra Afrika.
– Rädslan för ebola är faktiskt farligare än ebolan, för när folk stannar hemma för att de är rädda för klinikerna smittar de antingen sin omgivning eller dukar under av sjukdomar som malaria eller svåra diarréer, som borde behandlas.